Följ med!!

Hej alla!

Jag har beslutat för att flytta min blogg och numera har jag två olika bloggar:

Lindabloggen - om böcker, det jag läser, tänker och tycker.

Frökenlinda - min pedagogblogg. Mer om mitt yrke och saker relaterade till detta, även för elever och föräldrar.

VÄLKOMNA!!

Här hittar du mig numera:

Lindabloggen

Frökenlinda

Dan Brown fenomenet

Läser Den förlorade symbolen av Dan Brown. Vi träffar såklart Robert Langdon, denna gång bland frimurare och andra inflytelserika personer i Washington D.C. I maktens korridoren milt uttryckt. Det är hittills spännande, intressant och väldigt tryggt och förutsägbart. Cliffhanger varje kapitel, Robert Langdons vän försvunnen, en läskig tatuerad skurk och en vacker dam i knipa. Ett klassiskt recept som alltid verkar fungera.

Jag gillar detta, mycket för att jag är på humör att bara svepas med, kunna stänga boken efter ett kaptiel och se fram emot att öppna den igen. Jag inbillar mig att det går att lära sig något också, här är ett exempel:

"Vad är de tre kraven för att en lära ska betraktas som en religion?
"Försäkran, tro och omvändelse" uppgav en kvinna.
"Rätt" sa Langdon "Religioner försäkrar att man kan bli frälst, religioner tror på en bestämd teologi och religioner omvänder icketroende."(s. 45)

Detta är allmänbildade, säkert för många självklar fakta, som jag tyckte var intressant och vill försöka komma i håg. Boken är faktiskt fylld av dessa små guldkorn. Den historik om grundandet av USA och byggnaden Capitolium är fascinerande. De här ingredienserna tillsammans: klassiska cliffhangers tillsammans med lite kulturpopulär historia blir fenomenet Dan Brown. Vem vill inte redan efter 100 sidor åka till Washington och gå en guidad tur i Capitolium? Jag vill det i alla fall.

Det finns flera författare som kombierar detta med spänning och historia, tex Shakespeares hemlighet av Jennifer Lee Carrell och Historikern av Elisabeth Kostova. Två läsvärda böcker som också kombinerar en spännande handling med fakta och kulturhistoria; här William Shakespeare och Draculalegenden.

Läsning - äntigen!

När tiden varit snål med mig får jag alltid en känsla av läshunger, ett behov av att stänga av och bara läsa. Påsken har delvis erbjudit detta.


Jag har ännu en gång sjunkit djupt in i vad jag själv refererar till som vampyrträsket. Den här gången har jag läst Interview with the vampire av Anne Rice. Hon skrev denna bok 1976 och det är en kultklassiker jag hört många tala om. Hon ligger decennium före Twilight och Stephenie Meyer. I Anne Rices värld är vampyrerna mer levande, blodberoende och ganska mörka varelser som faktiskt går och lägger sig i sin kista varje dag, för att sedan under natten sprida död i sin jakt efter blod. De är jägare och inte särskilt trogna varandra, men med ett starkt band till sin skapare - och vem som skapade den första vampyren? Det får vi fundera på, eller läsa en annan bok om. Livet de lever är långt, tidlöst och enligt mig ensamt och tragiskt. Boken är en berättelse om en vampyr som återger sitt liv för en pojke han plockat upp på en bar (se Brad Pitt framför er så fattar ni varför det lyckas)och det är i denna kontext vi får veta mer om Louis som han heter och hans skapare Lestat.

Detta är ganska oemotståndligt och ärligt talat bitvis både lite äckligt, sorgligt och sensuellt. Gillar du House of Night och Twilight-serien kan jag rekommenera detta, men med skillanden att detta ät mer vuxet och därmed betydligt mer dubbelbottnat och fyllt av gråzoner. Boken är filmatiserad och spelades in i början av nittiotalet med Brad Pitt i rollen som Louis och Tom Cruise som Lestat. Riktigt bra! Kommer att såsmåningom läsa hela hennes triologi, böckerna står i bokhyllan och väntar. Men nu gissar jag på att en vampyrfri läsperiod kommer emellan.



Vår bokcirkelbok blir till nästa träff den så omtalade boken Den sista föreläsningen av Randy Pausch. Detta är en spinoff på en helt autentisk föreläsning av en proffessor i USA. Han har vid föresläsningstillfället tre månader kvar att leva, diagnosticerad med dödlig tumörcancer. Hans föreläsning växte ut till denna bok, nedtecknad av Jeffrey Zaslow och bygger helt på resomenmang från hans föreläsning. Föreläsningen finns att se på nätet, har inte tittat på den ännu, men planerar att göra det. Har läst lite i början och ärligt talat är tonen lite FÖR snusförnumstig och jag hoppas att det tar fart lite för den läxa han har att lära oss om livet är förmodligen värd att ta del av.

Nationella prov

Har i dag suttit med mina kollegor och gått igenom nationella proven i svenska. Det var intressant och vi diskuterade nivå, bedömning och såg till att vi hjälpte varandra med elever som vi var tveksamma angående eller behövde hjälp med bedömningen. Det blir pedagogiska diskussioner och det är alltid intressant att vi tycker så lika.

Dessa samtal genomför vi för att så gott vi bara kan säkerställa en rättsäker bedömning. Den blir inte vattentät. Det tror jag att den bara blir om alla bedöms totalt som blanka kort, anonymt. Samtidigt tror jag att varje proffessionell pedagog har komeptensen att göra en rättvis bedömning. Det är inte alltid av ondo att ha en bakgrund att bedöma utifrån, bara du tar på de proffessionella glasögonen.

De här proven är tidskrävande att bedöma, men de är väldigt bra. Du måste verkligen granska varje elev noggrannt och resonera. Jag brukar resonera som så att har jag under resans gång gjort en hyfsat korrekt bedömning skall detta återspeglas i resultatet på dessa prov.

Tid för samtal och värdefulla reflektioner blev det och jag känner mig trygg i att ha bedömt mina elever på ett proffessionellt sätt.

Titlar i år 8

År 8 har lämnat in bokreceptioner (precis som år 9)

För att nå betyget G i svenska skall eleven kunna följande:

"kunna läsa till åldern avpassad skönlitteratur från Sverige, Norden och från andra länder samt saklitteratur och tidningstext om allmänna ämnen, kunna återge innehållet sammanhängande samt kunna reflektera över det"

Strävansmålen i svenska pratar om att skapa självständiga läsare. Strävansmålen anger den inriktning min undervisning skall ha.

Skolan ska sträva emot att eleven:

"utvecklar sin fantasi och lust att lära genom att läsa litteratur samt gärna läser på egen hand och av eget intresse"

"utvecklar sin förmåga att läsa, förstå, tolka och uppleva texter av olika slag och att anpassa läsningen och arbetet med texten till dess syfte och karaktär"

Det är därför jag anser att detta är en väldigt bra och viktig uppgift som eleverna har varje termin under tre år.

Detta läste år 8 nu:

Ungdomslitteratur:
Genom dina ögon av Stephenie Meyer
Som jag vill vara av Katarina von Bredow
Prinsessan och mördaren av Magnus Nordin
Artemis Fowl av Eoin Calfer
Sweet Sixteen - drömdejten av Willard
Sweet Sixteen - bästa sommaren av Willard
14 år och till salu av Engvall

Vuxenllitteratur:
ABC-morden av Agatha Christie
Pojken som kallades Det av Dave Pelzer
Aldrig fucka upp av Jens Laipidus
Den förlorade symbolen av Dam Brown
Slumdog Millionaire av Swarup
Häxan från Portobello av Paolo Coelho
Da Vincikoden av Dan Brown
Giganternas brunn av Klas Östergren

Dan Brown och Jens Laipidus är populära och spännande samt för tjejerna är det Katarina von Bredow som alltid går hem. Spänningsinriktat gäller för de flesta killar, eller fantasy och mer humor. Tjejerna kan välja samma sak, men gärna mer relationinriktat dessutom. Roligt och min favorituppgift att bedöma.

Bedömningstankar

Sitter i slutfasen av att bedöma de nationella proven i svenska. Det kan värka i hjärtat att konstatera att en elev misslyckas - samtidigt som det sällan är oväntat av en massa krångliga anledningar.

Några saker jag har funderat på och har tankar på att föra vidare till provkonstruktörerna är vad vi gör med elever som missförstår ämnet till viss del, men skriver en kompetent text i övrigt. Detta har hänt i år, mer än tidigare och jag och kollegorna får diskutera detta vis vår sambedömingsdag på onsdag.

De nationella proven håller en väldigt hög kvalitet men är inte lätta att bedöma. Det är ju otroligt komplext att få en helhetsbild över ett språk som vi tänker och upplever hela våra liv med.

jag vill utveckla mina kunskaper i att konkretisera betygskriterierna för eleverna. Samtidigt som när jag gör det frågar de ändå vad de får för betyg. Då har jag inte lyckats. De får inga betyg - de visar kunskaper på en viss nivå. Ett MVG kommer liksom fram och petar mig på axeln, syns i allt du gör - hur du ställer frågor, aktivitet och intresse tillsammans med klara resultat på den nivån i allt.

Ett exempel: En grupp hade inte med det material de behövde. De kommer direkt fram och frågar och förklarar. Jag ger de en mer fri och mindre styrd uppgift, nämligen ett gäng diktantologier att bläddra i och välja dikter att läsa ur. Innnan de andra ens fått koll på materialet är dessa elever redan mer aktiva än de som hade allt med sig. DET är MVG-kriterer i mina ögon. När sedan de deltar aktivt i att läsa upp dikter de förberett är cirkeln sluten. Hur vända ett minus till ett plus. Skillnaden: kommunikation, ansvar aktivitet och de var dessutom artiga och uppträdde på ett bra sätt. Är detta inte väldigt basic????? Funderar mycket på den frågan.

Arbetstid - tänka fritt och skapa nytt

I dagarna har jag läst i olika tidningar om lärares arbetstid och hur den successivt ökas på grund av att inget annat tas bort.

På SvD Brännpunkt häromdagen beskrev Mette Fjelkner(ordförande i Lärarnas Riksförbund) detta med siffror och exempel som motsvarade omkring fyra veckors arbetstid. Detta efter att ha studerat de reformer som innebär fler nationella prov och ökade krav på skriftliga omdömen. Reformer som är nödvändiga för att öka kvaliteten i skolan. Men vem tar ansvaret? Personligen tycker jag att det bollas mellan politiker, fackförbund, kommuner, skolledare och ingen kliver in och har ideér. Inte lärarna heller om nu någon har frågat. Jag har inte läst, eller hört ett enda konkret förslag på hur vår arbetstid skulle kunna göras mer realistisk. I längden riskerar detta att dränera lärarkåren på duktiga pedagoger.

"Lär dig att strunta i saker, sänk kvaliteten" Detta är de råd jag får, eller "Hitta en lägre nöjdnivå". Vad är detta för absolut nonsens - Ska jag bli inkompetent för att hantera min arbetssituation? Nej. Bättre får ni allt kontra med vad mig beträffar.

Det är dags att totalt riva upp allt gammalt dammigt tänk och inse att vi är till ca 60% rena tjänstemän nu för tiden. Jsg arbetar ända upp till 55 - 60 timmar många veckor (ska arbeta 45 timmar per vecka) och av dessa har jag 18 timmar i undervisning. Hur kommer vi tillrätta med detta om vi inte inser faktum? I stället ska vi då absolut ha våra gamla påsklov och sportlov och akta dig om du nämner att sommarlovet är för långt. Egentligen har vi alltså våra 18-20 lektionstimmar och utöver detta en helt vanlig administrativ tjänst på 35-40 timmar.

Tänk nytt. Våga. 40 timmars arbetsvecka, mer flexibla scheman, och framförallt - snälla ta bort ferietjänterna! Med flexibilitet kan jag vara jättemycket pedagog i perioder och väldigt mycket tjänsteman i andra perioder. Eller så är jag oftast mer pedagog men har andra tjänstemän som sköter mycket av det administrativa. Inför kringpersonalen igen och ställ krav från alla håll på att alla skolor skall ha en bra rast- och aktivitetsverksamhet.

Bio i 3D och lite om vampyrer igen....

Såg Tim Burtons film Alice i underlandet i går. Vilken fantasktisk berättelse och vilken fantastisk film! Jag är inte bekant med boken och grundberättelsen men det ska jag ändra på.

Filmen var som en riktig saga med en tydlig uppdelning mellan gott och ont och på det sättet en tygliga sagomarkörer med hjälpare, magiska föremål, äventyr och annat. Färgerna och fantasin med vilken miljön i Underlandet skildras är makalös (ännu ett superlativ jag vet...)och en skapelse av Tim Burton och det filmspråk han kan så väl. Jag fångas av karaktärerna, av berättelsen och av allt runtomkring. Färgerna. Talande blommor. Katter som gör sig osynliga.

Jag sitter där i biomörkret med 3D glasögon på och bara låter filmen bära mig i väg. Snöslask, stress och annat försvinner för ett tag. Så sätt på dig glasögonen och slå dig ner i biomörkret. Det här var bra! Vad vi kommer att skratta åt dessa 3D glasögon i framtiden!

Läsningen har bestått i att jag har läst ut Marked. Bra, men lite för pubertal i min smak, men med en härlig stämning, roliga oneliners och humor. Rekommenderar den till mina elever helt klart. Vet att den del har läst den också.

Sedan inledde jag Interview with the Vampire av Anne Rice. Det här är mörkt, spännande och vampyrerna är läskiga och hotfulla. Jag har mest läst på tunnelbana och buss och är väldigt tacksam att Mörby centrum är slutstation för tunnelbanan så att jag slapp åka en station för långt.... Betyget blir inte bättre för en bra tunnelbanebok.

Muntligt i klassrummet - studiedag i Uppsala

Var i Uppsala och lyssande på föreläsningar om muntligt i klassrummet. Dagen var anordnad av institutionen som har tagit fram occh vidareutvecklar de nationella proven i svenska. Det här är proffsiga, pålästa och kunniga personer. Vad intressant det måste vara att jobba med detta.

Lite om föreläsarna:

Kent Adelman: Lyssnandet - en outvecklad färdighet.
Han pratade om lysskunskaper och lyssnandet del av undervisningen och samtal. Det är så mycket av all kunskap som tas in via lyssnadet. Han menar att detta är underskattat och att det inte finns matriser och mallar för hur en elev utvecklar lysskunskaper. Det handlar om att kunna ge feedback och enligt Adelman bör vi lägga minst 51% av ansvaret på lyssnarna. Jag blev nyfiken på hans bok Konsten att lyssna.

Bo Renberg: Retorikens didaktik - om talundervisning och talrespons
Bo Renberg pratade om talarrespons och om retorikens grund och dess betydelse i talarresponsen. Detta är ett viktigt moment att få in i klassrummet. Sedan lärde jag mig mer om de retoriska begreppen Ethos, Logos och Pathos.

Anne Palmér - Att leda att klassrumssamtal - det kan väl alla lärare eller?Hur kan vi bli bättre på detta och skapa ett dialogiskt klassrum? Behöver alla yttra sig i ett bra klassrumssamtal? Hon har skrivit en avhandling och kommer med en bok som heter Muntligt i klassrummet.

Slutsatser: Det jag tar med mig är att jag tror jag ska börja undervisa OM samtal och inte bara via att eleverna samtalar. Samtal och presentationer har sina specifika genrer och typiska drag (jämför med texter) och det här behöver vi prata om med eleverna. Tydligt syfte och förväntningar på samtalets struktur behövs nog gås igenom innan så att det blir klart för eleverna vad de ska med samtalet till.

En annan idé är att eleverna behöver en matris för samtalsmönstret och det finns ju redan. Det här skulle jag vilja titta på med eleverna och utveckla deras förmåga att aktivt och på riktigt föra samtal. Det är språkutveckling.

Inspirationsdag moderatkvinnorna

Andrakammaren i Riksdagshuset, vilken vacker miljö. Entrén och den pampiga trappan mötte oss på morgonen. Sedan bjöds vi på föreläsningar och lite underhållning.

Först ut var Mark Levengood och han pratatade om att övervinna hinder och prova nya tankebanor. Underhållande och bra.

Sedan Cecilia af Jochnich. Hon grundade tidningen kvinnosyn och i dag driver hon företaget kvinnosyn och är föreläsare. Hon berättade fantastiskt underhållande om strategier för manligt och kvinnligt ledarskap. Det är stora skillnader och jag fick insikt i att jag i bland är manlig i mitt eget sätt att vilja ta beslut och dålig i bland på att ha tålamodet att förankra det, vilket egentligen är en förutsättning när kvinnor fattar beslut. Mycket intressant. "Hitta Porschen" var en annan rolig strategi. Lyssna noga när en grupp män inom samma yrke träffas och en tupptävling om vem som är herren på täppan börjar. Det kan vara subtilt som att enkelt bara flasha med en Rolexklocka, eller i förbifarten nämna den dyraste bilen. När tupparna väl gjort denna "hitta porschen-lek" har de så hittat en bra rangordning Nu är det är helt OK att tuppen fattar belsut som skall utföras och följas. Beslut tar såklart vi kvinnor med - men vi följer de bara om de är bra. Köpte haftet kvinnligt ledarskap av Cecilia af Jochnich

Sedan lyssnade jag på Hidayet Tercan. Hon pratade om entrepenörskap och om att kasta sig i nya projekt. Hon har en framgångsrik karriär med allt möjligt sedan hon kom till Sverige från turkiska Kurdistan. Hon har arbetat för Röda Korset och är styrelseledamot i stiftelsen Friends. Hon hade en svada utan likeoch var rolig att lyssna på. Hon kunde verkligen visa att det inte lönar sig att sätta upp hinder. Hon har ju spenderat alla år i Sverige med att överkomma dem. Hon påpekade att vi i Sverige har det lite för bra och att den riktiga gnistan saknas. Den som tänds av att det inte finns den där berömda "annan" eller "staten" som ska fixa dina problem. Jag giilar det hon säger och det ligger lite i det. Det behövs att mentalt maktskifte för att komma till denna insikt.

Vi blev underhållna av imitatören Göran Gabrielsson.. som bland annat imiterade Carl Bildt grymt bra.

En väldigt intressant dag och det är som jag alltid säger: Länge leve det livslånga lärandet!

Från Hungerspel till vampyrer

Läste ut Catching Fire av Suzanne Collins idag. Jag tycker även den andra boken i triologin om Hungerspelen är spännande och tempofylld, men också melankolisk och lite sorglig. Vi får veta mer om livet i distrikt 12 och fortsätter följa med Katniss på äventyr. Vi får veta mer om samhället bakom och vad en gnista eld kan ställa till med. I den här boken får vi ta en titt bakom fasaden och genomskåda det som händer - och det händer mycket i den här boken också. Öppet slut, så nu är det till att vänta på tredje delen i trilogin.

Mina åttor har fantastiskt nog läst och älskat Hungerspelen och det är roligt när en bok tas emot väl av eleverna, så pass att den diskuteras även utanför klassrummet. Det är att stimulera till vidare läsupplevelser. Hoppas jag!

Fortsätter med Marked och intrigerna på internatskolan för vampyrer, House of Night. Har boken i handväskan så jag får ta den dagar då jag har res- eller vänttid. Hemma väntar jag med spänning på att börja läsa Interview with the Vampire av Anne Rice. Detta är ju ett storverk i "vampyrgenren" så förväntningarna är ganska höga. Mer om detta.

What a Difference a Day Makes

Möten. De är värdefulla och energigivande.

I dag har jag haft ett möte med en lärare, som jag träffade i rollen som forskare. Hon ställde frågor till mig angående läsning och hur jag/vi arbetar med detta i undervisningen. Behöver jag nämna att detta ligger mig varmt om hjärtat? Hon intervjuade mig om:

- Vad vi läste med eleverna
- Hur utvalet gick till
- Hur texten bearbetades och med vilka metoder
- Vad eleverna läste när de valde själva.

Det var ett intressant samtal som för en gångs skull i vardagen stimulera till ett samtal om pedagogik och de didaktiska frågorna VAD? NÄR? HUR? VARFÖR? MED VILKA?

Vi enades om att med en tjänst på 100% finns det ingen direkt tid över till reflektion, fortbildning och än mindre forskning - det som kanske ryms är det som ledningen styr in så att det är obligatorisk och det är knappt med tid till det också. Är man som jag envis så visst finns det möjligheter att fortbilda sig, men set sker helt på din egen vilja och till stor del på egen tid.

Läste ett bra inlägg av Maria Stockhaus som på ett sätt går i samma banor. Ansvar är ett fint ord, håller med.

Building a better teacher

En jätteintressant artikel om lärares kunskap och metoder damp ner via Facebook.

Läs gärna hela artikeln, Building a better Teacher ur NYTimes.

Det handlar om hur, med enkla medel, vi kan bli sååå mycket bättre i klassrummet men också hur djup kunskap om ämnet du behöver för att försäkra dig om att eleverna verkligen lär sig något.

Testade två enkla saker i dag:

Jag bad eleverna medvetet lägga undan papper och penna när jag ville ge instruktion. Försökte dessutom hålla den kort.

Jag stod medvetet väldigt stilla när jag pratade och undvek min vana att ha en whiteboardpenna i handen medan jag pratar och ja.... jag klickar av och på locket eller svänger med den... måste vara irriterande egentligen.

OCH - klassen satt som små ljus och en mer harmonisk lektion får du leta efter. Jag kände mig duktig. Det var roligt. I morgon ska jag testa med andra grupper så får jag se vad som händer, det är inte självklart att det fungerar då....

Tänk att läsning ALLTID gör att du kan lära dig nya saker.

Boktexter och bokval år 9

Har läst och bedömt boktexter som mina år 9 har skrivit och det är en av mina favorituppgifter att rätta eftersom jag är intresserad av vad de läser. Här ger jag utrymme och struktur för att nå strävansmålet att skapa ett läsintresse hos eleverna.

Ungdomslitteratur
Harry Potter och hemligheternas kammare av J.K Rowlings
Inte en ängel av Tine Bryld
Sent i november av Tove Jansson
Som om ingenting av Katarina von Bredow
Den grymma leken av Celia Rees
Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög i väg
av Joyce Carol Oats
Eragon av Christopher Paolini
En plats de kallar lyckan av Mårten Sandén
De övergivna av Michael Grant

Vuxenlitteratur
Maskrosungen av Sandra Gustafsson
Mördare utan ansikte av Henning Mankell
Mannen som gick upp i rök av Sjöwall och Wahlöö
Släpp inte taget av Harland Coben
Den skrattande polisen av Sjöwall och Wahlöö

Intressant blandning som alltid. Det väcker min nyfikenhet att den här generationen har upptäckt klassikerna Sjöwall och Wahlöö. det är väl filmerna baserade på böckerna som väckt intresset, fast de inte har något annat än karaktärernas namn och att de är poliser genensamt med filmerna. Det har ingen av eleverna som läst böckerna reagerat på.

Har just startat bloggar mer riktade mot mitt yrke, Kika gärna in:
8Bbloggen
frökenlinda

Mer vampyrer - Marked

Läser parallellt med Catching Fire en annan intressant ungdomsbok. Marked av P.C and Kristin Cast.

Zoey är 16 år och lever i en värld där vampyrer och vanliga människor har någon sorts konstig samexistens. En dag blir hon "märkt". Hennes vänner blir rädda och själv inser hon på sitt lilla ironiska sätt att: OK. Då blir det till att börja på The House of Night, en privat internatskola för de som är märkta = på väg att förvandlas till vampyrer. Om de inte dör under förändringsprocessen. Zoey lämnar, eller flyr från, en ganska vek mamma, en styvfar hon inte tycker om och beger sig desperat till sin mormor. Mormodern har indianursprung och är en vis kvinna som förstår precis hur viktigt detta är för Zoey. Hon gör det hennes föräldrar vägrade: Tar henne till The House of Night

Zoey trivs genast på internatskolan och träffar vänner och går på lektioner, precis som vanligt. Fast på natten.

Det är ganska pubertalt, lite ironiskt och småroligt. Jag kan verkligen se tonåringar älska det här. Jag gillar Zoey och tycker hon är en stark tjej som har sunda, eller helt vanliga ideal. En annan sak jag gillar är det lätt ironiska. Citerar ett favoritstycke - Zoey tänker/pratar högt - med en häst hon håller på att rykta:

"Wanta hear my theory about how my generation could singlehandedly wipe out slugs and loser kids from America? She seemed receptive so I launched into my Don´t procreate with losers speech..." (sid 153)

Catching Fire

Hungerspelen av Suzanne Collins ska följas av två böcker till och bilda en triologi. Jag har läst Hungerspelen och läser den med min 8:a nu.

Catching Fire är den andra delen i trilologin och jag har precis kastat mig över den. Katniss och Peeta ger sig ut på segerturné och ska besöka samtliga 12 distrikt. Jag slås av den sorgsenhet och övergivenhet Katniss känner. Hon har ett fint hus, familjen intakt och mat på bordet. Hon känner sig främmande och har säkert präglats av upplevelserna i Hungerspelen. Det börjar nog sakta gå upp för henne vad det egentligen kommer att innebära att ha vunnit hungerspelen. Priset hon betalar för sitt liv blir nog högre än hon anade.

Vill bara läsa vidare!

Ferietjänst - en otjänst?

Sportlov. Måste få reflektera lite: Ledig tid för lärare. Enligt vårt avtal om ferietjänst. Detta avtal är enligt mig en tidsfälla och har blivit totalt obsolet i den verklighet lärarna lever i i dag.

Vi behöver våga tänka nytt. 3 terminer för eleverna och 40-timmarsvecka och semestertjänst för oss. Detta borde rimligtvis öppna upp för samarbete, administrativ tid och insitutionsvård (nej, inte av oss lärare utan av materialet..).

Ett annat alternativ är att anställa och se till att skolan har stora administrativa resurser minst en sekreterare/administratör för varje arbetslag. Vaktmästeriet skall vara bemannat och ha resurser för internprao.

Jag vet att jag tillhör de som arbetar mest på min skola, men fullt så ovanlig är jag inte. Inför denna vecka 9 har jag följande som behöver göras:

Projektuppdatering - ekonomi och beställningar.
Planera ett nytt 7-veckorsområde med år 8.
Starta upp bloggarbete år 8.
19 muntliga betyg nationella prov.
19 betyg läsförståelse nationella prov.
25 engelskuppsatser.
15 boktexter.
46 omdömen att påbörja till torsdag vecka 10.
17 utvecklingssamtal att publicera i databas inkl tidsbokning.

Detta är det lista jag har minimerat det till, tro mig!

Låter detta egentligen rimligt? Detta är viktiga arbetsuppgifter och alla ingår i min tjänst, men var är tiden? Hur ska jag kunna känna att jag har tjänat in tid till sportlov med detta liggande på skrivbordet? Flera klarar säkert det, men inte jag.

Jag har redan i princip bjudit på ca 14h arbetstid och har väl ungefär lika många kvar minst.

Det här måste skolan komma till rätta med genom att fatta bra beslut om hur vi lärare ska arbeta. Vårt yrke måste moderniseras - och inte genom IKT! Jag vill inte ytterligare minska min tid med eleverna, det är ju den tiden som ger yrket liv.

Det hörs inga rop på nya lösningar direkt vare sig från skolverket, facket eller arbetsgivare. Var i ligger problemet? Systemet eller mig?

Biovecka

Har sett Snabba Cash, filmen byggd på boken av Jens Laipidus. Jag gillade det här. Snabbt, fyllt av action och spänning. Under ytan ligger dock vissa moraliska aspekter och en finger visning om vad ett liv i den hör miljön med snabba cash och kriminalitet kostar. Priset är högt. Tyckte skådespelarna var bra. Den jag känner mest för är JW som lever dubbelliv som handelsstudent i de finare kretsarna och dras in i brottslighet. Han är egentligen en ganska medellös bondpojk från Värmland. Hans syster försvann fyra år tidigare. I boken antyds det att hon hade rört sig i Stureplanskretsar, men inget om detta i filmen. Det är synd för detta är ett intressant tankespår som bakgrund till motivet och drivkraften som JW har, den är stark. Sedan kan jag väl som extremt plikttrogen och ärlig vanlig kvinna känna en ganska stark känsla av. Snälla. Väx upp, skaffa ett jobb och sluta snylta på andra.




I tisdags såg jag en annan film. Shutter Island. Boken heter Shutter Island och på svenska Patient 67 och den skrevs av Dennis Lehane. Det första jag vill uppmana dig till är att läs boken.

Nåväl, Martin Scoresese regisserar och en utmärkt Leonardo Di Caprio spelar huvudrollen. Han gör det otroligt bra. Han ÄR en gudabenådad skådespelare och blir bara bättre och bättre.

1954, Shreiff, Teddy Daniels anländer till Shutter Island och mentalsjukfängelset Aschcliffe Hospital. Där vårdas psykiskt sjuka brottslingar. Vi dras direkt in i mystik, pumpande spänning med klassisk musik och vi fattar direkt att det här är det läskigaste stället ever! Teddy Daniels ska utreda ett försvinnade. En patient har rymt. Utredningen blir inte mycket av och andra mystiska händelser gör att det handlar mer om vad Shutter Island är för ett ställe. Vem är patient 67? Utförs det medicinska experiment? Är Teddy Daniels den han utsäger sig att vara? Till slut är allt en illusion och det är riktigt läskigt. När filmen slutar funderar du på om du verkligen har fått hela sanningen och vad har egentligen hänt? Vem är Teddy Daniels? Jättebra. Jättespännande. Fängslande och sevärt.

Nätverksträff igen

Inpiration, givande samtal och möten med generösa och engagerade kollegor från andra skolor. Det är vad nätverkandet innebär för mig.

I dag träffades vi och hade nätverksträff. Vi var två kollegor från skolan och två från andra skolor, inte så många men det gav ett tillfälle att sitta ner och verkligen tala pedagogik. I dag pratade vi om hur olika behov våra elever har eftersom de arbetar med elever med typer av inlärnings- och eller funktionshinder. Vi på min skola har en annan verklighet med helklasser och en ganska stor andel elever med svenska som andraspråk. Intressanta perspektiv och vi har alla genomfört årets nationella prov i svenska. Diskuterade den muntliga delen som går ut på att analysera textstycken i par och presentera en analys, samt läsförståelseprovet. Vi pratade kort om hur vi lade upp proven och hur bedömningen såg ut. Vi tänker ganska lika och trots allt är dessa prov bara en av de bedömningar vi gör och har som betygsunderlag.

Nästa nätverksträff ska vi mer konkret ta elevexempel från läsförståelseprovet för att se om vi bedömer på ett likvärdigt och rättssäker sätt. Detta kan bara ett fåtal exempel som diskuteras faktiskt visa. Läsförståelseprovet är ganska svårt och det kräver en hög nivå av läsförsåelse. Hur länge till är det ens aktuellt att testa våra elever på just denna typ av läsförståelse? Hur fångar vi elevernas nutida, vardagliga, ofta digitalt baserade läsförståelse? Den består sannerligen inte bara av skönlitterära texter i dag, tvärtom. Detta kan i högre grad behöva avspeglas i provet. På sikt kommer denna utveckling få konekvenser även för utformningen av läsförsåelseprov. Det här pratade vi om ett bra tag.

Jätteroligt att mitt i en väldigt stressad arbetssituation komma upp till ytan och hämta andan.

Stressen. reflekterar över detta i sportlovstider när jag vet att upp till 4 dagar av de 7 minst kommer helt eller delvis avsättas för att jobba i kapp. Vilket är skönt, men kanske inte så hälsosamt med tanke på att tiden är inarbetad....

Nåväl - som Maud Olofsson sade: Den som har roligast vinner!

Tankar om ett yrke

Den här helgen har jag:
Rättat 4o prov samt sammanställt resultat.
Läst 22 mindmaps inför en uppsats.
Planerat lektioner.
Läst 50 sidors kompendium om VFU.
Rättat de första 11 frågorna i 17 st nationella prov läsförståelse.

Egentligen inte färdig än.... men tar nog beslut om att jag är det i alla fall.

VFU (lärarutbildningens verkamhetsförlagda del) är verkligen intressant och jag gillar den skarpare bedömingen och den bedömningsmatris som finns i underlaget till studenterna. Den är indelad i en 4-gradig skala och ska då visa en progression från nybörjare till professionell inom olika områden. Intressant och det visar tydligt hur komplext läraryrket är. Jag har läst och försökt begrunda lite om jag efter 8 år i yrket verkligen nått den högsta nivån. Svårt. Jag befinner mig i en blandning av nivåer hela tiden och vandrar emellan de på olika sätt. Under perfekta arbetsförhållanden och med en skolledning i ryggen bedömer jag att den högsta nivån inte är omöjlig.

Jag kämpar ständigt med att jag kräver mycket av allt och alla. Jag vill utvecklas vidare och jag tänker ofta på två områden: balans helklass och genomgång kontra individuellt arbete och de konsekvenser detta har när jag har en stor grupp att hantera på olika sätt och på olika nivåer. Samtalet om elevernas utveckling här ihop med detta. Det skapar ett pågående dilemma när jag har en lektion med t.ex 27 elever;5 dyslektiker, 2 med koncentrationsvårigheter och 2 väldigt svaga elever delvis med egen kurs. Jag har fullt sjå att bara ro detta i land. Jag vill hinna prata mer med eleverna. Hur kommer jag till sinnesro med att inte räcka till? Hur komma till rääta med de elever som hela tiden behöver mer? Det måste jag och ändå är denna otillräcklighet det svåraste att tackla.

Dessa tankar föds när jag läser häftet och matrisen och ska se min egen roll i kraven som ställs. Arbetsbelastningen ställer enorma krav på balans och prioritering.

Varför är det ändå så himla kul?

Läsrapport

Läser No och jag av Delphine de Vigan till min bokcirkel och jag har hunnit ca 75 sidor. Jag tycker om det. Boken handlar om Lou Bertignac. Hon är 13 år och överintelligent. Hemma har hon en inbunden och deprimerad mamma som inte känslomässigt räcker till för henne. Lou ska hålla föredrag i skolan och väljer ämnet hemlösa unga kvinnor. Lou kommer i kontakt med No, en tjej som lever på gatan. Lou får en hel del att reflektera över vid dessa möten då hon intervjuar No och kommer i kontakt med för henne en främmande värld. Hon håller sitt föredrag och får såklart bra betyg. Hon söker efter No på stationen och andra ställen men hittar henne inte. Det är så långt jag har läst nu.

Jag tycker om att följa Lous brådmogna hjärna och intellekt som ibland inte har hunnit i kapp hennes övriga sociala och kognitiva nivå. Det är fångande, sorgligt och samtidigt lättläst. Jag ser fram emot att läsa vidare, för jag vet inte riktigt var den här historien ska ta mig.

Sedan kunde jag inte låta bli utan har beställt lite pocketböcker på Adlibris.
Fortsättningen på Hungerspelen bla Catching Fire (fatta eld) och sedan Anne Rice klassiska vampyrkrönika. Tänkte jag skulle läsa de böcker som faktiskt är klassiker i genren.

En rolig incident aporopå bloggen: en av mina elever hade via bloggen noterat att jag läst och skrivit om The Host och kom och berättade att det hade hon också. mycket roligt!

Nu väntar en del läsning av faktainriktat slag. Rapport om det i morgon.

Djävulens Märke

Djävulens märke av Magnus Nordin. Började läsa i går och fastnade direkt. Det här är boken jag önskade jag att jag hade skrivit.


Miljön är till stor del skolan. Hanna, 9C:s lärare är sjukskriven efter ett sammanbrott. Hanna förlorade sin familj i en drunkningolycka och behövde samla sig efter att ha fått ett sammanbrott inför sin klass. Klassen mår så klart inte bra efter detta och blir en jobbig grupp av handskas med. In kliver Malin. Ung, vikarie som fångar alla elever och får de att prestera långt över sina förmågor. Så långt så väl! Alla lärare vill väl lyckas som Malin. Hon får Jonathan som nästan aldrig är i skolan att komma och att leverera, klassen är i tid osv. Hon vänder den negativa trenden.

Hanna kommer tillbaka och Malin försvinner. Klassen saknar henne och tar såklart ut detta på Hanna. En morgon hittar eleverna Hanna död i klassrummet och på tavlan står det. "Jag kunde inte rädda dem". Polisen ser detta som ett självmord och texten handlar om sorgen efter familjen. Eller?

9C får sin Malin tillbaka och åker på teambuilding. Men det händer saker: En mystisk katt besöker Jonathan på nätterna, Ella hör röster i huvudet, människor vågar och gör saker de aldrig gjort förut. Vem är egentligen Malin?

Enkelt, fångande spännande och riktigt BRA!

"Hannas kropp hängde vid ena väggen i en sned vinkel så att huvudet vilade mot ena axeln och armarna hängde rakt fram med utspärrade fingrar. Det såg ut som om hon hade försökt sträcka sig efter något hon tappat på golvet, men aldrig lyckats nå. Knäna neg och hälarn apå henne skängor släpade i golvet. Det enda som hindrade kroppen från att falla till golvet var en lila halsduk som knutits fast i fönsterhandtaget strax ovanför den sträckta nacken. Ida vände sig bort från synen och begravde huvudet i min axel. Hon skakade och grät hysteriskt" (sid 171)

Skolfront

Såg på programmet skolfront i går och det är ganska svårt att inte bli antingen arg eller bara resignerad. Du kan fortfarande se detta på på skolfronts hemsida.

Först ämnet var en skola som hade anställt en lärare som tidigare varit dömt för sexuellt utnyttjande av barn. Skolfront ringde upp rektorn och nu kommer ironin. Rektorn visste mycket väl detta (tjena, stod det i belastningsregistret kanske?), men då mannen hade en administsrativ tjänst så hade han gjort valet att anställa mannen i alla fall. Ska vi skratta eller gråta?

Det andra inslaget handlade om ämnet SVEN - ett kärt barn med många namn för de elever som valt bort moderna språk och har förstärkt svenska/svas/engelska i stället. Ett sorgebarn utan betyg, kriterier eller kursplan. Intressant är att det i inslaget pratas om att elever VÄLJER detta. Hur kan skolledare, språklärare tillåta detta? Tillsammans kan vi i praktiken faktiskt sträva efter att göra rätt även om skolverket varit lita vaga i den här frågan.

Jag och kollegorna har på min skola kämpat för att detta ska vara ett beslut med mentor, språklärare, elev och hem. Detta alternativ får konsekvenser med ett betyg mindre och det här behöver skolledningen ta på största allvar. Jag vet inte hur många förfrågningar jag har fått av föräldrar om detta och sagt nej. Just det - skolan kan behöva lära sig ta ansvar och säga nej i bland. Jag kan försvara dessa grupper om följande ansvar tas av skolledningen:

Rätt elever: Nyanlända, svaga Svas-elever, elever som inte nått målen i år 5 i svenska/svas/engelska och ev. elever med andra särskilda behov, som kan rättfärdiga den utökade tiden.

Rätt personal: det är jätteviktigt att denna grupp undervisas av en lärare behövrig i svenska/svas/engelska - drömläget är att som språklärare träffa samma elever här som är i behov av extrastöd i helklass.

Stå upp för de moderna språken: Hjälp lärarna i moderna språk med förutsättningar till bra grupper och höj ämnets status. Här kan skolledningen göra massor i t.ex slutet av år 5 och början av år 6, både för att sprida intresset så att grupperna blir jämnare mellan språken och i att ge stöd till lärarna.

Jag undervisar i en sådan grupp och den fungerar övervägande väl just för att vara en sådan grupp då en hel del av dessa två kriterier är uppfyllda.

Resurserna ska gå till de som verkligen behöver dem Det är en ynnest att få lära sig ett nytt språk, det är något du faktiskt går miste om när du gör detta val.

The Host

The Host av Stephenie Meyer. Melanies kropp är ju fångad i en host "The Wanderer", men ju mer Melianies tankar håller sig kvar ju mer växer de liksom tillsammans och jag funderar på vem som egentligen är vem. De tar sig ut i ödemarken, på flykt för att hitta Jamie och Jared, Melanies bror och älskade. Det slutar med att The Wanderer(och Melanie - fattar ni förvirringen här) hittar ett undangömt kollektiv av människor som inte blivit övertagna av hosts. De gömmer sig i ett grottmassiv i öknen, ca 35 st. Jared och Jamie finns där och får syn på Melanies kropp, men de vet att det inte är hennes själ, utan "The Wanderer" har ju tagit över den. Hur konfronteras du känslomässigt med en älskad anhörigs kropp, väl medveten om att dess själ är borta? Om du dessutom vet att den nya själen kommunicerar med just den du älskat...ja, förvirringen är faktiskt total. "The Wanderer" accepteras sakta och kallas för Wanda. Nu börjar det verkligen bli krångligt: Jamie och Jared älskar nu på ett sätt både Wanda och sin Melanie, men vem av de är det egentligen som bestämmer?

Det är kul läsning, Stoenie Meyer har som vanligt vissa transportsträckor hon kunde tagit bort, men det är läsvärt.

Nu inser Wanda också att människorna utför experiment för att utröna om de kan befria en människa från en host. Wanda inser då också att människan som art är ganska komplicerade och inser att gråzonerna är många. Det blir intressant att läsa vidare och se hur det går.

Jag har skrivit en eller två inlägg till om samma bok.

Om lärarutbildningen

Bra initiativ tas nu i propositionen kring den ganska omfattande skolreformen. Jag själv går nu en utbildning för att på sikt bli handledare för lärarstudenter och i höst blir det 7,5 hp på Stockholms universitet. Detta är en bra kvalitetssäkring och en viktig del i lärarutbildningen.

I dag skriver Tobias Krantz om den nya lärarutbildningen. Så många som 10 av 26 högskolor hotas förlora rätten att examinera om de inte når upp till de nya kvalitetskraven. Då kanske fokus kan handla om vår akademiska kompetetens, så att vi äntligen når en balans i all den fokus det har varit på det sociala delen av vårt arbete. Den delen har tillåtits växa över alla breddar på bekostnad av vår tid och energi att utveckla undervisningen.

Det är positivt att lärarutbildningen får lite högre krav och tydlighet. Efter detta måste vi reformera skolledarnas arbete att styras bort i från ekonomi till att pedagogiskt forma verksamheten. Skolan behöver kompetenta pedagogiska ledare om utvecklingen ska gå framåt. Kanske en tydligare tjänst som just pedagogisk ledare skulle kunna införas?

Läst och fräscht

Läser Svensklärarföreningens årsskrift 2009. I år har den titeln Perspektiv på läsning och det passar ju mig såklart. Det är korta artiklar, snarare än långa texter. Lars Melin, docent i språk vid Stockholms universitet skriver om sakprosaläsning kontra skönlitterär läsning. Han menar att det är sakprosaläsningen och att effektivt ha en lässtrategi som gör att du som läsare kan hitta, eller skapa, helheter och samband i det du läser. Sätta in det i en redan bekant kontext. Kunna sammanfatta huvudbudskapet i en mening. Intressant då detta ligger bakom Sveriges försämrade resultat i internationella läsundersökningar som t.ex PISA.

Det fick mig att fundera på all den sakprosatext våra elever läser i SO och NO som jag som svensklärare inte är med och behandlar. Jag tänker på det också för att vi har många svenska- och svenska som andraspråkselever med ett väldigt torftigt ordförråd. In med ordkunskap och ordträning mer i undervisningen. Det är en del av vad jag nu vill utvidga språkverkstaden med. Det är faktiskt den typen av texter som tar eleverna vidare till högre utbildning. En orsak till att vi språklärare behövs i det temaövergripande arbete jag drömmer skall bli verklighet.

The Host av Stephenie Meyer tog jag ju upp igen. Jag börjar bli mer och mer förtjust i den nu. En "host" tar över hjärnan och tankarna hos en kropp. Det som händer en host the Wanderer som tar över Melanies hjärna är att Melanie släpper inte taget om sina egna tankar. De här två för alltså samtal inne i huvudet med varandra. Melanie har länge försökt fly undan att tas av en host och vägrar att ge upp. Hon vill hitta som lillebror och Jason som hon älskar och saknar. Har även de blivit offer för en host? Har de lyckats hålla sig gömda och undkommit den stora invasionen av sk hosts? Melanie övertalar The Wanderer att ge sig ut och leta efter dem - vilket strider mot allt sunt förnuft.

I skön harmoni

Grammatik. Det är ständigt den balans med att lära ut genom att rabbla regler som testas med prov och att uppmuntra själv anavändningen av språket i skrivande. Jag som pedagog tror på en skön harmoni av dessa båda delar.

Provade för andra gången nu med ett projekt i engelska som kombinerar grammatik, diktläsning och diktskrivande. Vi har läst dikter på engelska och tittat på ord och har framförallt övat uttal och läsning. Samtidigt jobbade vi i boken med två grammatikdelar: frågeorden och användandet av Some/any.

De skrev egna dikter och då gav jag de i uppgift att skriva för att visa kunskaper i att ställa frågor och att använda some/any. En frågedikt och en dikt som skulle innhålla some/any, someone/anyone, something/anything. Kreativiteten flödade. Dessutom en fri dikt och en där de skulle presentera sig själva: This is me.

Resultatet? Eleverna har övat läsning, skrivande och grammatik i en bra mix. Gjorde en diagnos på frågeord och some/any och resultaten visade helt klart att det ena hade givit det andra. Märker dessutom att mina elever från förra året fortfarande kan some/any bra - de gjorde likadant.

Skön harmoni alltså

Hoppas framöver kunna publicera några dikter här, ska bara få OK av eleverna.

Stoppa mobbning

Det var mycket i media och på TV4 om mobbning i dag. Tittade på TV4 play där kan ni se en paneldebatt - så länge klippet ligger kvar.

Sades det något nytt? Nej, det tycker jag inte, men detta problem kan aldrig få för stor uppmärksamhet. Det är komplext, svårt och ett ständigt huvudbry. Arbete görs, men det räcker tydligen inte.

Jag tror på några faktorer som kan bidra till en skola där både elever och lärare trivs.

Kringpersonal är A och O. Skolvärdinnor, skolbibliotikarier och även vaktmästare är oerhört viktiga.

Ställen att umgås på: Café, uppehållsrum, eller liknande. Ett tydligt ställe att vara på där det kan anordnas aktiviter, lånas ut spel, bollar osv.

Minska anomymiteten. Lite mindre klasser, blandade åldrar som äter lunch tillsammans.

Ha många demokratiska råd där eleverna känner sig lyssnade på och kan vara med och påverka

Interprao - eleverna kan praoa och därmed hjälpa till i Café, matsal och hos vaktmästaren.

Till sist: Se, Le och Ge villkorslöst.

Låter det svårt? Jo, det är det, tyvärr tvekar skolledningar inför prioriteringar av detta slag och tycker att pedagogerna skall sköta allt detta på rastvaktstid. Det är ingen lösning. Det är snålhet.

Vad är skillnaden som gör skillnaden?

Var på en jätteinspirerande föreläsning av Mikael Södermalm Hjärnvägen till framgång.

I somras läste jag en krönika i Runner´s world och i den fanns en inspirerande krönika och där plockade jag upp idén med ett mantra. I krönikan var det: Jag är frisk, jag är fri, jag är full av energi. Detta fastnade verkligen i mitt huvud och finns där varje dag, som en påminnelse. Det visade sig att just Mikael Södermalm skrev detta.

Jag tror och försöker själv leva efter det dessa personliga coacher har gemensamt. Sätta mål och genomföra de, varje dag. Går det inte så bra en dag så kommer nästa dag bara bli ännu bättre.

Vad är skillnaden som gör skillnad?

1: veta vad jag vill, egentligen.
2: veta och förstå mitt varför jag vill.
3: Attityd är allt!

R.M.I = Rätt Mental Inställning

När motivet är som starkast har du alltid råd, tid och energi att göra precis det du vill.

En bra lärare fick vi höra var: Glad, rolig, engagerad, vill elevernas bästa och vet varför den är där.

Jag fastnade för rådet: Se, Le och Ge - villkorslöst.

Läs mer om Mikael Södermalm och besök sajten starkare.nu

SvD igen

Dagens krönika i svenska dagbladet av PJ A Linder är en "State of the Union" som om Reinfeldt skulle ha talat. Intressant och tänkvärt. Budskapet om framtiden och vad väljarna står inför i september är viktigt. Ska vi tillbaka till en samhälle med höga skatter på arbete och höga bidragsnivåer som sätter sordi på människors egen vilja och ansvarstagande? Ska vi ha ett samhälle där ansvar, arbete och företagande uppmuntras och förenklas och där allt inte behöver vara styrt från vagga till grav. Vi får ta ansvar och blomstra i att kunna ha friheten att ta egna beslut. Blir du sedan sjuk finns ett backup-system - OM du verkligen behöver det.

I Agenda i dag 20.00 är det dags för den första partiledardebatten.

Läsrapport

Avslutat Reinfeldt Ensamvargen av Anita Kratz. Jag tycker det är intressant att få läsa om politik och att det faktiskt är och handlar om ideér om hur ett samhälle ska vara uppbyggt och hur det ska fungera. Detta kommer fram tydligt och finns verkligen som en röd tråd i alla beslut som fattas. Det är nog delvis detta som har gjort vår nuvarande regering så effektiv och proaktiv. Som bok flyter språket och som jag skrivit innan så känns berättarrösten som bakgrundsberättaren i en dokumentär på TV. Läsvärt. Lär du då "känna" vår statminister? Nej, han låter sig inte fångas. Det stör det inte läsupplevelsen, snarare är det uppfriskande.

Taste and other tales av Roald Dahl i penguinserien. 8 korta berättelser som samlats i en penguinvolym. Det fungerar och är intressefångande. Kvinnan som lämnar sin make fast i en hiss. Mannen som här träd och blommor skrika av smärta. Udda. ja. Det är ju Roald Dahl.

Hittade lite udda titlar i språkverkstaden och tog mig av Sindy av Kjersti Scheen. Boken har några år på nacken men temat är ständigt aktuellt. Sindy är en snäll, hårt tränande och ambitiös flicka som lever ett till synes behagligt liv. Plötsligt börjar hon svälta sig själv och driver sin träning ännu hårdare. Hon blir förälskad. Det brister till slut och omgivningen reagerar och det är smärtsamt men bra och realistiskt skrivet. En bok som ambitiösa flickor kan läsa och identifiera sig med. Kontroll och vad den kan ställa till med. Bra och läsvärt. År 7-9 beroende på läsaren.

Nu ska jag börja läsa vår cirkelbok: No och jag av Delphine de Vigan, den lägger jag i handväskan så länge. Jag ska också fortsätta med The Host av Stephenie Meyer, den har vilat nu ett tag. I bokhyllan i övrigt lockar en hel massa mer faktainriktade böcker. Mer om detta.

Bokcirkeln

Kulturhuset, 5 litteraturälskande kvinnor och lite fika. På bordet för att diskuteras denna gång ligger Färden genom mangroven av Marysa Condé . Det är en annorlunda bok. Lättläst eller svårläst? Nja att perspektivet skiftade i varje kapitel från person till person kunde både underlätta och locka till vidare läsning och förvirra.

Vem eller vad boken handlade om var vi pga av detta tvungna att diskutera. Francis Sancher som dör i början är liksom en katalysator. Vi får sedan lära oss mer om honom genom det de andra i den lilla byn berättar för oss i varje kapitel, men detta blir också en berättelse om deras liv. Själva miljön, Guadalope och den lilla byn Riviére au Sel, är nästan också som en huvudperson. Berättarperspektivet hjälper inte läsaren med en tydlig berättare och någon större trovärdighet på det sättet har berättlsen inte. Det är lite saga och skröna över det. Vi var nöjda med vårt val.

Nästa cirkelbok blir:

Nätverksträff

I dag träffades vi i nätverket för svenskpedagoger i Sollentuna. 4 skolor med min var representerade.

Vi tog helt enkelt en runda runt bordet och landade i diskussioner om vardagen i jobbet och vad vi gjorde just nu i undervisningen. Det som var mest anmärkningsvärt och otroligt upplyftande var att det var inget "gnäll". Det var bara engagemanget som lyste igenom.

Frågor som kom upp var de nationella proven - nästa gång ska vi prata och ha med oss lite exempel. Kanske kan dessa korta diskussioner leda till en ökad sambedömning. Vi kom in på bloggande och sociala medier. En skola hade som policy att inte "adda" elever på facebook. Det gör jag. Min skola har inte ens diskuterat detta. Vilka lärdomar av att bara att mötas och utbyta tankar. Jag har som mål att börja blogga med eleverna, tror det passar väl in i den typ av pedagogik jag vill ha.

Det är väl två år eller ett och ett halvt som jag har drivit detta nätverk och i all sin enkelhet är det väldigt roligt! Det är inte alltid, eller nära nog aldrig, jag får energi av ett möte, men av nätverksträffarna får jag det.

Sedan en sak som är min käpphäst just nu: IKT - informations- och kommunikationsteknik - är INTE pedagogik. Det är ett suveränt verktyg i den typ av pedagogik du vill bedriva. Pedagogik först - verktygen sedan. Det är skillnad.

Täpp först igen hålen.

Återigen skrivs det om skolornas och kommunernas ekonomi. Den här gången är det Lärarnas Riksförbund om kontaterar på DN Opinion att bara hälften av skolornas pengar går till undervisning.

Ingen nyhet egentligen. Jag har ingen lösning men ett är säkert. Skolornas ekonomi är ett gissel och den sköts inte av rätt personer och är fast i krångliga system med beräkningar av elevpengar i sista momangen och en härva av internfakturering mm. Jag hyser en övertygelse om att med rätt personer med adekvata ekonomiska mål hade ansvar för skolornas ekonomi så skulle många rektorer få vara pedagogiska ledare som vaskar guld. Det har jag skrivit förut och jag vidhåller detta.

Bra med en seriös artikel om INTE väljer att lägga energi på vem som äger vilken handväska. Jag kanske borde gotta mig i att Mona Sahlin har det hett om öronen med debatten är så låg och onitressant att jag avstår av ren leda. Diskutera politik i stället. Jag som engagerar mig samt röstar borgeligt gör det för att jag tror på att varje person har en individuell frihet. Jag tycker vi borde veta bättre och hitta annat att lägga energin på. Viktiga valfrågor och jobbpolitiken t.ex.

Färden genom Mangroven

Vår bokcirkelbok denna gång heter Färden genom mangroven och är skriven av Maryse Condé.

Jag läste ut den i går. Det börjar med att en av byborna Francis Sancher dör.

"Med ansiktet begravet i den feta leran och med nedsölade kläder kändes han igen på de breda axlarna och den lockigt gråsprängda kalufsen."

Den lilla byn Rivière au Sel samlas nästan mangrant för att ta farväl av denna utböling som bott i bland dem. Vem var han?

Historien rullas sedan upp genom att de olika karaktärerna i byn berättar sin historia och den berörs alltid på något sätt av Francis Sancher. Det är flickorna som älskat honom, de som var hans vänner och fiender. Alla berättar sin version av honom och i samband med det även om sig själva.

I den här boken undrar jag lite vem berättelsen handlar om. Francis Sancher? Byborna? Riviére au Sel? Det blir en blandning och det är inte som att läsaren egentligen lär känna några av dem särskilt väl. Det är spännande som berättargrepp.

Det har är en lättläst och faktiskt ganska underhållande bok som är lite av en skröna och en saga. Alla känslor blandas och tragedi och lycka beskrivs med en distans lite typiskt för en saga eller skröna. Jag är glad att ha läst den här boken för jag tror inte jag hade hittat den på egen hand.

På tisdag för jag veta vad deltagarna i bokcirklen har att säga.

MVG i allt

MVG i allt av Raman Mehrzhad är något så nyskapande som en handbok i hur du ska nå resultat i skolan - få MVG i allt. Nej, den handlar inte om intelligens eller taktik, utan om det som verkligen ÄR hemligheten. Hårt och målmedvetet arbete.

Han går handfast igenom studieteknik, att sätta mål, hur du hanterar lärare, hur du hanterar motgångar och det är inga lätta lösningar som erbjuds utan tuffa sanningar. Jag tycker om det han för fram och för mig är det som att läsa vad jag själv har som mina käpphästar, så det är roligt.

Texten vänder sig inte så mycket till mig, utan har en ton av att vända sig just till 17-20 åringar som har lämnat grundskolan och ska elelr har börjat gymnasiet. Jag skulle köpa den här boken till en dotter, son eller släkting som en tänkvärd present som kan användas om inspiration eller som en ren handbok.

Ska visa boken för mina mentorselever. Tror att de kommer känna igen budskapet.

Life´s too short to be lazy!!!

Skolmässa

Sollentuna Centrum. Kommunens alla skolor får möjligheten att visa upp sig och delta en dag på en skolmässa.

Min skola hade en monter och vi visade upp active board och hade lite enklare broschyrer. Inget märkvärdigt egentligen. Det var mycket folk, mycket skolfolk och elever såklart. Jag arbetade i vår monter mellam 10.45 och 12.45. Det var roligt att hinna pratade med kollegor och jag testade lite hur man använde acticeboarden - KUL!

Men - det viktigaste var ju de möten jag hade med de som var intresserade av vad vi hade att erbjuda och ställde frågor. Det var roligt att svara och att lyssna. Värvar vi då elever på detta sätt? Tveksamt. Möjligen ger mötet resultat för barn och föräldrar som ändå har börjat intressera sig för skolan. Då tror jag att mötet med bra människor en sån här dag kan göra skillnad.

Kommunen delade också ut pedagogpriset för första gången. Elever och andra kan nominera lärare till ett pedagogpris. Roligt och viktigt. Vinsten är en summa pengar till fortbildning, t.ex att göra en resa.

Mässor är roliga och de har en social funktion, det är kul att mötas.

Opposition på skolobservatörsrapport

I uppdraget som skolobservatör inom VÅGA VISA ingår flera moment som bidrar till att detta är en bra fortbildning för den som innehar uppdraget. Ett är ju såklart själva observationen som följs av rapportskrivande. Efter ca en månad överlämnas den färdiga rapporten till ansvariga på skolan och på kommunen. Det är upplagt så att du inte observerar i din egen kommun.

I dag hade vi kommit till den sista intressanta delen. Nämligen att träffa andra skolobservatörer och bli opponerad på. Vi har tagit del av varandras rapporter och sedan så "opponerar" vi på varandras texter. Jättelärorikt. Vi var bara mitt observatörslag och en person till som skrivit en annan rapport, så det utvecklades mer till ett samtal kring texterna.

Vi hade en förmiddag till samtal om pedagogik, skrivande, språk och hade massor av tankar och erfarenheter kring uppdraget. Vi fick beröm för vår rapport. En fråga vi tog upp var vilken kompetens som är viktigast i uppdraget: att vara en pedagogisk iakttagare och analysera det du ser? Att vara en duktig skribent? Ha god social kompetens? Framförallt pratade vi om balansen kompentent pedagog och duktig skribent. Det är lätt som språklärare och akademiker att glömma att alla inte har en fallenhet för rapportskrivande och språk. Jag tror att det som precis allt annat är en balans.

Sedan funderar jag på hur lärarutbildningen ser ut om vi kommer från Lärarhögskolan och 4,5 års akademiska studier UTAN kompetens att skriva en vanlig rapport.

Talespersoner utvalda

Nu har det utsetts talpersoner i olika frågor inför valet i moderaterna. En del val var ju självklara såsåm Anders Borg i ekonomiska frågor. För utbildning frågor är det Margareta Pålsson.

Sofia Arkelsten blir talesman (eller kvinna!) i miljöfrågor. Ett bra val och en entusiastisk och duktigt politiker. Läs gärna hennes blogg.

Multitasking

Pedagog. Mentor. Myndighetsutövare. Ledare. Inspiratör? Föredöme?

Jag vill vara inspiratör och motivera eleverna att känna lust och nytta av det livslånga lärandet. Det innebär att ge de verktyg som ansvarstagande, reflektion, uthållighet och en insikt i att sätta upp mål. Hur väcker jag allt det? I de personliga mötena, som inte behöver vara långa. Det är ett ord på vägen, en blick. Jag bryr mig om. Ställer krav. Är närvarande. Tjatar!

I måndags pratade jag om kärnkompetenerna och eleverna skattade sig själva i hur de fungerar. Kompetenserna rör: kommunikation, reflektion, ansvar, kreativitet och samarbete. Det blev bra insikter och diskussioner coh frågorna i självskattningen var konkreta nog för att bli enkla att ta ställning till.

Det är avgörande för framtiden att varje elev känner motivation, lär sig ta ansvar och lär sig att övervinna hinder och motstånd.

Har just sett filmen American Hiatory X och jag beundrar en karaktär Mr Sweeney, han är lärare, rektor och professor. Han är tuff, ställer krav.

"Do you know what you´re asking of me?"
"Yes - I am asking you to do everything in your power."

Vid ett annat tillfälle säger han: "My help is conditional."

Det handlar om att stå stark och veta vad man vill och framförallt:
Live what you preach!

Kunskapsskolan - vad är alternativet?

PJ Anders Linder skriver i dag på SVD:s ledarsida om kunskapsskolan. Den tar ställning väldigt tydligt för alliansens (läs till stor del Jan Björklunds)skolpolitik och de reformer skolan nu står inför med ny gymnasiereform och ny betygsskala och kursplaner för grundskolan. Allt detta är inte genomfört till valet i höst. Jag personligen efterlyser fortfarande en lärarlegitimation med ljus och lykta.

Att få in kunskaperna i skolan igen är nog alla överens om är en viktig fråga, det kommer förhoppningsvis bli en viktig fråga även i valet. Skolan behöver få arbeta med kunskaper och parallellt med detta få resurser att stötta de elever som behöver det. Vilket är alternativet till att fortsätta den väg som påbörjat under den hör mandatperioden? Vad händer (och det är det inte bara PJ A Linder som är orolig inför) om dessa reformer inte drivs igenom pga av regeringsskifte? Vill vi vika från den nu inslagna vägen? Jag vill det inte.

Krav, betyg och kunskaper i skolan är vad alla förväntar sig av oss. Det vill jag vara med och leverera. Den svenska skolan är den mest kravlösa i hela världen vågar jag påstå. Våra elever har kortare skoldagar än de flesta andra. Längre lov och färre läxor. Slutsatsen blir att det inte är så konstigt att vi nu behöver lära våra elever mer och vi behöver ställa krav. Ungdomar som lär sig möta motstånd och övervinna hinder inser vilken otroligt härlig känsla det är. Inlärning ÄR jobbigt och det tar tid och behöver prioriteras högre än vissa andra saker.

Tänk på att detta är en viktig samhällsfråga och fundera sedan på vilket alternativet till den kunskapskola som sakta åter växer fram skulle vara. Det är vi som väljare eller som i mitt fall aktiv kommunpolitiker behöver ta en funderare på.

Sherlock Holmes

Sherlock Holmes och hans trogne följeslagare Dr Watson. Legender inom både TV och film och litteratur sedan slutet av 1800-talet så deckargenren växte fram. Böckerna skrevs av Arthur Conyan Doyle.

Såg Guy Ritchies film Sherlock Holmes och här spelas Sherlock Holmes av Robert Downing Jr och Dr Watson av Jude Law (honom tycker vi om bara så att ni vet....). Filmen utspelar sig i det skitigaste möjliga 1800-talets London med kol, hästvagnar och grå viktorianska byggnader. Fantastisk miljö! Relationen mellan Shelock och Watson är rå, hjärligt, rolig, typisk manlig vänskap.

Stämningen i filmen är lite av pojkäventyr, action och deckare i ett. Här är skurkarna skurkar och de goda goda. Underhållande och fartfyllt. Sedan skrattar jag lite åt Sherlock Holmes berömda slutledningförmåga utifrån detaljer och det utgör ett bra inslag i filmen. Actionscenerna är lite annorlunda filmade och de ger de en annan dager och ett annat syfte än att bara skapa slagsmål och dramatik, det har Ritchie som regissör gjort bra.

Jag tycker om den här filmen och det är två ypperliga skådespelare som bär fram en välberättad historia.

Verksamhetsförlagd utbildning

I lärarutbildningen ingår något som kallas Verksamhetsförlagd utbildning = VFU i lärarmun. Det är de delar av utbildning som är förlagd ute i verksamheten, det vill säga skolan. Jag kommer i så fall på sikt att handleda studenter från Lärarhögskolan som gör sin VFU-praktik. I dag har jag varit och fått lite mer information om vad detta är och det nya som Stockholms Universitet ska införa. Det blir några utbildningstillfällen och 7,5 HP handledarutbildning.

Det är ett intressant uppdrag och jag känner på mig att jag kommer att tycka det är jättekul att få handleda nya lärare och föra pedagogiska diksussioner. Efter 8 år i yrket hoppas jag även ha bra saker att tillföra någon som vill bli lärare.

Mer lär dyka upp om detta!

Terminsstart

Det är inte alltid jag gillar att starta upp efter jul, jag är alltid mer energisk efter sommaren (go figure).

I dag har jag känt flera gånger att det här kan arta sig till en riktigt bra vår. Jag har planerat roliga, en del helt nya, saker för eleverna. Jag är peppad inför arbetet med de nationella proven och att få mina nior fram till de bästa resultaten. jag har jobbat på att göra en lite lättare deal med mig själv och inte hela tiden bara begära mer, mer, mer utan våga njuta lite av allt som sker - bli en framgångsletare!

I kväll drog också terminen för den politiska verksamheten i gång och det var roligt att träffa alla och det är kul att prata politik. Det finns mycket bra i vår kommun Sollentuna och det är det som gör att det känns som att vi har en positiv riktning. Vi måste få ut detta i valrörelsen. Det kan inte bara vara ledarsidan i SVD som gör det jobbet, även om det är intressant läsning. PÅ onsdag skall jag gå steg 3 i kandidatutbildningen.

En rolig dag, en positiv start - innan vi vet ordet av blommar tussilagon!

En Ensamvarg

Läser en bok, som är en politisk dokumentär, eller ett reportage. Den handlar om Fredrik Reinfeldt och heter Reinfeldt - Ensamvargen och är skriven av Anita Kratz. Kratz är journalist och har följt Reinfeldt under 16 år. Hon arbetade som politisk reporter på Svenska Dagbladet och är numera frilans.

Jag har läst ca 140 sidor och hittills handlar det mest om intriger och spel dels i MUF och dels inom regeringen Bildt under 1990-talet. Det är spännande läsning. Tonen i texten är väldigt journalistisk och det är som att följa en riktigt bra bakgrundsberättare i en bra dokumentär. Det är lättläst och flyter på bra med en ton som känns journalistisk objektiv. Nu finns det ingen absolut objektivitet och jag ska erkänna att jag läser mycket bara för nöjes skull. Har inte de ögonen att läsa med att jag kan bedöma någon sanningshalt. Det jag gillar är det rappa berättandet.

Det framgår tydligt att bidragsberoende och det som nu är jobblinjen växte fram hos Reinfeldt för många år sedan och har såklart präglat den poiltik regeringen för i dag. Intressant att läsa om de ideologiska tankarna och hur de växte fram, präglade av livet och uppväxten såklart.

Jag ser fram emot att fortsätta läsa!

Framgångsletare - vilket ord!

Framgångsletare. Vad ett litet ord kan göra skillnad! En kollega till mig använde det i veckan och jag föll pladask. En människa som vill vara frisk och ha det roligt kan knappast fokusera sin energi på problemen.

Framgångsletare har sitt fokus på framgångar och möjligheter och letar inte hela tiden problem.

I går tog jag upp detta med eleverna och vi skrev en sk positiv utvärderdering med bra saker som hade hänt och vad vi hade att se fram emot.

Jag har inte läst boken, men blev nyfiken, den dyker nog upp har på bloggen förr eller senare. Läs mer - boken heter Se möjligheterna och bli en framgångsletare

Nu återvänder jag till den engelska Penguinversionen av Rebecca av Dauphne du Maurier

Språkverkstad en skattkista

Packade upp min beställning av Hungerspelen och Eldens Hemlighet . Det var då jag började rota runt i skåpen och sortera lite, a neverending task. Upptäckte då till min glädje och förvåning lite böcker jag inte visste fanns. Misstänker att 5-6 material har kommit dit utan att jag hunnit reflektera över det, förmodligen under hösten. Tog hem tre titlar jag inte har läst och skriver mer om de här när jag läst de.

Jag hittade 4 titlar:

Lägereldarnas natt av Eric Ericsson: Den har jag läst men det var ett tag sedan. KUL, för jag minns att jag tyckte om den. Lite Flugornas Herre fast på ett sommarläger.

Sindy av Kjersti Scheen: har jag inte läst.

Johanna av Renate Welsch: har jag inte läst.

En gammal skandal av Josephine Tey: har jag inte läst.

Det var roligt att mitt i allt hitta saker jag kanske kan ha med eleverna. Känner någon till de så skicka en kommentar.

Närmast i helgen ska jag läsa ut Färden genom Mangroven så att jag kan vara med på nästa bokcirkel med gott samvete. I övrigt väntar Penguin titlarna som jag vill bli klar med och färska handlingar inför nästa nämndmöte.

War of the Worlds

Torsdag och första skoldagen. Påminns om att det är eleverna som ger skolan liv. Har ägnat dagen åt diktskrivning, tema LOVE... lite diskussioner utifrån att vi ska se en film om rasism. Svenskalektionerna hade jag nyheter och vi letade efter fakta i tidningen på tid, snabbast vinner. Pratade lite om 2009 och nyheter och trender mm. Riktigt rolig start!

Har läst en förkortad Penguinversion av War of the Worlds av HG Wells. Har förstått att det är en klassiker och den var helt Ok att läsa även i förenklad version på ca 80 sidor. Sedan nar jag hade läst klart blev jag tvungen att gå coh titta på DVD:n War of the Worlds för att dubbelkolla att det är den boken filmen hör i hop med och det var det. Det står att filmen är en modern tolkning av boken och självklart finns det element som liknar boken - men inte är det mycket.

Jag blir fascinerad av hur litteratur kan leva vidare i så många olika skepnader hela tiden och genom historien. Jag har lärt mig något nytt - livslångt lärande.

Magic!

Jag i förberedande syfte tagit tag i att läsa en serie, ett classlibrary innehållande 6 st titlar i lättlästa Penguinversioner på engelska.

Det är läromedlet Magic från Studentlitteratur som har gett ut detta och jag har investerat i år 7,8 och 9 års classlibraries. Jag har läst två, de är mellan 60 och 90 sidor långa ungefär och de är OK. Det är ett väldigt avskalat språk som känns förenklat, men de fungerar. Bra efterom det finns frågor och uppgifter till som ger ideér till arbete med boken.

Classlibrary 9 innehåller förenklade versioner av:

The Brethren av John Grisham (84s)
Women in Business (55s)
About a Boy av Nick Hornby (70s)
The War of the Worlds av HG Wells (80s)
Rebecca av Daphne du Maurier (100s)
Taste and other tales av Roald Dahl (96s)

Vi tänkte bilda bokcirklar under det att vi har nationella proven i engelska, den muntliga delen. Ska utforska läromedlet lite noggrannare, men tror att det kan bli bra. Ska läsa vidare, även i de andra under våren.

Läs om Magic här

Lite läsuppdatering

Har nu avslutat min läsning av The Stand av Stephen King, alla 1135sidorna. Det var värt varenda timme det kostat! Läs och njut om du inte upptäckt Stephen King ännu. Kommer att sakna personerna i boken. Det jag är nyfiken på nu är hur slutet i min förlängda version skiljer sig från den vanliga s.a.s. Tänker mest på slutet för det finsn delar där jag skulle tro är borttagna i den vanliga versionen. Det andra är att jag ska se den miniserie som jag köpt på DVD baserad på boken.

Nu ska jag ta tag i nästa bokcirkelbok: Färden genom Mangroven av Maryse Condé. Har aldrig hört talas om henne, men hon är född på Guadalope och är en framstående karibisk författare, Kul att jag får möta något nytt. Lär återkomma till detta.

Det ekar ödsligt.

På jobbet - skolan ekar ännu ödligt tom och klassrummen känns obebodda. Snön ligger vit utanför och har haft julllovet på sig att klä sig ännu vackrare i sin vita skrud. Ser bara mina egna fotspår i den ännu orörda snön. Solen klättrar sakta upp och för med sig vinterkallt ljus. Det är därför jag älskar morgonen. Det tysta, rena och orörda. En ny början.

Krativiteten i gång och det skrivs planeringar cch bläddras ivrigt i almanackan. Nytt år, delvis uppfräschade planeringar och en termin som skall ta sin början. Det ligger en glädje i detta. Kalla mig arbetsnarkoman - visst.

Var förberedd. Förbered dig sedan ännu mer - då är jag flexibel helt plötsligt.

Facebook kan jag inte låta bli och en kvart senare jag jag ordnat trevligt lunchsällskap.

En bra start på en termin som helt enkelt bara kan och ska bli bättre än den förra.

Tid och reflektion - förlåtelse

I flera år har jag jagat MOT tiden. Hela tiden känt klockan ticka och kravet på att göra mer hela tiden. Ett duktigsyndrom? Ett vädursdrag? Envishet? Meddelandet jag skickade mig själv omedvetet hela tiden var: måste hinna mer, göra bättre, göra mer.

I går sade någon till mig: Är det att studera på kvällarna eller att engagera dig poilitiskt du vill? Du kan bara göra en av dem. Så självklart.

Ett antal timmar senare slog det mig som en blixt i från klar himmel: Jag HAR gjort ett val: Politik. En valrörelse lockar och dyker bara upp var fjärde år som bekant och det är så lärorikt. Jag hade aldrig tänkt så förut - inte värderat något i det. Politiken var bara ytterligare en "grej" jag gjorde, eller ännu värre borde göra bättre.

Jag fattade ett beslut: Jag har förlåtit mig själv och tiden för att jag inte hinner med allt jag vill samtidigt. Nu slipper jag kräva att jag ska tillföra saker. Jag värderar de val jag gör med politiken och att träna högst. Det är det jag får plats med och det jag trivs med. Mitt nya meddelande till mig själv är: Njut av tiden. Du förvaltar den bara själv. Du har gjort valet angående vad du vill lägga värdefull tid på. Bra val. Vila i det.

Så nu arbetar jag med att få tiden att räcka till. Jag för inget krig emot den. Eller mig själv. Peace.

Hungerspelen med år 8

Ska läsa Hungerspelen med år 8. Det ska bli kul att se hur den mottas. Jag har tänkt utifrån de didaktiska frågorna:



Vad? Hungerspelen av Suzanne Collins

Varför? Arbeta mot syftet att introducera ungdomslitteratur på en bra nivå för att även locka till annan läsning. Det är en lagom svårläst bok med ett tacksamt tema att prata och skriva utifrån. Vänskap. Tillit. Vad behöver vi för att överleva?

Hur? Med hela klassen. Vill att även svaga läsare och dyslektiker ska läsa med. HAr daisyskivor och har förberett sk läsanteckningar bestående av platser och personer i boken samt en kapitelöversikt med en eller två meningar om vad som händer i varje kapitel. Dessa hjälper även mig att komma i håg var i handlingen vi är.

För vilka? En diskussions- och arbetsvillig år 8 som inte är rädda för utmaningar, med rätt hjälp kämpar de på. De kommer att gilla spänningen och att prata om det som händer. Vi kan dra paralleller till Robinson. Kanske ser vi en liten bit av ett avsnitt.

Detta uppfyller både mål och strävansmål och jag tror jag valt rätt bok till rätt grupp.

Vi kommer också att prata om värdegrund och lite annat utifrån de moraliska dilemman vi möter i boken. Vi drar sedan ner detta till skolans värdegrund som vi måste diskutera.

Gardell gör det igen!

Gå hit och läs Jonas Gardells julkåseri!

En gång husgud alltid husgud!

2009 - nu till arkivet!

Nu säger jag adjö till år 2009. Helt ärligt inte ett år jag är helt tillfreds med, men inte ett dåligt år heller.

Jag har så mycket att vara tacksam för med all den vänlighet och snällhet jag möter och det vore förmätet att inte känna lycka över det. Det gör jag. Varje dag.

Vad jag vill nu är att ha ett avstamp som tar mig i väg till nya kapitel att skriva, det ska bli spännande att fundera ut i vilken riktning jag ska gå bara!

2009

Årets lässumma: Läste 43 böcker under året.
Årets deckare: Flickan under jorden av Roslund & Hellström
Årets skönlitteratur: Boktjuven av Markus Zusak
Årets ungdomsbok: Bläckhjärta av Cornelia Funke
Årets faktabok: Think big and kick ass in business av Donald Trump
Årets överaskning: The Stand av Stephen King
Årets inköp: Ny platt-tv
Årets film: Slumdog Millionaire
Årets insikt: Det du ger ut till andra får du tillbaka
Årets hit: Skrivarkurs på Kreta
Årets förebild: Fredrik Reinfeldt och mina föräldrar
Gladast för: Jag är frisk och lär mig nya saker varje dag
Stoltast över: the harder I work the luckier I get. Att jag orkat jobba och lära!

2010 års mantra: Think big kick ass!

The Stand - igen

Ja, jag vet! Den har tagits upp förut och nu har jag läst drygt 900 av de 1100 sidorna och jag är helt fångad, helt!

Tiden har gått och nu börjar samhällsbygget och de demokratiska formerna i Boulder ta form. Då försvinner den gamla kvinnan som har samlat de alla, Mother Abagail. De blir förtvivlade och letar såklart. Samtidigt står det klart att Nadine och Harold är ett allt större hot - vilket ett attentat mot kommittéen bevisar. Efter attentatet känner Larry Underwood dåligt samvete då han valt bort Nadine mot Lucy. Han hade kanske kunnat stoppa dem? Domaren har kloka ord att säga om hans val

"Larry, grow up. Develop a little self-righteousness. A lot of that is an ugly thing, God knows, but a little applied over all our scruples is an absolute necessity! It is to the soul what a good sun-block is to the skin during the heat of the summer. You can only captain your own soul and, and from time to time some smart-ass psychologist will question your ability to do that."

Mother Abigail återvänder, mer död än levande och det hon har att berätta chockar alla och samtidigt är det så självklart:

"God didn´t bring you folks together to make a committee or a community. He brought you here only to send you further, on a quest. He means for you to try and destroy this dark prince, this man of far leagues"

Så nu har 4 av de starkaste ledarna gett sig av för att hitta den onde, mörke mannen i deras drömmar.

Jag kommer att vilja läsa ut den här boken nu. Har ju bara 200 sidor kvar...