Slutförandets tidevarv är kommet

Inleder med att flyta fån ämnet: Jag var på Waldemars Udde och njöt av utställningen av Carl Larsson och även Prins Carl Philips foton mm. Vilket ställe, jag trodde jag hade kommit till paradiset; utsikten, huset, miljön.

Som pedagog är juni en månad där det är mycket avslut och med detta även avsked. Det är lite bitterljuvt, fast jag är inte den extremt sentimentala direkt. Däremot finns ett behov att av utvärdera och ge eleverna en tydlig avslutning, för det tror jag är viktigt. Jag har precis skrivit ett brev till mina nior jag har haft i svenska. Jag brukar vilja avsluta nian just med ett brev, för de brukar ha så mycket på hjärtat och det ska få utrymme. Högtiden blir att läsa detta sedan. Här en bit av inledningen:

" Nu har tre år på Sofielundsskolan gått och det med en rasande hastighet. Alldeles nyss var ni sjuor och vi arbetade med grekiska myter och ordklasserna tillsammans. Jag minns en hel del från det vi har gjort tillsammans under åren, men inte allt. Visst läste vi Min Bror Benjamin? Den osynlige? Nu senaste året har vi arbetat med Herr Moro, konst från 1800-talet, jag minns vilka underbara texter ni skrev utifrån uppgiften Bortom ögonblicket. I höstas hann vi också med Flyga Drake, lite satsdelar och ordklasser. Nu denna vår har vi arbetat med de nationella proven, dikter och nu senast Mina Drömmars Stad. Det har varit en tuff vår med xxxxx sjukskriven och en del vikarier både denna termin och lite av förra, men så ser verkligheten ut. Ni har inte varit bortglömda direkt, definitivt inte från min sida. Ni är en vänlig, öppen, rolig, diskussionsbenägen och bitvis lite stökig klass att jobba med, men ni har alltid glimten i ögat och det gillar jag!"

Efter detta ställer jag lite frågor osv, för att få in de på att tänka efter och utvärdera högstadiet och sina kunskaper. Enkelt, från hjärtat. Jag hoppas att det väcker lite tankar.

Nu väntar en vecka då jag ska till skärgården på lägerskola med blivande år 7 tisdag - torsdag. Det ska bli kul, lite avkoppling och ändå passande dygnet runt... Vi kommer att ha en massa skoj, var med för två år sedan när min mentorsgrupp gick i år 6 och skulle bli år 7.

Reflektion: Är väldigt dubbel till detta med traditioner. Detta är en ö en bit bort, är det ultimat? Kan niorna få åka dit de med? Vad händer med utvärdering? Jag har i tre år på min skola nämnt att år nio borde också avslutas med gemensam lägerskola, då slipper niorna kämpa i hop till klassresa. En stor fördel är att en lägerskola är obligatorisk och ska bekostas av skolan, alla följer med. Inte ett gehör har jag fått. Tiden har en förmåga att stå stilla i bland. Jag antar att jag föreslår detta i år igen. Det är något speciellt med att slå huvudet i väggen. Gång på gång.

Vi som ser på

Vi som ser på av Johan Uenge. Läste ut den på bussen i går. Boken är en av de böcker jag haft i bokhyllan en längre tid. Den handlar om fyra killar som älskar jazz och har bandet Four brothers tillsammans. Detta är kanske inte det hippaste de kan ägna sig åt, men det är det de lever för. Eller? En dag skaffar sig en av bandmedlemarna, Andreas, flickvän och slutar i bandet. Vad händer när de är på väg att växa upp och deras liv går i lite olika riktningar?

Trots att det är ett "jag" vi följer genom berättelsen beskrivs Andreas som huvudperson på baksidan, såhär står det på bokens baksida: "Andreas och hans kompisar spelar i hop i jazzbandet Four brothers. Men när Andreas plötsligt en dag lämnar bandet och skaffar flickvän förändras allt". Jag tycker mer det handlar om killen som är berättare, det är hans familj och hans tankar vi följer. Andreas är egentligen bara med som en katalysator som utlöser behovet av förändring. Läsaren får aldrig veta huruvida Andreas tyckte det var ett svårt beslut att lämna bandet eller något annat om honom.

L L L : Det är en varm och lättläst bok om fyra väldigt vanliga och shyssta killar som får omvärdera sina liv, såsom vi alla gör när vi växer upp.

Mina drömmars stad

Lördag.

Stadsvandring i lite lätt regn var på programmet i torsdags. Mina Drömmars Stad var temat. En liten pedagogisk reflektion; försöker utgå från de didaktiska frågorna.

Vilka? en årskurs 9, ca 45 elever, många lässtarka. Vi har en grupp med svaga elever som vi behöver stötta med lyssnande och att ta upp händelser och personer. Viss risk för att dessa inte läser boken finns såklart alltid.

Vad?: Tema som ska lära eleverna lite om Stockholm utifrån att vi läser Mina Drömmars Stad. Boken uppfyller målet med ett känt författarskap samt vi får in historia och levnadsvillkor förr i tiden. Avslutningen blir en enklare stadsvandring inne på Södermalm.

Varför?: En bra och relevant bok som väcker frågor om historia och levnadsvillkor för männsikor i deras ålder för ca 150 år sedan. Vandringen ville vi genomföra för att få några av platserna i boken att komma till liv och samtidigt erbjuda lite allmänbildning om vår underbara stad. Uppmuntra deras intresse att på egen hand ta reda på mer och att bli intresserade av sitt Stockholm. Jag och en kollega provgick och planerade rundan för ett par veckor sedan och visste hur vi skulle gå och var vi kunde stanna.

Hur?: Läsningen var till stor del läxa. Vi kombinerade detta med att fokusera på platser, händelser och personer. De svarade på läsförståelsefrågor som krävde både en efferent och estetisk läsning. Vi hade ett "sitting down drama" som fokuserade på intervjuer med huvudpersonerna. vi listade de platser som nämndes i boken. Därav avslutningen: en stadsvandring. Här kunde vi visa lite av det vi talat om och läst, samt också tiita på utsikt och landmärken tillsammans.

Slutsatser: Nöjd! Jag pratade med elever som frågade och ville koppla boken till det vi såg och ställde frågor. Sedan är jag skapad sådan att det kan alltid bli bättre, mer faktaspäckat och exakt. Men vet ni vad? Vi hade en fin dag och vi pratade om Stockholm och jag visade mina elever miljöer de inte hade sett förut. Så långt så väl.

Om du bara vill

Lusten att lära har jag burit med mig i dag också och med den ett sorts lugn. Lektionerna har flutit på och att i individuella samtal hjälpa elever som är motiverade att lära kan med ett ord beskrivas som livselixir. Underbart. Att i 5 minuter få ägna mig åt kärnverksamheten: undervisning. Hur ska lärare få skolledningar att förstå att denna verksamhet måste värnas om lite bättre? Det är för mycket vill inte och kan inte i skolan! Alla kan, alla vill och alla får. Välkommen.

Kan även räkna upp ett antal saker som går att beskriva som hinder i vardagen:
Datorer som är upptagna.
Ett arbetsrum utan syre.
Ett klassrum utan syre.
En blomvas placerad mitt i det äckliga dammet vid de upptagna datorerna.
Att visa översvallande tacksamhet för ett digital Whiteboard i mediateket som inte är klart att använda när mitt klassrum och jag behöver datorer hands on NU.

Gick direkt till jobbet till ett gruppmöte inför nämnden, det ger alltid en energiinjektion att träffa dessa engagerade människor med talets gåva. I bland undrar jag vad jag gör där, identifierar mig inte riktigt med den sortens säkerhet. Jag jobbar på det. Fast på en gång så är det inte så märkvärdigt egentligen. Vet vad du vill och jobba för det.

Fick också glädjen att sätta tre bra betyg på två bra noveller och en riktigt bra boktext. Tanken faller mig in: kanske lär eleverna sig något i skolan trots allt?

lust att lära

I dag har jag funderat mycket på elevernas drivkraft och motivation. Jag arbetar med att vara inlyssnande och motiverande - okej, min egen åsikt... men i alla fall. I dag har jag i ett klassrum haft elever som har lusten att lära och därmed kan de delta i undervisningen med det lilla extra. Då glimrar det till någonstans för ett ögonblick. I sammma klassrum sitter det en elev som inte har hittat glöden. Som inte frågar, inte ar aktiv eller nyfiken alls.

Hur väcker jag då den här lusten att lära? Ska jag bli artist eller konstnär i stället? Locka och pocka? Ställa högre krav? Många barn i dag går i genom skolan och förstår inte att det är en del av livet. En väldigt rolig och viktig del som inte alla barn får ta del av.

Vad skulle ni göra om ni inte gick i skolan? frågade en kollega sina elever. LEKA! svarade många. De blir snabbt tysta när en annan elev skakar på huvudet och säger: Jobba eller kanske tigga på gatan. Tack, för att det finns de som förstår.

Min egen lust att lära har aldirg dött, jag är snarare mer nyfiken än någonsin.

Drömmar om ett bättre liv

Jag läser elevernas svar på frågor till boken Mina drömmars stad. Är nöjd med hur vi blandat frågor som kräver närläsning av texten med frågor som kan kräva mer läsning mellan raderna. Läsforskningen kallar detta efferent och estetisk läsning(Rosenblatt) även om jag nu använder termerna väldigt förenklat.

Det var en tuff tid att leva i och likt Karl Oskar hos Willhelm Moberg tror jag mest att både Karl Oskar och Henning fick slita enormt hårt men att det någonstans båda realiserade en del av drömmen om ett bättre liv. Om inte för de själva så för nästa generation. Det är rörande att tänka på vad de offrade och vad de fick slita hårt.

"Och deras barn och barnbarn blev stadens barn och älskade stenarna, när de sa att sommaren hade kommit hade de känt stenens värme inte blommornas doft" (s. 9)

Intervjun i Newsweek med Barack Obama rekommenderar jag alla att läsa, finns på www.newsweek.com. Det är en mäktig man som fascinerar, han verkar så annorlunda i sitt sätt att leda mot andra. Så säker, men ändå pragmatisk och inlyssnade. Så här beskriver journalisten mötet:

"Obama at least in my experience is different. there may be some smalltalk but very little; and there is none of the conventional journalistic flirtation-by-compliment. This is business so let´s get on with it"

"I think one of the biggest mistakes that is made in Washington is this notion that you have to dumb things down for the public. I´ve always been struck by the fact that, if you can get me in a room with a group of people who disagree with me violently on an issue, they´ll still take the time to listen..."

Han har i alla fall min uppmärksamhet.

DN har ett "utspel" av Jan Björklund i dag om att Skolinspektionen skall få ta till hårdare tag mot skolor som inte uppfyller Skolverkets krav. Vad är det som är så dramatiskt med detta? Självklart ska skolor leva upp till alla de krav Skolverket via lagar och regler ställer på skolan. Skolan är en myndighet som erbjuder obligatorisk skolgång. Genom att sätta betyg är jag som lärare myndighetsutövare. Detta skall regleras i lag.

noveller, endorfiner och regnluft

Blev inte besviken när jag läste slutet av Den utvalde av Lois Lowry. Jag tyckte historien avslutades på ett bra sätt, med ett mycket öppet slut. Joanas rymmer från sin stad och beger sig för att hitta annorstädes. Boken har ett slut som liknar Bröderna Lejonhjärta. I stället för att utropa att han ser Nangilima så ser han Annorstädes. Jag är dock öppen för tolkningar av slutet och kommer att rekommendera den till mina elever. Mycket diskussionsvärd bok!

Har läst de få noveller som jag fick in i tid av min årskurs 8. Jag nämnde här hur vi introducerade det hela, jag tror det gav resultat till viss del. Det jag tydligt ser i texterna är att de behöver stöd i själva skrivhantverket och processen i att bearbeta en text. Jo, såklart att vi har gått igenom det, tror bara att det behöver upp på en mycket konkret praktisk nivå. Gillar annars deras texter och att ha skolan som tema tror jag var lyckat. Skrivhantverket får bli utmaningen till nästa läsår. Jag har problem med att avsluta processer, det är ett karaktärsdrag och gör mig rastlös. Jag lever för att starta upp och tänka ut saker - slutfasen lämnar jag gärna till andra, då är jag redan djupt inne i nästa projekt.

Skrev ner läraranteckningar till vår stadspromenad och det var roligt, jag lärde mig en massa under vägen. Per-Anders Fogelström ligger begravd på Katarina Kyrkogård. Vita Bergen var Stockholms värsta slumområde på 1800-talet och det kallades för kojstad. Det kunde bo upp till 7-8 personer på 12 kvadratmeter och 37personer kunde dela på ett utedass. Henning i boken tillhörde en av alla dessa fattiga och nedlusade stockholmare och bara en eller två generationer senare föds min mormors föräldrar mitt i detta, på Bondegatan. Det är sant att all läsning vidgar vyerna och mina drömmars stad är helt fantastisk, vilken skatt.

I dag damp nya numret av Newsweek ner i brevlådan och nu väntar bla en intervju med Barack Obama och säkert en del annat intressant. Dessutom kom just min granne och ringde på, han hade fått min avi till Adlibrispaketet och när han hämtade ut det så visade det sig att var mitt paket. I bland har jag tur.

Nu skulle jag ha fixat med ett bränningsprogram till datorn osv, men det tänker jag inte göra, för jag vill ha en kopp te och lite lugn och ro.

Den utvalde

Plockade en ungdomsbok ur bokhyllan - har varit prenumerant på en bok för alla tidigare och har en hylla jag då och då plockar böcker ur. De brukar hamna i klassrummet när jag läst dem.

Den utvalde av Lois Lowry handlar om Jonas, som är Tolva. Han är uppväxt i ett väldigt anonymt och slutet samhälle där han är del i en familjeenhet, inte en biologisk familj alltså. De får namn när de lämnar Nybarnscentret, där alla barn börjar sina liv. Jonas är nr 11 19, elva år och barn nummer nitton det året. Detta år väntar han på att bli tolva och få sitt uppdrag som vuxen. han ska få veta vilken väg han liv ska ta, vilket bestäms av en kommitée.

I början av boken beskrivs hur varje dag avslutas med att de pratar om känslor. Jonas pratar om sina känslor inför att bli tolva och det är ganska kuslig läsning:

"Jag känner mig spänd", bekände han, glad över att över att äntligen ha funnit det rätta beslrivande ordet.
"Varför det min son? Hans far såg bekymrad ut.
"Jag vet att det egentligen inte är något att oroa sig för, förklarade Jonas, och att alla vuxna har gått igenom det. Jag vet att du far och du mor har gjort det. Det är ceremonin jag är spänd inför. Det är snart december."
"Jag är glad att du berättade för oss hur du känner dig" sa far."

Sedan fortsätter det, men hur äkta känns det här? Nåväl, jag har hunnit läsa om ceremonin. Varje årskull barn har sin egen ceremoni, när de blir Nior får alla barn en cykel, med namnskylt. I varje hem finns en högtalare för viktiga meddelanden som inte går att stänga av.

Jonas får ett väldigt udda uppdrag: han ska utbildas och bli Minnesbevarare. Jonas kliver in i Minnesbevararens hem och inser direkt att inget är riktigt som han tror. En av de regler/instruktioner han får av kommitéen på ceremonin är att han får ljuga, dessutom är han befriad från att, som nu, berätta sina drömmar. Det intressanta är att Jonas relekterar över just det här med att ljuga; tänk om alla får detta i sina instruktioner inför fortsatta livet och inte bara han? Vad är då sanning?

Ska bli spännande att läsa mer av hur denna intressanta samhällsskildring går vidare. Jonas kommer nog att få en förändrad världsbild av det Minnesbevararen har att berätta.

Nu väntar soffan för vidare läsning.

vårförmiddagstankar

Torsdag och redan helg, riktigt skönt.

Jag har läst bloggar, tidningar och lyssnat lite om EU-valet och det är intressant. Det jag tycker är synd är att debatten inte verkar intressera. Enligt TV4 är det 45% i Sverige som inte vet att det är dags att gå och rösta den 7 juni. Det är synd och lite skrämmande. Jag tänker att då har de verkligen inte sett varken nyheter eller läst tidningar ALLS på ett bra tag. Hur ska då samhället komma vidare med hjälp av att samhllets medborgare tar sitt ansvar? Att rösta och att innan detta vara påläst är en av våra viktigaste skyldigheter som medborgare. Hoppas trenden vänder och att valdeltagandet stiger över de 38% det var i förra valet.

Träffade min bokcirkel i tisdags och det blev en trevlig kväll - dock inte särskilt mycket bokrelaterat prat. Det blir lätt så när tre lärare hinner sätta sig ner och prata, elever, jobbet och det engagemang vi har i det dyker lätt upp.

Hoppas mina adlibrisböcker dyker upp - kanske i morgon.....

Det i håliga trädet av Janet Lunn är i princip utläst och jag tycker om den. Trodde temat mer skulle vara just Amerikanska Frihetskriget, men det tycker jag egentligen inte att det är. Detta är en sorts utvecklingsroman som även handlar om flykt och uppbrott på ett ganska klassiskt sätt och det gör att temat blir allmänmänskligt, som i så många ungdomsböcker. Huvudpersonen Febe är en stark tjej med integritet och hon tvingas ta ställnig i ett antal svåra frågor under sin resa för att överlämna det hemliga meddelandet boken börjar med att hon hittar. Hon får sällskap på sin färd till slut. I de farliga skogarna tar detta sällskap under färden en fånge, de kallar honom förrädare och straffet för det är hängning, precis det som Febes vän Gideon råkade ut för. Hon fattar ett svårt beslut.

"Det är en avgrundssvart och fruktansvärd handling att att hänga en människa, Jem, och jag tror att folk som gör sådant får svara inför Gud i livet efter detta. Jag kunde inte vara en av dessa människor, Jem, och ville inte heller ha något med att göra med dem, så därför skar jag loss Japhet Orim och flydde"

Utveckling inspirerar

Besökte syndens näste - adlibris. I dag handlade det om ett antal fackböcker, främst om läsning och receptionsteorier, Rosenblatt har jag tänkt läsa i flera år via andra studier av läsreception jag ägnat mig åt på kurser mm. En annan förstärkning av kunskaperna tror jag Genrebyrån kan bli. Den handlar om att arbeta utifrån genrepedagogik och få in grammatiken.

1 914401547X ROSENBLATT, LOUISE:LITTERAT Häftad 231 kr

1 9171732268 LANGER, JUDITH A:LITTERÄRA Häftad 165 kr

1 9173828270 HEDEBOE, BODIL:GENREBYRÅN : Häftad 350 kr

Har läst och studerat Språket på väg som jag fick på kursdagen i torsdags. Det är ett nytt språkutvecklingsmaterial för kartläggning av elevernas språkliga utveckling. Det är väldigt intressant och idérikt och ändå egentligen inget nytt i sig. Jag behövde verkligen denna paus att bara hinna sitta ner och reflektera lite, underbart.

I morgon bär det av på stan hela dagen. Studiebesök med år 8 först. På eftermiddagen skall jag och en kollega rekognosera inför en enklare stadsvandring vi ska göra på Södermalm. Vi har läst Mina Drömmars Stad av Per-anders Fogelström. En fantastiskt skildring av Stockholm mellan 1860 - 1880. Tanken är att i all enkelhet visa några av mijöerna kring Åsögatan, Nytorget mm. Min snillrika plan var/är att gå en riktig stadsvandring på detta tema ivrigt antecknande och lyssnande. Den planen fanns förra året med, nåväl målet och viljan finns kvar!

Ideér att genomföra

Lördag. Fågelkvitter, läsning och djupa andetag. Eurovision Song Contest final.

Känner att mycket i mitt liv handlar om att längta efter en nystart nu. Vill att något nytt ska hända. Vill bli mer stimulerad och inte bara försöka toppa ett lag jag inte har. Nåväl, jag vet vad jag vill och har drivkraft att genomföra det. "The harder I work the luckier I get".

Det i håliga trädet av Janet Lunn är en ungdomsbok om en flicka under amerikanska frihetskriget på 1700-talet. Jag har läst en bit och gillar miljön, den historiska bakgrunden och det är spännande och engagerande. Nu är Febe, 13 år, på väg 8 mil genom vildmarken till ett Fort för att överlämna ett meddelande. Tror det kan bli spännade att läsa vidare.

Dagen efter av Lionel Shriver har jag bara öppnat och läst ca 20 sidor av, verkar lovande. Väldigt subjektivt och tätt skrivet och jag har inte bestämt mig för vad jag tycker om huvudpersonen än. Är nyfiken, uppskattade Shrivers förra bok Vi måste tala om Kevin mycket.

I torsdags var jag på en kurs anordnad av Skolverket och fick lite kött på benen och inspiration. Ska läsa och granska det nya material de har gett ut om bedömning i språk Språket på väg. En av författarna till materialet var där och det var väldigt fokuserat och professionellt. Det är ett bra redskap och många nya ideér har dykt upp. Bedömningsmatriser och hur vi kan använda och kommunicera kring de med eleverna är en sak jag vill börja jobba med till skolstart i höst. Sedan fick jag en hel del intressanta litteraturtips, så jag var väldigt nöjd med den dagen.

Makt, en konstig historia.

Makt. Vem innehar den? Du? Jag? Alla? Handlar det om pengar eller om kontroll över en situation? I så fall ska jag ha makt i mitt klassrum, men på vilka villkor? Behöver jag förtjäna den? Låt mig ta detta till filmens och böckernas värld.



Såg filmen State of Play. Russel Crowe, Ben Affleck och Helen Mirren gör alla bra skådespelarinsatser, det här är en BRA film! Det handlar om makt och pengar och faktiskt kunskap. Journalisten spelad av Russel Crowe hamnar in i en härva av konspirationer, lögner och mord har anknytning till hans vän, kongressledamoten, spelad av Ben Affleck. Stora pengar, militärkontrakt och en hel massa pengar står på spel. Briljant historia, kvick, intelligent och intressant. Sanningen rullas upp. Det visar sig handla om svek och svartsjuka snarare än enbart stora konspirationer. Visst, det ena ledde till det andra. I hjärtat av historien så hade kongressledamoten ett utomäktenskapligt förhållande med en kollega. Kollegan är en sorts spion med egna intressen. Kärlek uppstår. Han upptäcker att hon har hemligheter. Han låter en armékompis (läs galning) förfölja henne. Älskarinnan dör. Han höll på att förlora makten, hon utgjorde ett hot. Makten höll på att rubbas i sin balans.

L L L L - gillade det här! Bra skådespelare, bra dialog, tempo och skådespelare.

Läste ut Breaking Dawn av Stephenie Meyer. Berättelsen om Bella, Edward och lilla Renesmée. Cullenfamiljen är kontrollerade och civiliserade vampyrer, dessutom har de en vänskaplig samexistens med varulvar. Renesmée är en blandning av människa och vampyr och har en bästa vän i Jakob, varulven. Volturifamiljen har sedan mer än tusen år varit den mäktigaste klanen vampyrer, med all makt, men lösare familjeband. De lever som traditionella vampyrer. De har makt och de har skyddat sina intressen i många år. De blir rasande när nyheten om Renesmée och Cullens sprider sig, deras intressen är hotade. Cullens får en krigsförklaring helt enkelt. Det blir en sammandrabbning om vem som ska har makten, som visar sig bli fri från dödsoffer. Vad handlade detta om? Jo, Renesmeé var annorlunda och Cullens hade en dimension av känslomässiga förbindelser Volturis blev skrämda av. Det främmande ska förintas.

"I came to witness. I stay to fight. The Volturi care nothing for the death of the child. They seek the death to our free will." (s. 719)

Det handlade om att få behålla makt. Inte pengar utan rätten att bestämma. Allt främmande och allt som kan rubba detta utgör således ett hot. De begav sig hem med outrättat ärende. Den här gången.

L L L L - oemotståndligt egentligen! Tycker dock att det blir lite för mycket transportsträckor mellan de viktiga skedena i själva historien och det drar ner tempot lite. Undrar om det kommer en fortsättning?

Läste ut Flickan under gatan av Roslund och Hellström också. Imponerad. gripande att läsa om alla dessa utsatta och glömda människor som verkligen är ratade av samhället. Trovärdigt helt enkelt, som bra svenska deckare ska vara.

L L L L - bra, spännade, trovärdig och intressant. Den bästa deckare jag läst på länge.

"Det värsta är inte att vara hemifrån. Det är att ingen letar efter en"

Tänka rätt

Tänka rätt är viktigt när tiden upplevs som en bristvara och stressen smyger med en som en envis följeslagare. Jag har jobbat hårt och medvetet med detta nu och tycker egentligen att det går ganska bra. Två saker har jag haft i fokus: Be om hjälp och att gå från tanke till handling.

Roligt är livet alltid. jag och en specialpedagog åkte från skolan kl 14 för ett möte med en logoped på Gärdet kl 15. Kl 15.00 var vi inte ens förbi Karolinska och kl 15.35 satt vi fortfarande i kö vid Norrtull. Vi hann aldrig dit! Så av en slump ramlade jag in hemma redan kl 16. Hmmm, hur gör jag nu? Vill inte somna innan middag och friskis. Tack bloggen för att du finns.

Har ägnat en del energi åt elevtexter nu och det är väldigt roligt. Har inlett en novelluppgift och haft en mer genrepedagogiskt inriktad inledning.

Vi har pratat om genre och skissat upp novellens typiska drag.Jag läste "Att döda ett barn högt" och analyserade den för och med eleverna och direkt efter det analyserade den en annan, lite enklare novell på egen hand.

Nästa steg blev att de i smågrupper skrev en mindmap utifrån novellkriterierna samt jag gav de följande ingredienser: Miljön ska vara vår skola och de två föremålen som ska placeras i texten är nycklar och mobiltelefon. Först nu har de börjat skriva sina egna noveller och det ska bli kul att följa. Det senaste i morse var att vi pratade kriterier och betygsnivåer på den bedöming jag sedan gör av deras texter.

Nu har jag kvar att njuta av läsningen. Tanken är att vi ska publicera en novellantologi av deras texter. Vill också utvärdera med eleverna om dessa förberedelser ledde till att deras texter blev bättre. Förkunskaper är ju en viktig hörnsten. Stimulerande att ändra och finslipa detaljer i hur jag lägger upp undervisningen. Alltid kan det göras lite bättre, lite annorlunda.

Så mycket av tankarna kretsar kring tid, jobb och energi just nu. Läsningen har varit engelska och svenska elevtexter de senaste dagarna.

Har haft en del huvudbry efter att ha läst om varningen (debattsidan i DN i söndags) för att frukt skulle ge farlig bukfetma och att det därför inte alls är nyttigt med frukt. Sedan har jag med intresse följt debatten och jag tänker såhär: Ser ni en glad lärare med en aning bukfetma så är det jag, för frukt tänker jag fortsätta äta. Blir trött och undrar vad denna trygghetsnarkomani i samhället ska ställa till med härnäst. Våga leva och använd lite sunt förnuft!

Twilight och deckarrealism

Lördag. Tänker på att ha balans mellan jobb och att koppla av, för att inte jobba är inget alternativ i nuläget. Har i alla fall sammanställt nationella prov i engelska och även börjat fundera på slutbetyg. Det är spännande.

Har levt en hel del i Bella och Edwards värld denna helg. jag läser vidare i Breaking Dawn och undrar verkligen hur konstig en bok kan bli. Nu har vi en Bella som faktiskt blivit vampyr, vi har en en liten baby, Renesmee, som är en blanding av människa och vampyr och som växer oerhört snabbt. Sist, men inte minst, så har varulven Jakob blivit präglad (imprinted) på denna lilla baby. Bara i böckernas värld! Jag fängslas verkligen av detta.

Såg filmen Twilight och jag gillade verkligen stämningen och tyckte att storyn kom fram helt OK. Jag är inte den typen av läsare som fastnar i, eller överanalyserar, detaljer vilket gör att om en del är ändrat i filmatiseringen av en bok så fäster jag mig sällan vid det. Jag ser nog också filmatiseringen och boken nästan som två olika saker, uttryckssätten är så annorlunda. Det jag uppskattar i en bok kan inte överföras helt i bilder, det blir ju någonstans en subjektiv tolkning. Jag läser dessutom in stämningen mer än att få starka inre bilder. Det jag fått höra om den är att många tycker den är annorlunda än boken. Dock inte sämre, vilket jag inte heller tycker.

Har läst vidare i deckaren Flickan under gatan och den är verkligen bra. Utredningarna fortsätter och det rullas upp tragedier om hemlösa barn som lever under jord och inte finns i några register. De är inte saknade av någon. Vilket öde. Är väldigt förtjust i den samhällskritiska lite gråa och trista svenska kriminaldeckaren. De som gör det bäst är ju Sjöwall & Wahlöö, Henning Mankell, Roslund & Hellström och Arne Dahl. Det är ett samhälle jag kan relatera till och ta ställning till. Samhällskritik är en viktig ingrediens i deckare på det sättet. Med detta vill jag inte påstå att det är helt realistiskt, det är bara den bild som målas upp i bakgrunden av berättelsen jag gillar.

Nu är det dags att återvända till vampyrer och varulvar.

Bokcirkelnytt

Fredag. Ledig och solen skiner. Vet inte vad mer som behövs i livet. Efter detta väntar en promenad.

Vi träffades en tapper skara på tre glada tjejer på Bagdad Café i stan för att diskutera vår senaste bokcirkelbok Den siste tempelriddaren av Raymond Khoury.

Jag tycker om den spektakulära öppningen med riddarna som rider in på Metropolitan Muesum i New York och skapar kaos och död. De stjäl en ovärdelig gammal omkodare, tydligen behövs den för att komma åt hemligheten som tempelriddarna dolt i så många år.

Personbeskrivningar och personporträtt är inte bokens styrka. Tess, som är den kvinnliga huvudpersonen skrivs fram ytligt och med kvinnliga attribut. Reilly, FBI-agenten som förälskar sig i henne, får vi kanske inte vet lika mycket om avseende utseende osv. "Reilly tog en förnyad titt på blondinens ansikte. För det mesta brukade Amlelias fängslande närvaro göra att andra kvinnor såg bleka och obetydliga ut. Inte den här kvinnan". Här har vi FBI på en brottsplats där männsikor huggits i hjälp och vad ser Reilly, blondinen.

Boken handlar om en gammal orden, tempelriddarna, som på 1200-talet konspirerar och tillskansar sig rikedomar genom att påstå sig dölja/äga sanningen om kristendomen och Jesus. Är allt en lögn? Vad händer då med samhället som bygger på själva grunden av kristendomen? Allt är lite rörigt och vi pratade om just vad konspirationen innebar och vilka som dolde vad egentligen. Tess och Reilly ger sig ut på jakt efter denna omkodare. De förflyttar sig till Europa i jakten på svar. Reilly och Tess råkar ut för att dyka i farliga vatten och stormar på havet. Äventyren avlöser varandra i en hisnande fart som nästan tar fokus i från just vad handlar hemligheten om. Boken är så handlingsinruktad att den tappar fokus på den spännande budskapet. Det går lite för fort och är lite för ytligt.

Jämförelser med Da Vincikoden av Dan Brown låter sig göras. Det Da Vincikoden lyckas med är att locka in läsaren i de gamla kulturella skatter som t.ex den Katolska kyrkan byggt upp och lockar till att vilja besöka Vatikanen och att lära dig mer om allt det han beskriver. Detta saknar Den siste tempelriddaren tycker jag.

Vi kom in på religionen och dess betydelse för samhället och våra liv. Vi funderade om och hur samhället skulle påverkas av att kyrkan berättar att Jesus var inte Guds son utan en vanlig man, med ett budskap, kanske dessutom gift med familj. Ingen av myterna och berättelserna som kristendomen bygger på skulle då vara sanna. Hur reagerar vi? Hur djupt siter traditionerna? Hur präglas vi av vår tro? Dessutom försökte vi lekmannamässigt disktuera den gemensamma bas de olika stora religionerna har. Hittade inga svar, men boken inspirerade till dessa tankar.

L L L - bra spänningsinriktad bok med hög fart och fläkt. Synd att djupet i historien saknas.

Det var givande och trevligt, som alltid, att få träffa vänner och bokälskare och prata böcker.