fredag 30 oktober 2009

Släktfeber av Sara Paborn

Sara Paborn debuterade med den här boken Släktfeber i våras. I somras lyssnade jag på hennes sommarprogram och visste då, i juli, att jag ville läsa den här boken.

Huvudpersonen åker till sin hemstad för att hjälpa till med och delta i mammans fasters begravning. Dit kommer också mostern Liljana. Minnen kommer fram från barndomens somrar och relationer som inte riktigt har fått sin förklaring kommer upp till ytan.

Det är berättat med ömhet, humor och en kortfattad men ändå djup andemening. Språker flyter lätt med ord och budskap inbakade i en så lätt förpackning att det går att läsa förbi djupet i det som skrivs.

De karaktärer som beskrivs är huvudpersonens mamma Harriet, pappan, mostern Liljana och pojkvännen Erlend. Vi får känna de här männikorna genom återblickar, berättelser och minnen. Samtidigt pågår i nuet en sorts reningsprocess där relationer omvärderas och roller byts. Alla växer som om fasterns död ökat på deras ansvar för att få i hop familjen.

"Jag vet inte vad hon vill bli älskad för men jag misstänker ändå detta: någon ska se hennes mörkaste vrår och känna ömhet för dem. Det är vad jag själv önskar även om jag aldrig har sagt det till någon" (s. 159)

Jag funderar extra mycket på en händelse där pappan sätter en bananbit i halsen och de får åka mot sjukhuset. Mamman och Liljana kommer tillbaka utan honom och berättar att de släppt av honom vid buuhållsplatsen. Först tänker jag att han är död. En vecka senare kommer ett vykort fån Danmark undertecknat "den gamle". Underligt, men härligt. Jag hoppas han kom hem igen efter att njutit sin frihet.

I slutet av boken återvänder huvuspersonen och Erlend till stan och vardagen igen. Jag tror inte deras liv är riktigt som det var innan.

L L L L Det här är lättläst, djup, varmt och roligt.

Lindabloggen: Bra debattartikel

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3713495.svd#tw_link_widget

Lindabloggen: Bra debattartikel

Lindabloggen: Bra debattartikel

Bra debattartikel

”S tror att friskolor är roten till allt ont”

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3713495.svd#tw_link_widget

Detta är rubriken på en läsvärd och intressant artikel som publicerades i SvD den 27/10. Mats Gerdau och Maria Stockhaus skriver om S skolpolitik och vad som ska bli skolans valfråga i valet. Det visar sig att frågan om friskolor fortfarande står i fokus - lite väl mycket.

Det kompakta motståndet mot friskolor verkar leva vidare, både inom S och inom den kommunala skolan faktiskt. Jag har aldrig förstått detta. En bra skola är en bra skola och även en friskola kan erbjuda en lagenlig och bra undervisning.

Det som är det mest intressanta är att denna fråga tar bort fokus i från det viktiga. Över 90% av eleverna går trots allt i den kommunala skolan. 69 av de 75 miljarder som satsas på skolan hamnar i kommunala skolor (detta är siffror från artikeln).

Så - vi måste helt enkelt gräva där vi står: Det är de kommunala skolorna som behöver bli mer proffessionella på det vi arbetar med och det gäller både ekonomi, administration och den självklara kärnverksamheten: kunskaperna. Jag propagerar ofta för att fel personer nu sitter med fel uppgifter. Ekonomer ska sköta ekonomin och här tror jag skolorna kan gräva guld!

En rektor fattar sedan sina beslut som rör verksamheten utifrån ekonomins ramar och det ska finnas tid och intresse/insikt för att även vara pedagogisk chef och planera för den pedagogiska verksamheten. Ytterst ska sedan pedgogerna utföra en bra pedagogisk verksamhet som ständigt utvärderas av oss själva.

Till sist den avslutande meningen i artikeln som även såklart fångar det jag tycker:

"Vårt fokus ligger på att förbättra den kommunala skolan, inte på att motarbeta alternativen. Varje skola måste förtjäna sina elever och det gör man genom att erbjuda en riktigt bra och modern undervisning som ger slitstarka och användbara kunskaper."

onsdag 28 oktober 2009

19 minuter av Jodie Picoult


Bokcirkeldags i går! Vi samlades och diskuterade 19 minuter av Jodie Picoult. Det är en bok för både vuxna och lite äldre ungdomar. Handlingen är en amerikansk skolskjutning och i boken följer vi efterspelet och ska väl få någpon sorts svar på varför.

Alla var positiva till boken och nöjd med vårt val. Handlingen utspelar sig i en liten sömnig stad i USA som vaknar abrupt till liv av en skolmassaker. En av bokens huvudpersonen, Peter, skjuter omkring sig och det slutar i tragedi såklart. Bokens större del är dock tillbakablickar samt efterspelet. Föfattarinnan intar inte en fördömande inställning utan vrider tvärtom ut och in på sig för att belysa alla upptänkliga vinklar på detta.

Vi pratade om karaktärerna och kom fram till att huvudersonen Peter var svår att tycka om, men vi sympatiserade med honom överlag. Josie var en lättare karaktär att känna igen sig i, kanske för att vi är kvinnor? Sedan pratade vi om slutet en del. Peter begår självmord och jag tyckte det var väldigt gripande och kändes inte som den lätta vägen ut avssende karaktären Peter, däremot kanske för författarinnan. Josies roll i det hela överraskade i alla fall mig på slutet, vilket faktiskt lyfte min läsupplevelse. Jag tycker om att det tar en vändning som kan få mig att omvärdera läsningen lite.

Josie och Peters båda mammor är beskrivna väldigt i detalj. Det är inte vanligt i böcker som rör ungdomar. Jag läste med en känsla av att "nu händer något som förklarar det hela" och blev lite undrande när inget hände avseende dem. Andra i bokcirkeln menade att syftet var att just beskriva att det inte går att förklara detta med uppväxt eller uppfostran. Det finns nog ingen enkel förklaring.

De korta inläggen med inre tankar som löper genom texten kunde tolkas både som Josies inre tankar/dagbok eller Peters - eller varför inte bådas tankar blandat?

Teman då? Vänskap och dess pris. Mobbning och dess effekter på en människas psyke coh relationen mellan föräldrar och barn. Mitt atarkaste tema blir nog mobbning tror jag.

Något svar på hur en skolsjutning kan ske fick vi inte. Det kan nog inte ens litteraturen ge svar på.

söndag 25 oktober 2009

Läsrapport

Jag har inlett läsningen av tre lovande böcker och lovade en kort rapport:

The Host av Stepenie Meyer: Har läst ca 70 sidor och gillar det! Jorden har tagits över av organismer som tar sig in i hjärnan och blir The Host. Själen kan vi säga att det handlar om. Wanderer har varit i flera kroppar på olika varelser runt i universum och inplanteras nu i en tonåring, något som anses vara ett komplicerat ingrepp. Naturligtvis är små barn att rekommendera av uppenbara skäl. Melanie, "kroppen" har varit på rymmen från just detta ingrepp och nu möter Wanderer motstånd. Vem tänker vad och varför ger inte Melanie Wanderer tillgång till alla sina minnen? Vem är Jared och var finns Jamie? Det handlar om en viljornas kamp och om att få vara fri och tänka fritt.

Veronica decides to die av Paolo Coelho: Veronica är en ung vacker flicka, drygt 20 år som inte vill leva längre. Hon tar en överdos sömnpiller, men överlever och vaknar upp på mentalsjukhuset Vilette. Hon får veta att hennes hjärta är skadat och att inom en vecka så dör hon av att hjärtat inte orkar längre. Detta är tid Veronica INTE vill ha. Nu börjar hon omvärdera, fundera och inser att hon känner en djup ilska för att hon kastat bort sitt liv. Inte levt tillräckligt. Det blir intressant att följa hennes tankar. Jag önskar hittills att boken kunde varit mer djup i denna stora fråga, men samtidigt är kanske inte Veronica där. Vi får se hur det utvecklas.

Släktfeber av Sara Paborn: Har läst en liten bit och ar bitvis redan fast. Det flyter snabbt och ganska rappt och roligt och ändå, vilka tragiska figurer, ändå beskrivna med sån värme. Gillar det här! Måste citera de första raderna:

"Mamma föddes samma dag som Tyskland förklarade krig mot Polen. Hennes lillasyster Liljana kom sex år senare, samma vecka som freden deklarerades och vit konfetti strösslades från fönstren runt om i Europa. Man kan säga att deras relation började med denna orättvisa och fortsatte i samma stil."

I övrigt har jag beställt lite Augustnominerade böcker, bla ungdomsklassens nomnineringar för att det är bra för jobbet också att uppdatera sig. KUL!

PIM var ordet!

PIM står för Praktisk IT- och mediekompetens. Det riktar sig till oss pedagoger och verkar vara ett roligt och bra hjälpmedel nu inför att IT ska in i skolan.

Vi har fått våra lärardatorer, nu återstår det trådlösa nätverket och allt som ska till med projektorer och annat i klassrummen. Vi får se vad de hinner under nästa vecka. Jag är verkligen peppad för jag är inte jättehaj på att med media och film och bilder mm. Jag kan Word och lite om Powerpoint, det är allt.

Vi ska gå en kurs via nätet som då heter PIM och ska lära oss allt detta interaktivt och alla på skolan ska gå steg 1-3, resten är frivilligt. Vågar gissa att steg 1 kan jag nog det mesta av. Har i helgen startat upp allt utom internet på datorn. Finns ingen anledning att installera mitt mobila hemma. Avvaktar till på jobbet.

Vilket är mitt syfte med IT?
Det viktigaste är att pedagogiken kommer först, IT är bara ett hjälpmedel. Det har jag tidigare skrivit om och det gäller. Det handlar inte om att varje lektion baseras på att dator och projektor är i gång, absolut inte.

Men en del saker finns som kan vara bra:
Göra interaktiva genomgångar
Ge tips på bra pedagogiska hjälpmedel via hemsidor
Visa intressanta bilder och klipp
Kunna visa intressanta bloggar att läsa i hemläxa t.ex
Låta eleverna presentera via bildspel osv
Kunna streama ner bra korta klipp från SVT-play och AV-centralen mm
Scanna in elevarbeten och visa goda exempel.
Söka fakta med eleverna

Det blir kul att utveckla detta, men det komemr att bli en successiv process.

Hemmvid ska jag ha samma program tänkte jag. Det blir ju att öva och förbereda hemma en del. Sedan har jag beställt trådlöst bredbandsuppkoppling, äntligen tog jag tag i det.

Rapport från en IT-inspirerad pedagog.

lördag 24 oktober 2009

Biobesök och lite annat


Har sett den andra filmen i filmatiseringen av Stieg Larssons böcker om Lisbeth Salander; Flickan som lekte med elden.

Det är en spännande och mycket våldsam historia och hämnd går i genom som ett tydligt tema. Tycker filmen är bra, högt tempo och vackra miljöbilder från ett bekant Stockholm höjer intrycket för mig. Bra skådespel och trots de smått orealistisksa bitarna som även finns i böckerna håller det i hop bra. Jag gillade böckerna också. Kan bara konstera att jag har fallit för konceptet, precis som många andra.

Läsrapporteringen är som följer: har börjat läsa The Host av Stephenie Meyer och i handväskan ligger Veronica decides to Die av Paolo Coleho. Två bra böcker som verkar lovande. Har svårt för Paolo Coelho, men temat om att ta vara på livet precis som det är lockade mig att börja. Gillar det hittills.

I min hand i dag har jag fått en annan bok jag längtat efter nämligen Släktfeber av Sara Paborn. Ska dessutom träffa henne på Sollentuna Bibliotek den 3 november, så den ska jag börja på redan i kväll. Skönt att få en extra timme.

söndag 18 oktober 2009

Att få utveckla

Har mina utvecklingssamtal just nu och det är så givande. Utveckla, sätta mål och sedan invänta att det blir resultat. Dialogen är det mest givande såklart. Det är fantastiskt att se hur vissa elever är stora nog nu i nian att föra sitt eget samtal och sätta upp mål på egen hand. Det är utveckling.

Har i eftermiddag förberett mig för veckans samtal. Tyvärr är det så att i en del elevers omdömen framgår att motivationen saknas och det frustrerar mig, då min klass är ganska pluggtrötta för tillfället. Å andra sidan är jag nog ganska chosefri - lägg ner energin eller se dina betyg försämras. Du har valet eftersom du har kunskapsförmågan. Enkelt och tydligt. Föräldrar och elev brukar hålla med och sedan är det faktiskt eleven själv som når resultaten. Ofta sker en förändring till det bättre. Det skulle vara ännu roligare om detta inte förekom såklart, men så ser inte en tonårings liv ut i realiteten.

Nej, då är det bättre att peppa inför gymnasiet och tända en gnista inför det som väntar och hägrar efter sommaren. Nu väntar det lite sådant arbete i form av att SYV kallar till enskilda gymnasiesamtal samt att vi om cirka en månad besöker gymnasiemässan.

Skolan och tiden

Har läst en del i pressen om att eleverna behöver mer tid (läs undervisningstid) i skolan, men ingenstans nämns att lärares undervisningstid bör anpassas därefter - undrar lite hur facken och politikerna har tänkt. Skrev ett inlägg på Mats Gerdaus blogg (du hittar den i mina favoriter) och ska se i veckan om han svarar.

Sedan vill jag väcka tanken på att ändra hela systemet från botten. Det behövs en drastisk reform av hela lärarkårens arbetssituation. Gör om till tre eller fler terminer på ett år, öka elevernas tid i skolan och gärna vår undervisningstid OM det i motsvarande omfattning finns administrativt stöd. Detta är tre enkla grepp som skulle sålla bland otidsenliga ferietjänster och en fejkad arbetsplatsförlagd tid som inte går att hålla och en förtroendetid som ökar i omfång lavinartat. Nej - rensa upp och tänk nytt.

Nu ska jag på en söndag göra min uppgift till en konferens i veckan - specificera hur jag använder min arbetsplatsförlagda arbetstid.

lördag 17 oktober 2009

Pedagogik by Powerpoints?

Har läst en del nummer av min favorit Newsweek och där som av en slump sammanföll en artikel med mina pedagogiska funderingar inför alla de satsningar på IT som genomförs bla i min skola. Låt mig vara väldigt tydlig: jag har inget emot datorer på något sätt, men avseende pedagogik så kommer de didaktiska frågorna före att hantera en laptop.

Artikeln heter Taking Techology out of School. Newsweek 28 september 2009.
http://blog.newsweek.com/blogs/techtonicshifts/archive/2009/09/17/taking-technology-out-of-the-classroom.aspx

Artikelns författare har läst undersökningar som bla visat att 59% av eelverna tycker att powerpointföreläsningar är tråkiga och de lär sig inte på det. En lärare på ett College i USA har bestämt sig för att inte använda datorer i lektionssalen. Han ger i stället eleverna i läxa att titta på en podcast han har gjort och sedan förhör han de på innehållet. På lektioerna vill han ha fokus på att fördjupa elevernas kunskaper genom diskussioner och frågeställningar utifrån den fakta eleverna ska ha tagit tll sig just via dator. Att ta in kunskap är inte att kunna använda den eller reflektera kring den.

"The Conclusion: Technology has a place in education, but it should be used independently by students outside the classroom. That gives them more time to absorb lectures via podcast or video, and frees teachers to spend class time coaching students in how to apply the material rather than simply absorb it."

Jag tänker exakt i dessa banor. I diskussioner, läsning av allas texter och genomgångar med levande äkta frågeställningar lär vi eleverna att inte bara absorbera kunskap utan att relektera kring den också. Det är skolans viktigaste uppdrag. Det är därför skolan behöver duktiga utbildade pedagoger som är villiga att arbeta med de frågor eleverna har och ha lugnet i att inte sitta inne med alla svar utan att också vägleda eleverna att hitta sina egna.

Slumdog Millionaire


Jag har suttit i soffan och sett Slumdag Millionaire. Den vann 8 Oscarstatyetter och jag har varit nyfiken på den en längre tid. Jag gillade den verkligen.




18 år gammal är Jamal Malik med i "Vem vill bli miljonär". En pojke från slummen förväntas inte komma långt i den har tävlingen. Jamal når långt och inför den avgörande omgången arresteras han anklagad för att ha fuskat. Ingen kan tro att han kan alla dessa svar, så han måste ha fuskat. Han får gå igenom varje fråga och redogöra för hur han hade kunnat svaret. Det är det här greppet som berättar hela historien, fråga för fråga får vi veta mer om Jamal och hans liv. Jamal når hela vägen fram till slut och vinner 2o miljoner rupier.

Filmen har varma, orientaliska färger i bildspråket och känslorna beskrivs i ögon och ansiktsuttryck och huvudpersonen får fram detta på ett bra sätt. Vi får möta streetsmartness på ett sätt som är både romantiserat och djupt sorgligt. Annorlunda, tänkvärt och fargsprakande. Vad är egentligen kunskap?

Lördag och reflektioner. Var är alla visioner?

Lördag och hjärnan kan öppna och tänka. Hur ska vi få ut visionerna i skolan angående de didaktiska frågorna? Vad, hur, varför och för vem allt baserat på mål och strävansmål i kursplanen. Varför sätter organisationen stopp? Är det för att, som jag har börjat misstänka, visionerna har glömts bort.

Visioner föds hos mig och är alltid med mig. Ramverket och organisationen som lyssnar och kan driva en rörelse framåt ska ge mig vind i ryggen att gå ut och agera. Detta är den trånga sektorn. Skolledningar behöver bli pedagogiska chefer och ta sitt ansvar för organisationen.

Jag vill arbeta på en skola där vi har ett antal klasser, kanske tre eller fyra, på ett antal lärare med bred och adekvat kompetens = proffsigt rekryterade. Detta team ska arbeta väldigt tätt i hop kring eleverna varje dag. Tematiskt arbete som ger eleverna en helhet under dagen och en chans att få sjunka in i en uppgift som de är intresserade av.

Jag vill arbeta på en skola där varje termin inleds och avslutas med att arbetslaget skriver ner och sätter upp sina mål för att genomföra dessa visioner.

Jag vill arbeta med att få kombinera att föreläsa för många och att undervisa lite oftare i mindre grupper med specifika uppgifter.

Jag vill arbeta med att kunna ha litteratursamtal utan att det sker på bekostnad av en dyslektiker som då inte får hjälp, eller att ADHD-eleven löper amok för att jag som lärare, tryggheten och strukturen som är dennes behov inte tillgodoses, eftersom jag sitter med ett fåtal i klassen.

Jag vill kunna hjälpa en svag elev i engelska utan att femton andra står i kö bakom oss varje ord vi läser och övar in.

Begränsningar? Ja. Hur bortser jag från dessa? Är det pedagogiskt försvarbart att behöva göra dessa prioriteringar?

Jag skulle vilja öppna upp schemat och tänka lite nytt och fräscht. Ha tydliga visioner om vad skolan ska stå för, inte bara en kommuns gemensamma mål, utan vad just enheten ska bli bäst på.

Inför lärarlegitimation och ett treterminssystem och det viktigaste av allt: Kan vi lärare få lägga energin på att undervisa?

Jag är fast övertygad om att detta går att skapa om alla förstår varför, vad och hur vi ska gå tillväga. På måndag får väl den resan helt enkelt fortsätta.

Den som vill mest kommer att lyckas.

tisdag 13 oktober 2009

Vem gråter vid din grav?



"Detta är den sanna glädjen i livet - att brukas för att syfte som du själv anser vara ädelt, att vara en sann naturkraft i stället för en liten ynkrygg full av krämpor och missnöje som klagar över att världen inte offrar allt för att göra dig lycklig. Jag är av den åsikten att mitt liv tillhör alla människor och så länge jag lever har jag förmånen att göra allt jag kan för dem. När jag dör vill jag vara helt förbrukad, för ju hårdare jag arbetar, desto mer lever jag. Jag jublar över livet för dess egen skull. Livet är inget kort ljus för mig. Det är som en mäktig fackla som jag för ögonblicket har till uppgift att hålla, och jag vill att den ska lysa så klart som möjligt innan jag lämnar den vidare till kommande generationer"

(George Bernard Shaw)

Vem gråter vid din grav? av Robin Sharma. Detta är en av böckerna från "munken som sålde sin ferrari". Här har han samlat visdomsord och tankar i korta betraktelser uppdelade i 101 enkla, korta kapitel. Perfekt att ha på nattduksbordet och läsa några varje kväll.

Bokens betraktelser är uppmaningar att leva det bästa liv du kan och vad detta faktiskt kräver i form av beslutsamhet och styrka. Jag tror att lycka och glädje är ett medvetet val; du väljer att vara eller känna dig lycklig. Jag arbetar väldigt hårt med detta särskilt på jobbet nu och den här boken får mig verkligen att tänka. Vilket inte betyder att jag lyckas gå runt och le hela dagarna, men i alla fall ett antal gånger per dag. Jag vet att jag kan ladda med positiva tankar inför dagen och agera för att bli bättre på prioritering och annat. En sak väljer jag aldrig bort - min egen ambition att hålla högsta kvalitet.

"Meningen med livet är ett liv med mening"

lördag 10 oktober 2009

Denne Shakespeare




William Shakesperare. Jag är fascinerad att en man som dog 1616 i dag, 2010 fortfarande fascinerar en hel värld. Jag läser en bok som heter Shakespeares hemlighet och den handlar om huruvida denne man ensam stod bakom författarskapet som klassas som världens främsta. Dessutom har de fått nys på ett det kan finnas en hittills oupptäckt pjäs "Cardenio" som aldrig kom med i den första folion med all hans verk. Boken i sig är en spännande bagatell liknande Da Vincikoden av Dan Brown fast för oss boknördar, så i stället för religiösa mysterier jagar de här Shakespeares hemliga pjäs.

Nåväl. Jag tar fram Shakespeare ut bokhyllan och hittar Macbeth som jag läste på engelskkursen på universitetet och hittar också en del av hans sonetter. Jag njuter av språket och av de otroligt vackra orden - det går inte att läsa det tyst utan du är absolut tvungen att lsäa högt, för det är enda sättet att fösöka göra texten rättvisa.

Såhär vackert ÄR det, ur Sonett 19. "Shall I compare thee.."

"But thy eternal summer shall not fade
Nor lose possession of that fair thou ow´st,
Nor shall death brag thou wand´rest in his shade
When in eternal lines to time thou grow´st:
So long as men can breathe or eyes can see,
So long lives this and this gives life to thee."


En sonett består av ett antal 4-radingar där varannen rad skall rimma (fade, shade) och på slutet en tvprading där raderas sista ord rimmar (see, thee).

Är inspirerad och tänk att en bagatellartad bok kan väcka en lust att läsa det som klassas om världens främsta litteratur. Det är därför läsning aldrig någonsin kan vara förgäves.

fredag 9 oktober 2009

Hur tänka?

Det damp ner ett mail. I bland får detta mig att verkligen fundera.

Gymnasiet närmar sig och sonen hemma hade allt klart för sig: jag har redan alla poäng jag behöver, det behövs ju bara kanske 200 meritpoäng så kommer jag in.... och då räcker ju alla G (vilket är felaktigt i sig). Med sjunkande hjärta läste jag vidare. Hur tänka nu? Hur blev det såhär?

Det här är inte normalt. Får inte vara normalt. Frisk, sund, omhändertagen och bara så otroligt liknöjd. Sedan har vi andra änden av spektrat som oroar sig för att behöva alla MVG i betyg och som kanske satsar för hårt. I samma klassrum sitter dessa båda och tänker motsatta tankar.

Gymnasieintagningspoängen skiljer sig från år till år och det är svårt att förutsäga, många program fylls snabbt och då höjs meritpoängen. Jag vet att förra året behövdes mer än så. Fast för mig är detta inte problemet överhuvudtaget.

Var ska motivationen hittas om vi har ett samhälle med medborgare som taktiktänker minsta möjliga jobb när de går i nian? Hur ska jag motivera den här eleven? Har jag någon chans att nå fram?

Pratade med min klass om de krav och skyldigheter som gäller och berättade om beräkning av deras meritpoöng mm. Ungdomarna är inte ovilliga att arbeta, det är inte så enkelt, även om den spontana reaktionen blir den i bland. Vi behöver prata med dem och lära de saker och besvara frågor om framtiden. Samhället behöver individer som vill göra en insats coh som vill arbeta. Hur skapar vi den viljan i ett samhälle detta inte ter sig självklart? Det är för samhället och för skolan en gigantisk utmaning.

Det är därför jag tror att skolan behöver kvalificerade studie- och yrkesvägledare och en möjlighet att på ett adekvat sätt arbeta med den här grundläggande motivationen kontinuerligt under alla år i skolan. Ta in de här aspekterna i undervisningen.

Jag vill inte leva i ett samhälle utan inspiration, glädje och entusiasm, då kvävs jag längsamt. Min övertygelse är att den som vill mest och jobbar bäst har roligast. Det är väl bra underbart att den stora majoriteten kliver fram och förgyller vardagen!

onsdag 7 oktober 2009

Kan politik vara intressant?

I kväll var det den första av tre kandidatutbildningar som gick av stapeln.

Information östes över oss och powerpointbilderna bara forsade fram med siffror, fakta mm. Ekonomi- och intergrationspolitik avhandlades i dag. Två jätteviktiga och stora frågor. Det levde väl upp mest när det var dags för frågestund och det var ganska många som hade frågor att ställa. Vi fick pålästa och bra svar.

En fråga jag funderar på är det faktum att pensionärerna inte fått del av jobskatteavdraget och därmed inte av den skattesänkning detta inneburit för mig t.ex. Det kan tolkas som en skattehöjning för pensionärer(trots att det mer är ett status quo) eller som att alla som arbetar får lägre skatt. Vad jag saknar är argument eller siffror som motiverar detta. För mig blir svaret att det som prioriteras är jobben, jobben jobben. Prioriteringar kan slå på det sättet och det tror jag går att förstå. Fast det räcker inte riktigt och vid två tillfällen nu i höst har jag reagerat på att det inte ges raka svar. Jag tror en ökad tydlighet skulle vara positivt.

En annan fråga som fick mig att studsa till i stolen var den om huruvida vi skulle ta oss an SD och vara mer öppna för samarbete. Var mycket glad att konstatera att där gavs beskedet NEJ. I en demokrati med alla fri- och rättigheter det innebär kan vi bättre än så.

Intrycket av kvällen är att det är intressant att lära sig om politik och inspirerande att se vilket engagemang duktiga människor lägger ner på detta. Det engagemanget behöver en demokrati för att överleva och det vill jag att mina elever ska inse - vikten av att ta ansvar för sitt eget liv och att vara en aktiv samhällsmedborgare. Detta kan börja i skolans elevråd eller matråd.

söndag 4 oktober 2009

Läst i år 9

Det har varit inlämning på bokreceptionstexter för år 9. Bokreception - jo - det ska vara en reception och inte en recension. Skillnad? Syftet är att få fram elevens analyser, tankar samt genremedvetenhet kring en valfri bok. Det handlar alltså om elevens läsupplevelse och analyser av en bok - hur receptiv och på vilken nivå eleven läser på. Vilka stilisitiska drag finns? Vilka personer i boken fäste de sig vid? Det är väldigt roligt att läsa texterna och få ta del av en läsupplevelse. I vissa fall delar vi den eftersom jag också har läst boken.

Dessa titlar handlade texterna om:

Sandor slash Ida av Sara Kadefors
Gossip Girl, ni vet att ni älskar mig av Cecily von Ziegesar
Gömda av Liza Marklund
När jag hör din röst av Stephenie Meyer
Artemis Fowl av Eoin Colfer
Snabba Cash (2 elever) av Jens Laipidus
Det ska bli ett sant nöje att döda dig av Magdalena Graaf (DELVIS NY TITEL)
Kärlek@första.träffen av Jane Moore (NY TITEL)
Bilbo av JRR Tolkien
Livets möjligheter av Dave Pelzer (DELVIS NY TITEL)
Sista sommaren vid sjön av Willo Davis Roberts (NY TITEL)

De flesta av titlarna har jag själv läst och uppskattat. Är det lättare att bedöma titlar jag själv har läst? På ett sätt, jag har bättre insyn i svårighetsgrad och nyanser i handlingen och kan på så sätt kanske få en mer exakt bedöming. Blir jag jättetveksam brukar jag se till att jag kan bläddra i boken i alla fall. Jag bedömer bokens svårighetsgrad, läser hur analyser och reflektioner utvecklas och underbyggs med citat t.ex. Sist tittar jag på själva textens kvalitet avseende röd tråd och formella delar som stavning och styckeindelning.

En sak jag frågade mig i dag var: JW i Snabba cash har en syster som är försvunnen och hon rörde sig i världen kring Stureplan när hon försvann. I min läsning är det till en stor del detta som driver JW att göra det han gör. Han söker svar. I elevernas läsningar ses detta inte som relevant alls, alternativt som ett sidospår som sänker tempot i onödan. Handlingsinriktat läsande i högsta grad. Sådana nyanser kan jag bara reflektera kring om jag själv läst boken. Det får väl ses som ett område att utveckla för en handlingsinriktad läsare - att uppfatta katalysatorer och bikaraktärernas betydelse för en helhet.

lördag 3 oktober 2009

Mobbning är förgörande

Läser just nu 19 minuter av Jodie Picoult. Boken är delvis en resa in i en värld av mobbning och hårda sociala regler. Har fastnat för ett stycke som jag har tankar på att pröva med mina elever, vill få dem att reagera på det.

"Man känner när folk stirrar på en. Det är som hettan som stiger från trottoaren på sommaren, som en eldgaffel i korsryggen. Man behöver inte heller höra en viskning för att veta att de viskar om en. Jag brukade ställa min framför badrumsspegeln för att se vad de stirrade på. Jag ville veta varför de vände sig om, vad de var som var så fruktansvärt annorlunda med mig. Tll en början fattade jag inte. Jag menar, jag var ju bara jag. Men en dag när jag såg mig i spegeln förstod jag. Jag såg mig själv i ögonen och jag hatade mig själv lika mycket som alla andra gjorde. Det var den dagen jag började tro att de hade rätt." (s.187)

Mobbning gör detta med ett psyke. Tänk om alla som trycker ner andra förstod vidden av vidrighet i det de gör. Det är enkelt: Gör inget mot andra som du inte skulle vilja att någon gjorde mot dig. Tänk!

fredag 2 oktober 2009

Den fjärde månaden

Vi åkte i väg med år 9 i dag och såg på en pjäs för skolungdomar: Den fjärde månaden. Den handlar om hedersmord och hedersrelaterat våld.

Scenen intas i halvmörker av två skådespelare. De spelar två syskon. De växer upp i en hederskultur och brodern förtrycker sin syster, under påverkan från sina farbröder. Det är en otroligt intensiv dialog de emellan och vi förflyttas mellan då de var yngre, precis kring när brodern mördade sin syster och in i en framtid då brodern efter åtta år i fängelse har avtjänat sitt straff. Känner han ånger? Väldigt karismatiskt skådespelareri och broderns raseri och systerns trots är elektriskt och bitvis obehagligt.

Pjäsen avslutas och efter det kommer två projektledare in och pratar med eleverna om pjäsens syfte och om hederskulturen som har präglat de båda. Det blir en bra dialog och de är proffsiga, följsamma och inlyssnande. det intryck jag fick var att eleverna uppskattade detta, och blev engagerade och intresserade.

De pratade om bruket av ordet "hora" och det var intressant att INGEN skulle acceptera att detta ord sades till en syster, men att säga det till någon annans syster är tydligen helt OK.