Två elevarbeten

Dikter - ja - såhär kan de bli:

Ögonen 1

Ögonen är själens spegel. Om vi inte hade dem, vad skulle vi då se?
Inte kunna se vad man gör, inte gråta när någon dör.

Rasismen skulle kanske försvinna, men likaså många bra saker.
Skulle det bli bli bra eller dåligt, vi skulle slippa se mycket.

Det kanske skulle bli bättre? Men vad vet vi?
Man kanske måste prova för att vara säker.


Ögonen 2

När man tittar in i varandras ögon och ser att vi är rätt.
Det är något jag aldrig vill förlora.

Att se ens föräldrar hålla om varandra och se dem lyckliga.
Det är något jag aldrig vill förlora.

Om jag inte hade ögon hade jag aldrig upplevt detta.
Det är därför ögonen är det viktigaste för mig.

Skolverkets kvitto

Nu har skolverkets rapport kommit om kvaliteten på skolan i Sverige. Rapporten heter Vad påverkar resultaten i svensk grundskola? Kunskapsöversikt om betydelsen av olika fakorer. Många dagstidningar och bloggar har tagit upp detta i dag. SvD har en utmärkt ledare i dag:

Vilka klassresor kan starta på wikipedia?
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_3573317.svd#tw_link_widget

Skolan har de senaste åren visat sämre resultat i matematik, NO och även läsförståelse. Sverige har abdikerat från att toppa kvalitetsligan. Jag, som är ute i verksamheten är inte förvånad. Pedagogernas arbetsuppgifter och skolledningar som inte tar tillräckligt ansvar för ekonomi och verksamhet är bara två delar.

Några punkter tas upp:

Ökad segregation: Det går sämre för de med sämst förutsättningar, större klasser och högre krav på eget ansvar och kunskapsinhämtande fungerar uppenbarligen inte för dessa elever. De mer akademiskt inriktade lyckas i vilket system som helst. Om inte i skolan så vid köksbordet hemma.

Kommunaliseringen: Skolan blev kommunernas ansvar i början av 1990-talet. Detta var slutet på en likvärdig skola på ett sätt. Lägg till LPO 94 och kursplaner utan annat än vagt beskrivna mål, så försvann kontrollen av likvärdigheten till och med mellan skolor i samma kommun.

Resultaten: Utvärderades inte, då det ansågs inte bra att lägga vikt på det eleverna faktiskt presterade, än mindre lärarna. Inte ens inom kommunerna fanns redskap för detta. Dåvarande regering ville att barnen skulle trivas i skolan . i övrigt saknades ideér.

Valfriheten: Ökade successivt, vilket jag personligen tror var jättebra. Men - baksidan var att det behövdes vuxna som kunde fatta beslut med barnen om vilken skola de skulle gå i och det gynnade främst de starka eleverna. Inte utan undantag sjävklart. I skolorna utanför stan har vi heterogena klasser där alla samlas medan vissa av skolorna, särskilt gymnasierna, har helt homogena klasser i dag. Detta är en konsekvens av det fria valet. Utvecklingen på detta område fortsätter.

Lärarrollen och utbildningen av lärare: Ett stort, kapitalt och sorgligt misslyckande. Detta säger jag som själv utbildade mig 1997 - 2001 (jo, det tar 4,5 år att bli behörig lärare). Utbildningen i sig gick bra för mig för jag är självgående och oerhört engagerad. Bitar av den var oerhört givande och höll hög kvalitet. Statusen däremot ligger fortfarande på nivån "hur kan du vilja jobba som lärare?" till skolledare som pratar om "vuxna som kan vara bra vuxna och då behövs inte den formella biten, kontakten med eleverna är viktigare".

Lösningen då?

Tydliga utvärderingsinstrument som de nationella proven och projektet "Våga Visa" som min kommun är en del av.

Lärarlegitimation - NU!

En akademiskt inriktad och välorganiserad lärarutbildning som får verka på lång sikt i lugn och ro.

Låt oss pedagoger undervisa barnen igen utan att bli kallade för bakåtsträvare varje gång vi har en föreläsning eller genomgång, eller prov.

Var är skolledningarna? Låt skolledarna ta ett pedagogiskt ansvar och låt arbetslagen genomföra skolans visioner, inte uppfinna hjulet, städa toaletter eller knipsa upp skåp.

Avlasta pedagogerna från orimliga uppfostringskrav och socialt ansvar. Det är inte vi som skall uppfostra barnen. Vårt ansvar är att ge de kunskaper att bli demokratiska medborgare med allmänbildning motsvarande grundskolans kursplanemål. Det är ljuvligt att se Igor från "klass 9A" gå hem på morgonen och hämta en elev som är lite trött, men det är inte vår arbetsuppgift.

Nuläget?

Ljuspunkten är att i Sollentuna kommun finns en jättebra utbildningsplattform och tydlig vilja att utvärdera och jämföra skolornas resultat. Det drivs projekt och finns en tro på vår kompetens. Maria Stockhaus (ordförande i barn- och ungdomsnämnden i Sollentuna) vågar stå för att kompetenta lärare skall ha högre lön. Jag känner hopp. Nu ska bara min skolledning ta tag i att få det dagliga arbetet att flyta. Det återstår att se.

Det förs nu en mycket expansiv och bra skolpolitik på nationell nivå. Jag hoppas mycket på alla reformer sóm ligger framför oss i skolans värld. Det måste återigen kunna bli en värld vi kan vara stolta över.

Studiebesök i språkverkstaden

Glada nyheter! Mitt mål att sprida ideér utifrån vad jag har tänkt med språkverkstaden har äntligen burit frukt. Den 16 september hade vi terminens första nätverksträff för svensklärare i Sollentuna. Vi var fyra stycken från olika ksolr i kommunen. Ingen från min skola.

Dagarna efter så hör en av dessa kollegor av sig och vill besöka mitt klassrum och språkverkstaden för att titta mer på det material jag köpt in. Intressant var att dessa lärare arbetar på individuella programmet och undervisar elever som ej nått grundskolans mål. Hon hade blivit inspirerad att själv söka projektpengar samt läst in sig och tittat på skolverkets utmärkta material Språket på väg (också riktat mot grundskolan).

I ett år drygt har jag beställt material, packat upp, städat, laminerat och uppriktigt sagt travat på i brant uppförsbacke och utan kollegors intresse. Skam den som ger sig - den som är mest engagerad vinner. Denna termin inser mina kollegor att det här är något som gagnar deras undervisning och måluppfyllelsen med eleverna. Tänk den dagen vi är fler som är villiga att gå den extra milen - tillsammans.

Tears of a Friend

Har köpt in paket med lättläst litteratur till språkverkstaden (Good Stuff Libraries). Jag kommer att berätta om de två jag har läst, som nog riktar sig mer mot tjejer, men paketens titlar är blandade för alla smaker. I går utmanade jag en elev att vi skulle läsa den här boken på språkförstärkningen tillsammans.

Tears of a Friend av Joanna Kenrick. Boken är tunn, bara 55 sidor lång och ser lite barnslig ut. Låt inte ytan förleda, för språket är på en bra nivå med engelska vardagliga uttryck och ord. Innehållet påverkad av att historien bara har ca 55 sidor såklart. Det handlar om Cassie som är 14 år. Hon känner sig lite i skuggan av sin bästa kompis, Claire, vacker och självsäker. De grälar och pratar inte med varandra på ett tag. Sedan råkar Claire ut för en obehaglig sak under en fest och Cassie inser att Claire betyder mycekt för henne. Men - har villkoren för deras vänskap ändrats?

har även läst Cry baby av Jill Atkins i samma serie och den handlar om en tjej som blir gravid - den var ltie i samma stil avseende språk.

För en elev som vill utveckla språket och som diskussionsunderlag räcker den här korta boken utmärkt som underlag. Även starka elever kan utvidga ordförrådet, eller bara uppmuntras att börja läsa på engelska.

Inspirerad

Har varit på en inspirationsdag anordnad för oss som är skolobservatörer i Våga Visa projektet. Det var en intressant dag då vi diskuterade observatörsuppdraget och just vad det innebär att observera. Att beskriva verkligheten och göra en analys baserad på fakta. Det enda jag kan känna var att diksussionerna i bland kude bli lite väl abstrakta. Jag hade velat diskutera exempel på elevinflytande i klassrummet och hur detta ska värderas, det är en komplicerad bedömning och något jag som pedagog själv funderar över mycket. Vi skall ju värdera och observera detta under observationen.

Det gav i vilket fall ny energi bara att träffa alla dessa engagerade lärare. De,liksom jag, ger av sin tid och kompetens för att kunna göra en kollegial observation där vi i observatörslaget för sätta ord på och beskriva den verksamhet vi observerat och avge ett kvalitetsomdöme. Fick träffa de jag skall observera med och känner att det kommer att bli jättebra.

Direkt därifrån till ett husmäte på skolan där vi återigen arbetade med Olweusprogrammet (för att motverka mobbning) och det blir alltid intressanta diskussioner kollegor emellan. Nu känner jag att jag vill komma i gång mer med eleverna och diskutera och arbeta med värderingar.

De är fantastiska

Mina elever alltså. Vi har arbetat med boken Lyckad nedfrysning av herr Moro. Det är en antologi som statens kulturråd släppte på 90-talet och det är en fantastisk bok. De här diktena är inspirerade av en kort text som heter Ansiktet och utifrån den skulle eleverna skriva en dikt tillägnad det de tycker är den mest värdefulla kroppsdelen:


Hjärtat

Det vackraste som finns,
Det dyraste som finns,
det är den enda som finns.

Mitt hjärta

Mitt hjärta är så stort att den kan gömma mig och rädda mig och ta mig till den vackrast ställe som finns där ingen kan se oss och ta oss ifrån varandra.

Ger mig all trygghet och smeksamhet

Luften som du andas in,
Ditt hjärta som dunkar och slår,
Ditt blod som går igenom dina vener och artär
Din pulsåder som kommer från ditt hjärta och går ut i din kropp,

Du som lever och dör för mig

Det är du

Det är mitt hjärta
Mitt hjärta som är fullt av kärlek,
värme,
trygghet
och smeksamhet

som jag aldrig kommer att tappa ifrån mig.


Ögonen

Ögonen är fönstret till själen. De speglar alla olika sorters känslor utan ord. Glädjen du ser i den lyckliges ögon, liksom tvivlet hos den sökande.

De talar sitt eget språk, språket som pendlar mellan kristallklart och oförståeligt. Blickarna som kan förena eller separera människor.

Ögonblicket av tveksamhets som avgör vilken väg man ska ta, men även befrielsen när man vet att man gjort rätt.

Ögonen som speglar vårt innersta,

De är fantastiska

Höstig lördag

Har i dag och i går fått så mycket inspiration att jag bara känt mig upplyft. Har rört mig i från en politisk kickoff, till dagens Alliansdag på Sergels Torg och överallt dessa kompetenta och engagerade människor. Blir glad och stolt. Poitik engagerar absolut inte alla och det må väl vara, men alla har en skyldighet att bilda sig en rimlig kunskapsbas och att gå och rösta - det ÄR demokrati. Jag ska rösta i kykovalet i min kommun i morgon, tycker det är det minsta jag kan göra med vallolkalen 3 minuter bort....

I pauserna har jag läst Shakespearemysteriet - på buss och tunnelbana osv. Det är en spännade historia om en forskare på jakt efter en hittills oupptäckt pjäs. Hon är såklart inte den enda på spåret utan har skurkarna i hälarna. Tänk lite Dan Brown.

Läste i SvD i dag att ett helt ny serie faktaband om Sveriges historia är på gång med början ganska snart. Olika författare och forskare är med och skriver de olika banden. Det ska bli en TV-serie med huvudansvarige Dick Harrisson och Martin Timell. Bra att vår historia lyfts fram, själv har jag mycket att lära.

Nätverk - kul samarbete

I dag träffades vi inom ett nätverk i Sollentuna kommun för svensklärare år 5 och uppåt. Förra gången var vi flera, i dag blev vi tre. Mängden spelar egentligen ingen roll. Det som ger något är att lära känna varandra och få ett utbyte av ideér samt en bekräftelse på det goda arbete vi alla utför. Hoppas jag kan få nätverket att växa vidare, det ger mig ny energi.

Vi pratade om vår aktuella undervisning och det vi håller på med just nu och det är roligt att höra att vi alla står lite på samma bas och har samma pedagogiska referenser. Vi har väldigt olika förutsättningar för undervisningen; en undervisar elever med fysiska funktionshinder, en på IV-programmet på gymnasiet och så två av oss mer vanliga helklasser. Trots detta hade vi mycket gemensamt i det vi gjorde, med fokus på litteratur, film osv. Jag blir lika inspirerad varje gång jag får utbyta ideér och tankar i samtal. Det är livslångt lärande.

Nästa bit för nätverket tänker jag kan bli att samverka mer om de nationella proven. Vad vill vi ställa för krav på skolledningen (för de är ju en viktig samarbetspartner i detta) och hur vill vi anordna detta på bästa sätt. Proven är viktiga och tidskrävande.

I övrigt har jag skrivit mina första omdömen inför utvecklingssamtal, till år 7 i engelska. Det är tidskrävande men väldigt roligt. De ska vara målrelaterade och framåtsyftande. Det blir att förtydliga de få moment vi faktiskt gjort nu när vi bara haft ett antal veckors lektioner. I dag gick vi igenom vilka kunskapsmål som gäller i engelska för år 7 och nu hoppas jag att omdömena blir meningsfulla för eleverna.

Har i dag hämtat ut en beställning från CDON med bla I taket lyser stjärnorna och Hipp Hipp Hora - 2 suveräna ungdomsfilmer. KUL!

Tips och inspiration

Jag har totalt fallit för Jodie Picoult, en fantastisk författare som verkligen sätter tankar i huvudet och tar upp på gränsen till tabubelagda ämnen i sina böcker. Jag har stött på två av hennes böcker nu som känns aktuella:



Allt för min syster är en av hennes böcker som nu skall komma på film, såg trailern innan Prinsessa. Verkar lovande. Hoppas inte den blir för sentimental, då tappar den djupet och de viktiga frågeställningarna. Här hanslar det om surrogatbarn och organdonation och cancer. Samma här med läsningen, år 9 eller möjligen yngre så med stöd av filmen i så fall, mer som diskussionsunderlag. Håll utkik efter premiären.




19 minuter läser jag till min bokcirkel och efter de första 100 sidorna är jag fascinerad. Det handlar om en skolmassaker och vi kommer att få konfronteras med de inblandade på olika sätt, ett hett och smärtsamt ämne, hittills behandlat intresseväckande. Ser fram emot vidare läsning. Den här boken kan läsas med elever, men kanske mer år 9 - gymnasiet i så fall, då ämnet kräver sin läsare. Mer om denna bok lär komma.

<<

Jag har ju sett filmen Prinsessa och rekomenderar den verkligen till äldre elever och diskussioner kring utseende, mediabilder och till viss del stereotyper. Hoppas vi kommer i väg och ser den med år 9.

Att reflektera om lärande och att sätta mål

Har läst och plockat citat ur loggböckerna i engelska och studerat vilka mål eleverna har för terminen. Här ett litet axplock:

”Att skriva mer fylliga texter”

”Jag ska ställa fler frågor när folk redovisat för att visa att jag förstått och lyssnat”

”Jag ska läsa en tidning på engelska varje månad”

”Jag går för MVG”

”Jag vill bli bättre på att stava och att stava ord fel ytterst sällan”

”Vara mer aktiv muntligt”

”Jag ska läsa några böcker på engelska”

”Mitt sista mål gäller det att jag peppar mig själv efter att jag har gjort något bra, någonting jag är nöjd med”

Det här är jättekul och spännande och jag brukar ta upp skillnaden mellan kunskapsmål och arbets/prestationsmål. det är skillnad och de utvärderas kanske lite olika. Det är viktigt att lära eleverna att arbeta med mål för de måste hitta sin egen motivation, vilket många har väldigt svårt för i dag.

Undrar ofta varför eleverna kan kännas svåra att motivera. Jag brukar oftast gå till min undervisning och försöka ändra eller vara mer elevcentrerad, men når jag alla? Nej, det tror jag inte, men jag når alla på olika sätt i olika moment om jag varierar min undervisning.

Att få vara den man är

Prinsessa heter en ny svensk film. Den handlar om en tjej i 18 årsåldern som har en dröm: att bli skådespelare. Hon blir illa behandlad pga av sitt utseende som inte uppfyller normen smal och blond. Det är en härlig, varm och inspirerande film som behandlar teman som fördomar, medias syn på människor och att få vara den man är.

I en scen mot slutet förklarar flickans mamma att skådespeleri handlar om att just vara sig själv, inte som många tror att vara någon helt annan. Det var mäktigt, för jag har själv aldrig tänkt på det på det sättet. Nu när jag reflekterar är det självklar. Samma tankar går att applicera på allt kreativt skapande. Du behöver bottna i dig själv.

Läsningen då? Har läst ut Mord.net nu och gillade den verkligen. Historien var spännande och väl uppbyggd och verkligen fångande. Tyckte dock att boken tappade lite i kvalitet mot slutet. Energin i skrivandet låg helt klart på ínledningen och uppbyggnaden av berättelsen, sedan tappade de lite när de skulle få till ett bra slut. Väldigt läsvärt i alla fall.

Att se stjärnor tändas

Eleverna i år 9 arbetar just nu med boken Lyckad nedfrysning av herr Moro. Den första uppgiften kallar vi "bortom ögonblicket" och den handlar om att skriva utifrån en av bilderna i boken. I dag läste eleverna varandras texter i smågrupper och sedan presenterade varje grupp en av texterna för de andra. De valde att läsa upp texterna de valt. Det var magi. Deras texter och röster levde i klassrummet och alla lyssnade och fängslades av berättelserna. De blyga, duktiga skribenterna klev fram och alla bara tappade hakan över den talang de har för skrivande. Det var riktigt värdefullt.

Jag har läst Hungerspelen och tänkte i dagarna presentera den som boktips till eleverna. I förrgår dimper det ner ett reklamblad för en skrivartävling. Förlaget som anordnar den ger ut Hungerspelen och det är den boken som står i centrum som inspiration till skrivandet. Jag presenterade detta för år 8 och 9 i dag och två av mina bästa skribenter tog informationsbladet efter lektionen. Vad kul om vi fick i väg några bidrag. Det är så roligt att prata om och inspirera kring litteratur. Det är roligt också att ge eleverna inspiration och utmaningar. Då gillar jag verkligen att vara lärare. Skönt att få en dag som fokuserade på något positivt.

District 9

Har sett filmen District 9. Det är en Science Fictionfilm, som jag tycker är annorlunda. Den utspelar sig i Johannesburg, Sydafrika. Ett stort skepp med utomjordlingar lägger sig över staden, men först händer inget. Till slut tar militären sig in i skeppet och en intergalaktisk flyktingkatastrof uppdagas. District 9 skapas för att förvara utomjordingarna och blir snabbt ett ghetto. Johannesburgborna vill inte ha med främlingarna att göra cch de förbjuds delta i samhället på alla sätt.

20 år senare är detta ohållbart och stadsborna kräver att District 9 skall flyttas. En gigantisk evakueringsmaskin drar i gång och katastrofen är ett faktum. Den ansvarige för operationen råkar få i sig utomjoringarnas gener och ser sin kropp förändras. Militären vill utnyttja honom som försökskanin, ingen annan har överlevt detta förut. Han flyr in i District 9. Nåväl, så långt en ganska mänskligt hållen Science fictionhistoria. Regissören lyckas väl med alla "gadgets" som behövs i Science Fiction och får in de i den ghettoliknande, varma, ökenpräglade miljön. Både vapen, maskiner, teknik och utomjordingarna själva känns helt och hållet som en del av verkligheten.

Exerimentera nu med miljön Sydafrika, ghetton, stora evakueringsinsatser och främlingskap mellan folkslag. Främlingen, den vi fruktar allra mest. De som inte är som oss. Har vi i historien egentligen hanterat främlingskapet raser, eller religioner emellan bättre än vad som porträtteras här? Det blir en ganska mäktig symbolik. Det är detta som är den djupaste behållningen av filmen.

Käppar i hjulet?

Pedagogiken: En hel veckas undervisning och jag njuter i klassrummet. Det är roligt att omsätta ideér i praktiken och att se hur eleverna tar emot det, samarbetar och reflekterar. Det är alla de små samtalen som berikar. Det är i detta jag vilar.

Samarbete: Jobber medvetet med att bygga nätverk och samarbeten på jobbet och har upptäckt vilken rikedom det är. I dag fick jag en kram av en kollega som bara ville tacka för att det var kul att samarbeta med mig. Då vet jag att vi gör något rätt. I det här fallet har vi försökt att under en lång tid fånga upp två vilsna själar och i dag gav de sig själva en chans och ögonen började leva och glittra. Hopp.

Käpparna i hjulet då? Logistik, administration och dåliga rutiner. Det kostar tid att behöva be om tvål på toaletter, ventilation i klassrum, kopiatorer som fungerar och datorer som inte finns, fortbildning som inte får kosta varken tid eller pengar. Visionerna? helhetstänket?

Jag kommer inte stoppas av käpparna i hjulet och jag kommer fortsätta göra det jag tycker om och ha kul med eleverna. Tänk om någon skulle värna om personalen på samma sätt.

Good enough

Good Enough - är det vad livet ska gå ut på? Good enough för mig är att jag inte gjort mitt bästa. Det går att vara nöjd, men för mig handlar utmaningen om att vi måste vara bättre än så. Detta får som konsekvens att jag kräver mycket av mig själv och i bland lika mycket av omgivningen. Det blir en tuff balans att hålla. Inser att av omgivingen får jag tillbaka det jag sänder ut. Inte mer och inte mindre.

Hur tar jag in detta i klassrummet? Jag är krävande, men jag vill hoppas att jag är det på ett positivt sätt. Jag vill sporra eleverna till nya utmaningar. Kräva att de skall tänja sina gränser och att det skall finnas en känsla av att utveckling sker. Jag vill sporra och entusiasmera till ett livslångt lärande.

Har börjat läsa lite varje kväll i en fantastisk bok: Vem gråter vid din grav av Robin Sharma. Korta tänkvärda visdomsord som bara ger aha-upplevelser för mig. Någon annan blir säkert provocerad för han säljer inte in Good Enough direkt. Ultimata boken att läsa och begrunda 15 minuter per kväll och du lär dig något.

Läste en krönika i Runner´s World av en personlig coach Mikael Söderman. Han har ett mantra som han upprepar varje morgon och under dagen. Jag ska bjuda dig på det, för jag har själv helt slukat innebörden: Jag är frisk, jag är fri, jag är full av energi.

Testa och säg det när du sträcker på dig på morgonen - du kommer att häpna.