Följ med!!

Hej alla!

Jag har beslutat för att flytta min blogg och numera har jag två olika bloggar:

Lindabloggen - om böcker, det jag läser, tänker och tycker.

Frökenlinda - min pedagogblogg. Mer om mitt yrke och saker relaterade till detta, även för elever och föräldrar.

VÄLKOMNA!!

Här hittar du mig numera:

Lindabloggen

Frökenlinda

Dan Brown fenomenet

Läser Den förlorade symbolen av Dan Brown. Vi träffar såklart Robert Langdon, denna gång bland frimurare och andra inflytelserika personer i Washington D.C. I maktens korridoren milt uttryckt. Det är hittills spännande, intressant och väldigt tryggt och förutsägbart. Cliffhanger varje kapitel, Robert Langdons vän försvunnen, en läskig tatuerad skurk och en vacker dam i knipa. Ett klassiskt recept som alltid verkar fungera.

Jag gillar detta, mycket för att jag är på humör att bara svepas med, kunna stänga boken efter ett kaptiel och se fram emot att öppna den igen. Jag inbillar mig att det går att lära sig något också, här är ett exempel:

"Vad är de tre kraven för att en lära ska betraktas som en religion?
"Försäkran, tro och omvändelse" uppgav en kvinna.
"Rätt" sa Langdon "Religioner försäkrar att man kan bli frälst, religioner tror på en bestämd teologi och religioner omvänder icketroende."(s. 45)

Detta är allmänbildade, säkert för många självklar fakta, som jag tyckte var intressant och vill försöka komma i håg. Boken är faktiskt fylld av dessa små guldkorn. Den historik om grundandet av USA och byggnaden Capitolium är fascinerande. De här ingredienserna tillsammans: klassiska cliffhangers tillsammans med lite kulturpopulär historia blir fenomenet Dan Brown. Vem vill inte redan efter 100 sidor åka till Washington och gå en guidad tur i Capitolium? Jag vill det i alla fall.

Det finns flera författare som kombierar detta med spänning och historia, tex Shakespeares hemlighet av Jennifer Lee Carrell och Historikern av Elisabeth Kostova. Två läsvärda böcker som också kombinerar en spännande handling med fakta och kulturhistoria; här William Shakespeare och Draculalegenden.

Läsning - äntigen!

När tiden varit snål med mig får jag alltid en känsla av läshunger, ett behov av att stänga av och bara läsa. Påsken har delvis erbjudit detta.


Jag har ännu en gång sjunkit djupt in i vad jag själv refererar till som vampyrträsket. Den här gången har jag läst Interview with the vampire av Anne Rice. Hon skrev denna bok 1976 och det är en kultklassiker jag hört många tala om. Hon ligger decennium före Twilight och Stephenie Meyer. I Anne Rices värld är vampyrerna mer levande, blodberoende och ganska mörka varelser som faktiskt går och lägger sig i sin kista varje dag, för att sedan under natten sprida död i sin jakt efter blod. De är jägare och inte särskilt trogna varandra, men med ett starkt band till sin skapare - och vem som skapade den första vampyren? Det får vi fundera på, eller läsa en annan bok om. Livet de lever är långt, tidlöst och enligt mig ensamt och tragiskt. Boken är en berättelse om en vampyr som återger sitt liv för en pojke han plockat upp på en bar (se Brad Pitt framför er så fattar ni varför det lyckas)och det är i denna kontext vi får veta mer om Louis som han heter och hans skapare Lestat.

Detta är ganska oemotståndligt och ärligt talat bitvis både lite äckligt, sorgligt och sensuellt. Gillar du House of Night och Twilight-serien kan jag rekommenera detta, men med skillanden att detta ät mer vuxet och därmed betydligt mer dubbelbottnat och fyllt av gråzoner. Boken är filmatiserad och spelades in i början av nittiotalet med Brad Pitt i rollen som Louis och Tom Cruise som Lestat. Riktigt bra! Kommer att såsmåningom läsa hela hennes triologi, böckerna står i bokhyllan och väntar. Men nu gissar jag på att en vampyrfri läsperiod kommer emellan.



Vår bokcirkelbok blir till nästa träff den så omtalade boken Den sista föreläsningen av Randy Pausch. Detta är en spinoff på en helt autentisk föreläsning av en proffessor i USA. Han har vid föresläsningstillfället tre månader kvar att leva, diagnosticerad med dödlig tumörcancer. Hans föreläsning växte ut till denna bok, nedtecknad av Jeffrey Zaslow och bygger helt på resomenmang från hans föreläsning. Föreläsningen finns att se på nätet, har inte tittat på den ännu, men planerar att göra det. Har läst lite i början och ärligt talat är tonen lite FÖR snusförnumstig och jag hoppas att det tar fart lite för den läxa han har att lära oss om livet är förmodligen värd att ta del av.

Nationella prov

Har i dag suttit med mina kollegor och gått igenom nationella proven i svenska. Det var intressant och vi diskuterade nivå, bedömning och såg till att vi hjälpte varandra med elever som vi var tveksamma angående eller behövde hjälp med bedömningen. Det blir pedagogiska diskussioner och det är alltid intressant att vi tycker så lika.

Dessa samtal genomför vi för att så gott vi bara kan säkerställa en rättsäker bedömning. Den blir inte vattentät. Det tror jag att den bara blir om alla bedöms totalt som blanka kort, anonymt. Samtidigt tror jag att varje proffessionell pedagog har komeptensen att göra en rättvis bedömning. Det är inte alltid av ondo att ha en bakgrund att bedöma utifrån, bara du tar på de proffessionella glasögonen.

De här proven är tidskrävande att bedöma, men de är väldigt bra. Du måste verkligen granska varje elev noggrannt och resonera. Jag brukar resonera som så att har jag under resans gång gjort en hyfsat korrekt bedömning skall detta återspeglas i resultatet på dessa prov.

Tid för samtal och värdefulla reflektioner blev det och jag känner mig trygg i att ha bedömt mina elever på ett proffessionellt sätt.

Titlar i år 8

År 8 har lämnat in bokreceptioner (precis som år 9)

För att nå betyget G i svenska skall eleven kunna följande:

"kunna läsa till åldern avpassad skönlitteratur från Sverige, Norden och från andra länder samt saklitteratur och tidningstext om allmänna ämnen, kunna återge innehållet sammanhängande samt kunna reflektera över det"

Strävansmålen i svenska pratar om att skapa självständiga läsare. Strävansmålen anger den inriktning min undervisning skall ha.

Skolan ska sträva emot att eleven:

"utvecklar sin fantasi och lust att lära genom att läsa litteratur samt gärna läser på egen hand och av eget intresse"

"utvecklar sin förmåga att läsa, förstå, tolka och uppleva texter av olika slag och att anpassa läsningen och arbetet med texten till dess syfte och karaktär"

Det är därför jag anser att detta är en väldigt bra och viktig uppgift som eleverna har varje termin under tre år.

Detta läste år 8 nu:

Ungdomslitteratur:
Genom dina ögon av Stephenie Meyer
Som jag vill vara av Katarina von Bredow
Prinsessan och mördaren av Magnus Nordin
Artemis Fowl av Eoin Calfer
Sweet Sixteen - drömdejten av Willard
Sweet Sixteen - bästa sommaren av Willard
14 år och till salu av Engvall

Vuxenllitteratur:
ABC-morden av Agatha Christie
Pojken som kallades Det av Dave Pelzer
Aldrig fucka upp av Jens Laipidus
Den förlorade symbolen av Dam Brown
Slumdog Millionaire av Swarup
Häxan från Portobello av Paolo Coelho
Da Vincikoden av Dan Brown
Giganternas brunn av Klas Östergren

Dan Brown och Jens Laipidus är populära och spännande samt för tjejerna är det Katarina von Bredow som alltid går hem. Spänningsinriktat gäller för de flesta killar, eller fantasy och mer humor. Tjejerna kan välja samma sak, men gärna mer relationinriktat dessutom. Roligt och min favorituppgift att bedöma.

Bedömningstankar

Sitter i slutfasen av att bedöma de nationella proven i svenska. Det kan värka i hjärtat att konstatera att en elev misslyckas - samtidigt som det sällan är oväntat av en massa krångliga anledningar.

Några saker jag har funderat på och har tankar på att föra vidare till provkonstruktörerna är vad vi gör med elever som missförstår ämnet till viss del, men skriver en kompetent text i övrigt. Detta har hänt i år, mer än tidigare och jag och kollegorna får diskutera detta vis vår sambedömingsdag på onsdag.

De nationella proven håller en väldigt hög kvalitet men är inte lätta att bedöma. Det är ju otroligt komplext att få en helhetsbild över ett språk som vi tänker och upplever hela våra liv med.

jag vill utveckla mina kunskaper i att konkretisera betygskriterierna för eleverna. Samtidigt som när jag gör det frågar de ändå vad de får för betyg. Då har jag inte lyckats. De får inga betyg - de visar kunskaper på en viss nivå. Ett MVG kommer liksom fram och petar mig på axeln, syns i allt du gör - hur du ställer frågor, aktivitet och intresse tillsammans med klara resultat på den nivån i allt.

Ett exempel: En grupp hade inte med det material de behövde. De kommer direkt fram och frågar och förklarar. Jag ger de en mer fri och mindre styrd uppgift, nämligen ett gäng diktantologier att bläddra i och välja dikter att läsa ur. Innnan de andra ens fått koll på materialet är dessa elever redan mer aktiva än de som hade allt med sig. DET är MVG-kriterer i mina ögon. När sedan de deltar aktivt i att läsa upp dikter de förberett är cirkeln sluten. Hur vända ett minus till ett plus. Skillnaden: kommunikation, ansvar aktivitet och de var dessutom artiga och uppträdde på ett bra sätt. Är detta inte väldigt basic????? Funderar mycket på den frågan.

Arbetstid - tänka fritt och skapa nytt

I dagarna har jag läst i olika tidningar om lärares arbetstid och hur den successivt ökas på grund av att inget annat tas bort.

På SvD Brännpunkt häromdagen beskrev Mette Fjelkner(ordförande i Lärarnas Riksförbund) detta med siffror och exempel som motsvarade omkring fyra veckors arbetstid. Detta efter att ha studerat de reformer som innebär fler nationella prov och ökade krav på skriftliga omdömen. Reformer som är nödvändiga för att öka kvaliteten i skolan. Men vem tar ansvaret? Personligen tycker jag att det bollas mellan politiker, fackförbund, kommuner, skolledare och ingen kliver in och har ideér. Inte lärarna heller om nu någon har frågat. Jag har inte läst, eller hört ett enda konkret förslag på hur vår arbetstid skulle kunna göras mer realistisk. I längden riskerar detta att dränera lärarkåren på duktiga pedagoger.

"Lär dig att strunta i saker, sänk kvaliteten" Detta är de råd jag får, eller "Hitta en lägre nöjdnivå". Vad är detta för absolut nonsens - Ska jag bli inkompetent för att hantera min arbetssituation? Nej. Bättre får ni allt kontra med vad mig beträffar.

Det är dags att totalt riva upp allt gammalt dammigt tänk och inse att vi är till ca 60% rena tjänstemän nu för tiden. Jsg arbetar ända upp till 55 - 60 timmar många veckor (ska arbeta 45 timmar per vecka) och av dessa har jag 18 timmar i undervisning. Hur kommer vi tillrätta med detta om vi inte inser faktum? I stället ska vi då absolut ha våra gamla påsklov och sportlov och akta dig om du nämner att sommarlovet är för långt. Egentligen har vi alltså våra 18-20 lektionstimmar och utöver detta en helt vanlig administrativ tjänst på 35-40 timmar.

Tänk nytt. Våga. 40 timmars arbetsvecka, mer flexibla scheman, och framförallt - snälla ta bort ferietjänterna! Med flexibilitet kan jag vara jättemycket pedagog i perioder och väldigt mycket tjänsteman i andra perioder. Eller så är jag oftast mer pedagog men har andra tjänstemän som sköter mycket av det administrativa. Inför kringpersonalen igen och ställ krav från alla håll på att alla skolor skall ha en bra rast- och aktivitetsverksamhet.