torsdag 31 december 2009

Happy New 2010

Ett gott nytt år tillönskar jag Er!

Tänk på att det varje dag finns ljusglimtar att känna tacksamhet över - just det varje dag! Lev väl och skapa det liv du själv vill ha!

Nyårsklockan

Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten
mot rymdens norrskenssky och markens snö;
det gamla året lägger sig att dö...
Ring själaringning över land och vatten!

Ring in det nya och ring ut det gamla
i årets första, skälvande minut.
Ring lögnens makt från världens gränser ut,
och ring in sanningens till oss som famla.

Ring våra tankar ut ur sorgens häkten,
och ring hugsvalelse till sargad barm.
Ring hatet ut emellan rik och arm
och ring försoning in till jordens släkten.

Ring ut vad dödsdömt räknar sina dagar
och forngestaltningar av split och kiv.
Ring in ett ädlare, ett högre liv
med bättre syften, mera rena lagar.

Ring ut bekymren, sorgerna och nöden,
och ring den frusna tiden åter varm.
Ring ut till tystnad diktens gatularm,
men ring till sångarhjärtan skaparglöden.

Ring ut den stolthet, som blott räknar anor,
förtalets lömskhet, avundens försåt.
Ring in det rätta på triumfens stråt,
och ring till seger mänsklighetens fanor.

Ring, klocka, ring... och seklets krankhet vike;
det dagas, släktet fram i styrka går!
Ring ut, ring ut de tusen krigens år,
ring in den tusenåra fredens rike!

Ring in den tid, då andarna befrias
ur själviskhetens sammansnörda band.
Ring mörkrets skuggor bort ur alla land;
ring honom in, den bidande Messias.


Alfred Tennyson
i tolkning av Edvard Fredin

Valår

I september 2010 skall vi i Sverige välja en ny regering. Det är viktigt nu att alla engagerar sig under vår och höst för att vara påläst, eller varför inte för att påverka utgången. Det är väl ingen hemligthet att mitt alternativ bara kan bli alliansen och att ge de och Fredrik Reinfeldt 4 års förtroende till.

Fredrik Reinfeldt skriver en utmärkt artikel i dagens SVD Brännpunkt om vad som är viktigt framöver.

Läs den här

Oktober del 2





I går var jag en riktigt hemmanjutare. Min soffa. En kopp te och drygt 200 sidor Oktober av Cannie Möller.

Jag tycker om den här boken. Det är starka känslor och helt OK mejslade karaktärer. Det är väl Johan och Lassie som utvecklas under bokens gång. Det lite intressanta stickspåret med Johan och Adam kunde ha följts upp bättre. Nu vet vi inte som läsare om det var kärlek de emellan eller inte. Boken har en del vändningar, nästan humörsvängningar, och ett segt parti i mitten tycker jag. Lassie blir i bland lite tjatig och visst, det hör till att växa upp. Men den ständigt bristande impulskontrollen och att inte kunna tänka framåt blir för mig som vuxen läsare påfrestande. Då känns Johan mer eftertänksam och kanske mogen också.

Efter läsningen så undrar jag vad gruppvåldtäkten i början egentligen var katalysator för? Vi fick tillbakablickar och får veta mycket om vad som ledde fram till den kvällen och det som hände. Men inte så mycket om efteråt. Kanske var det ett sätt att chocka läsaren och att få i gång en historia?

Jag kommer att rekommendera den här boken till ungdomar som är lite äldre och ganska läsvana pga av tidsperspektivet i berättandet.

måndag 28 december 2009

Oktober





Köpte Oktober av Cannie Möller efter att ha lyssnat på henne på SVD bokens dag. Har läst ungefär hälften. Upprinnelsen i boken är en gruppvåldtäkt.

"Det var jag som hittade dig, ljuger han. För det var så han skulle vilja att det var. Att han inte varit där när det hände. Att han bara råkat komma förbi, Att han gått genom parken, råka snedda förbi buskaget där hon låg.
Att hon var naken blev ännu tydligare för att ena skon satt kvar på henne. En vit gymnastiksko
."

Efter detta rullas historien upp ut olika synvinklar och med ett växlande tidsperspektiv, som nog kräver lite av läsaren. Berättelsen är rappt berättad med en luftig text. Rubriker berättar för läsaren vilken karaktär vi läser om, men inte alltid det exakta tidsperspektivet.

Vi möter Lassie, en stark tjej, som var den som blev våldtagen. Johan, hennes bästa vän, en kille som står inför upptäckten att han är attraherad av killar. Det är de här två jag i alla fall tycker är de starkaste karaktärerna. Sedan har vi gänget som våldtog Lassie, som Johan är en sorts hangaround till. Det är Matte, ledaren, som är den typiska förtyckaren som har svag självbild. Adam, som är osäker och som kanske har känslor för Johan, känslor som i så fall är besvarade.

Hittills i boken så får vi en bakgrund till karaktärerna och deras livssituation. Återigen bara ett fåtal vuxna värda någonting, tex Johans föräldrar. I övrigt, som ofta i ungdomsromanens värld, lyser de mest med sin frånvaro.

Jag är nyfiken på hur allt kommer att rullas upp. Det är ingen munter historia direkt och det har jag märkt i andra böcker av Cannie Möller. Kanske är det så att viljan att lära ut om livets alla dilemman kräver starka, mörka exempel för att på rätt sätt bli beskrivna, eller dragna till sin spets. Den här boken tror jag att både tjejer och killar kan läsa. Det finns många karaktärer att läsa in sitt eget liv i.

fredag 25 december 2009

Tid och en dikt

Här är ett inlägg om att ha tid. Tid att nu äntligen försöka lägga till spårningskoden igen så att jag kan följa hur många besökare jag har på min lilla blogg.

Läste förresten ordfronts litterära magasin och fastnade för en dikt som fanns tryckt i den skriven av poeten Ann Margret Dahlquist-Ljungberg:

Min uppgift är ej
i denna värld
utlämna till skrämselns kyla
och övergivenhetens svarta rädsla
utan att visa på
möjligheternas
ömhetens
oändliga
och färgrika väg.

Detta är fascinerande - Stephen King

Har fortsatt läsa The Stand av Stephen King och har helt klart sett dimensioner jag missade förra läsningen. Boken handlar ju inte bara om det ytliga - en hemsk epidemi som utplånar en stor del av befolkningen. Det blir ju att sätt att reflektera över samhället och människan som en djupt social varelse och vad detta kan ställa till med. Nu står ju de överlevande i en situation där de kan göra en massa val för att skapa sig det samhälle som de vill ha. Så långt har jag inte kommit än, men det är spännande.

Jag ska ta med ett citat som jag tyckte om och som kan ses som ett exempel på de reflektioner jag uppskattar i boken (och inte trodde Stephen King hade...)

"Shall I tell you what sociology teaches us about the human race? I´ll give it to you in a nutshell. Show me a man or woman alone and I´ll shhow you a saint. Give me two and they´ll fall in love. Give me three and they´ll invent the charming thing we call society. give me four and they´ll build a pyramid. Give me five and the´ll make one an outcast. Give me six and they´ll reinvent prejudice. Give me seven and in seven years they´ll reinvent warfare."

Jag gillar detta och det väcker en hel del tankar om vad grupptllhörigeten betyder för oss människor. Längtar till soffhörnet för att fortsätta.

söndag 20 december 2009

The Healing of Reading

Läsning är ett introvert tidsfördriv och jag har alltid så länge jag kan minnas älskat läsandet.

Har varit borta över helgen och upptäckt vilka tidsfickor som ryms när jag inte arbetar med annat hela tiden som det lätt blir hemma. Jag har läst säkert 200 sidor i The Stand av Stephen King. Boken kom ut 1990, i översättning heter den Pestens tid.

Det begås ett misstag i ett biologiskt laboratorium och ett agggressivt, dödligt virus sprider sig. De första 300 sidorna drygt har jag följt smittovägarna och den omfattning med vilken det sprider sig. Sakta men säkert börjar det uppdagas att ett antal personer faktiskt är friska och immuna mot viruset. Stephen King är inte rädd för att skildra döden och det är väldigt påtagligt när så många dukar under i denna sk superinfluensa. Det är en dotter som begraver sin far i trädgården, en kvinna förvarar sin son och sin man i en frysbox, i alla fall tills strömmen går. De äverlevande är nu på resande for på olika sätt och jag kommer i håg från förra läsningen att deras vägar korsas på olika sätt.

Boken är ganska läskig och den verkligen fångar in läsaren speciellt i början innan sanningen trots allt uppdagas. Har även köpt DVD:n med den utmärkta miniserien med bla Gary Sinise (i dag: tänk CSI N.Y).

Varför döpte jag då inlägget till The Healing of Reading? Det är harmoniskt och energiladdande att få sitta ner och ha tid att läsa. Det är mentalt avkopplande och rofyllt. Jag är övertygad om att det just är helande.

söndag 13 december 2009

Odd Thomas

Odd Thomas av Dean Koontz har varit min pocket i handväskan nu under senhösten. Som ni kan se i min läslista så har jag återvänt till tonårens favoriter som Dean Koontz och Stephen King. Omläsningen av The Stand (Pestens tid) återkommer jag till.

Odd Thomas är 20 år och just odd/udda. Han bor ensam, har ingen relation värd namnet till sina föräldrar och arbetar som snabbmatskock i den lilla staden Pico Mundo, mitt ute i öknen. Odd har en särskild gåva: Han kan se döda människor och han kan uppfatta döden överhuvudtaget, även innan den kommer s.a.s. Hans gåva gör att han är rädd att bli överbelastad med "dödas" minnen och känslor och den lilla världen i Pico Mundo är det han orkar med. Han har många vänner som finns där likt en familj och en flickvän, Stormy, som han älskar mer än någon annan.

Boken är berättad av Odd själv och han är en bra, men opålitlig berättare. Vi får följa honom under en period då han råkar uppfatta en ondska i staden som ruvar obarmhärtligt. I en dröm samt med sin förmåga uppfattar han att något riktigt ondskefullt ska hända och han vet ungefär när och vilka som kan drabbas, men inte exakt var och inte heller exakt när. Hans intuition leder honom såsmåningom in i ett köpcentrum och han inser att ett attentat både med automatgevär som skjuter mitt in i folkmassan på sommarrean och en lastbil full med sprängämnen är inblandat. Odd ger sig motvilligt i kast med att förhindra en katastrof.

" Det sjöd i magen. Jag behövde magsyratabletter. Jag behövde också ett större slagträ, en skottsäker väst och uppbackning, men jag hade inte det heller. Jag bara fortsatte framåt." (s. 372)

Det är en ganska humorfylld, men gastkramande berättelse med fantastiska personer beskrivna med humor och värme. under allt detta träder en värme och en sorg fram, när läsaren inser hur ensam och utsatt Odd egentligen är.