Änglalik

X2000, första klass. Det är en gåva till läsare som vill utnyttja bekväm restid. Änglalik av Veronica von Schenk blev min reselektyr. Jag fick tipset på bloggen bokhora.se, tack!

Althea Molin är en profilerare som arbetat mest i USA. Efter att ha råkat ut för att bli attackerad av en mördare hon hade gjort en profil på så lämnar hon NewYork. Nu är hon i Stockholm för att läka sina sår. Nu förstår ni direkt att efter ett par dagar så händer det något som bryter lugnet. Hon blir uppringd av en polis, Rikard, en gammal barndomskamrat, som behöver hennes kunskaper i en utredning för att kartlägga en seriemördare som härjar runt Stureplan i Stockholm. Den överlägset kusligaste händelsen var när hon kommer hem och hittar sitt köksbord avdukat och avtorkat med en färsk bukett röda rosor. Mördaren har varit inne i hennes lägenhet.

Det här är en riktigt bra, välskriven och lättläst deckare och jag gillade Althea Molin. Hon är stark och driftig, men ändå så sårbar och mänsklig. Inte någon övermänniska utan en ganska trasig individ med tvångstankar och hemska upplevelser från överfallet i New York. Kan inte sätta fingret på varför, egentligen finns precis alla ingredienser som alla deckare består av. Inget mer nödvändigtvis, utan precis så. Ändå blir det speciellt och bra.

Litteraturläsning

Har börjat fundera lite mer på Litteraturläsning som utforskning och upptäcktsresa av Louise M Rosenblatt. Hon ligger bakom teorier som reader-response och transactional theory. Jag tycker det är ganska snårigt och en hel del i kärnan av budskapet upprepas, men jag hoppas nu efter snart 7 kapitel ha fått en bild av vad det handlar om.

Teorin baseras på att det finns ett samspel mellan läsare och text som är unikt mellan varje läsare, varje text och varje lästillfälle. Texten blir till i denna s.k transaktion. Sedan är det pedagogens uppgift att genom undervisningen få läsaren att reagera först helt ostyrt och spontant för att sedan utfrån detta vidga vyerna och få läsaren att förstå och underbygga sin tolkning. Det kan handla om att sätta in en text i historien vilket i sin tur kan påverka reaktionen på huvudpersonens handlingar, eller att möta andra som inte tycker likadant, det kan var att sätta in ett versmått, en rytm och ordval i ett större, mer generellt sammanhang. Detta skall dock ske först efter den första mer spontana reaktionen.

Läsningen av en text är enligt Rosenblatt en aktiv handling som alltså är unik för varje tillfälle. Faktorer som ålder, livvssituation, känslomässiga behov kan spela in. Jag minns mina läsupplevelser av Danielle Steele och Stephen King som helt fantastiska, det är jag säker på inte skulle stå sig nu tjugo år senare. Jag tar inte med mig samma saker till läsningen i dag som jag gjorde då.

Det blir tydligt att hon har en bakgrund även som socialantropolog. Boken tar upp en del vetenskapliga strömningar som jag kan i vissa delar bara kan skumma på ytan och förstå. Hon tar upp forskning inom psykologi, antropologi och olika kulturella strömningar. Basen är hela tiden att lära sig omvärdera och analysera sin omvärld med alla de komplexa faktorer som samspelar för att därigenom växa som social varelse, bla genom litteraturen

"Förståelse av det typiska och det som särskilt utmärker ett problem är inledningen till en mer intelligent och framgångsrik lösning" (s. 116)

Dessa lösningar och denna ökade förståelse om människor och samhället kan vi bland annat få genom alla de karaktärer och deras dilemman genom historien som vi möter i litteraturen. Vi tar del av hur de upplever och löser de stora livsfrågorna och får hypoteser att pröva i våra egna liv.

Detta var kort mina tankar efter läsningen och jag tror att de kanske kan komma att mogna ytterligare. Jag tycker detta är intressant och nu ska jag börja fundera på konsekvenserna i min undervisning. Mer om detta.

Nu en kort läsrapport. Har börjat med den ovillige fundamentalisten av Mohsin Hamid. Det är en spännande, ganska intim jag-berättelse i ljuset av september 2001 och situationen för en muslim i USA av vad jag förstått hittills. Har bara läst 50 sidor ännu. Sedan kommer jag plocka fram en deckare, men har inte valt vilken ännu.

Tänk att så länge jag lever lär jag mig något nytt varje dag.

En dag i juli

Sommaren är ljuvlig. Hinner med att leva, kan inte bskriva det annorlunda. Har tiden att ordna en massa praktiska och bra saker som att städa, se över ekonomin, läsa och att bara tänka. Jag har målat, tapetserat och skrivit en del också. Allt det som det inte finns kraft för under terminerna. Jag omformulerar mig förresten till att säga att jag prioriterar bort det under terminerna. Time is what you make of it.

Kan rekommnendera Sara Paborns sommarprogram. Gillade hennes berättarglädje, insikterna som skrivandet gett henne och den positiva tonen. Det gav inspiration och var roligt att lyssna på. Blivit nyfiken på hennes bok Släktfeber. Hon debuterade i våras på Brombergs och jag lyssnade på en intervju med henne på en litteraturkväll på Berwaldhallen. Köpte jag boken? Nej...

Vidare i litteraturen så håller jag på att fördjupa mig i en klassiker inom litterturreceptionen: Litteraturläsning som utforskning och upptäcktsresa av Louise M Rosenblatt. Louise Rosenblatt är professor emerita of english Education vid New York University, född 1904. Den här boken har getts ut i fem upplagor mellan 1938 och 1995. Hon har också en bakgrund som socialantropolog, vilket har påverkat hennes teoretiska syn på litteratur. Teorierna kommer jag få tänka efter och sammanfatta senare, det är ganska snårigt och frukansvärt intressant. Det här är ett grundverk för all litteraturreception och jag har läst citat från hennes teori sedan jag intresserade mig för litteraturreception i min slutuppsats på Lärarhögskolan. Fick OK av min handledare att jag då inte behövde läsa hela originalet, men jag tror jag lånade den för att kunna ta korrekta fotnötter till mina citat i teoridelen. Mer om detta.

The Eyre Affair

Jag undrar vad det är som får mig att gilla lite udda fantasyliknande böcker. Jag har ju läst en del som handlar om vampyrer (Meyers och Westerfield), männsikor som försvinner in i böcker (Funke) och om udda verkligheter där utseende eller samhälle manipuleras till en ytlig perfektion (Westerfield). Det är intressant och roligt att ta del av dessa författares fantasi. Undrar om det är lättare att skriva i den genren. Är du som författare friare att s.a.s hitta på en egen värld?

Nu handlar det om The Eyre Affairav Jasper Fforde. Vi förflyttas till ett alternativt 80-talsliknande samhälle. Litteratur är extremt värdefullt och framförallt att komma åt förstautgåvorna. En division av polisen kallad Literary Detectives jagar brottslingar som manipulerar och förfalskar den stora litteraturen.

Thursday Next, huvudpersonen, är specialiserad på Shakespeare, men har en stor förkärlek för systrarna Brontë. Hon är i treiitoårsåldern och lever med sitt jobb. Hon ramlar in i en härva där orginalmanuskript stjäls, kollegor skjuts i hjäl. Hon har dessutom råkat ut för ett antal gånger att hon har ramlar in i Jane Eyre-boken, scenen där Mr Rochester och Jane Eyre träffas och han ramlar av sin häst. Nu jagar hon stora skurkar som har kidnappat hennes farbror och faster. De vill åt en uppfinning hennes farbror just färdigställt som möjliggör manipulation av litteraturen. Mindre bifigurer från kända verk börjar dyka upp - mördade.

Ja, det är en otrolig historia och väldigt rolig läsning, skön dialog och en bra, tuff huvudperson. Litteraturens makt och förmåga att väcka fantasin till liv upphör aldrig att förvåna. I den här boken liksom i Bläckhjärta av Cornelia Funke suddas gränsen mellan fiktion och verklighet ut.

Inspiration finns överallt

Inleder med att rapportera att jag läste ut Afrodite och hämnden i går, det jag skrev höromdagen gäller. Jag är väldigt förtjust i ungdomslitteratur och när en dröm om att skriva för ungdomar själv. Det jag fastnade för här var att det var ungdomar som hade föräldrar som de tyckte om och som var närvarade i det de gjorde, det kändes normalt.

Jag är en person som ofta talar om vikten av inspiration i vardagen och av att ha mål, lycka och förebilder, det är något jag tror på och praktiserar själv. Jag har en förmåga att i låttexter och i annat, intervjuer, böcker och citat av olika slag hitta personer som jag tror tänker som jag.

Min husgud, Jon Bon Jovi verkar vara en sådan person. Jag har ju haft med ett citat ur en intervju med CBS 60 minutes när han sade följande: "Well, you know, I haven´t had a bad day since the doctors dropped me on my ass". Det kallar jag positiv livssyn. Lyssnade också på lite olika låtar och hittade två klockrena texter:

"If there is one thing I hold onto, to get me through the night, I ain´t gonna do what I don´t want to, I am gonna live my life, shining like a diamond, rolling with the dice, standing on the ledge, I´ll show the wind how to fly, and when the world gets in my face I´d say... Have a nice day!" (Have a Nice Day från CD:n Have a Nice Day, Bon Jovi)

"Welcome to wherever you are, this is your life, you´ve made it this far. Welcome you got to believe that right here, right now, you are exactly where you are supposed to be. Be who you want to. Be who you are. Everyone´s a hero, everyone´s a star" (Welcome to wherever you are från CD:n Have a Nive day, Bon Jovi)

Leta efter inspirationen omkring dig, den finns. Du behöver bara vilja leta där du är och i det du gör just nu.

Afrodite

Afrodite, skönhetens och kärlekens Gudinna i den grekiska mytologin. Hon sägs ha fötts ur havets skum. Afrodite var en av Gudinnorna som var upphovet till det Trojanska kriget. Hon lovade den vackre ynglingen Paris den vackraste kvinnan och det var den sköna Helena. Paris rövade bort Helena från sin make och de begav sig till Troja. Helenas make kommer dock efter med en hel armada av såväl människor som gudar. Sedan är ju resten, som vi, säger Historia. Berättelsen om det Trojanska kriget kan du läsa på versmåttet Hexameter i boken Iliaden.

Nu över till den Afrodite detta skulle handla om, nämligen Afrodite i boken Afrodite och hämnden av Ritta Jacobsson. Jag fick boken av en vänninna, som vet att mitt intresse för ungdomslitteratur är jättestort. Tack!

Afrodite går i åttan och är en vanlig, sportintresserad tjej med en familj som är helt fungerande. Inte helt vanligt i ungdomslitteraturen. Hon har tidigare(i en annan bok) råkat ut för ett utpressargäng på skolan och nu närmar sig rättegången. Hon blir hotad och får hotfulla SMS. Samtidigt blir flera tjejer överfallna av en galning, som Afrodite nära på råkar ut för själv i början av boken. Upplagt för en klassisk ungdomsdeckare och det fungerar. Inte samma spänning som Magnus Nordin, språket är ganska enkelt, karaktärerna inte så djupt tecknade. Jag gillar vanligheten och på ett sätt ökar den spänningen för mig. Jag har aldrig kunnat identifiera mig med t.ex de vilda ungdomarna hos Mats Wahl. Jag är vanlig och då kan jag känna med någon som också är det. Jo, när jag tänker efter överväger det positiva, jag kommer att rekommendera detta till mina elever i sjuan och åttan. Återkommer när jag läst sista halvan.

Nu har jag också sett den

Nu har jag också sett den: Män som hatar kvinnor. Jag har slukat böckerna och jag rekommenderar alla som inte har läst dem att göra det. Det är en riktigt bra triologi som alla kan uppskatta. Filmen fungerade överaskande väl trots alla våldsamheter och annat som ska till. Möjligen kan jag tycka att slutet slarvades bort lite, men det beror lite på hur allt följs upp i de andra två delarna. Lisbeth Salander får liv på ett utmärkt och trovärdigt sätt av Naomi Rapace, i alla fall för mig som amatörbiokonsument. Bra skådespelare och en spänning som liksom i böckerna ruvar i bakgrunden hela tiden. Två och en halvtimme gick väldigt fort, det i sig är ett bra betyg till en film. Till hösten har filmatiseringarna av de två andra böckerna i triologin biopremiär. Jag vågar gissa på en maffig DVD-box på sikt och jag vet en som kommer att köpa den.....

När det kommer en älskare av Mats Wahl läste jag ut i går. Jag gillade den och har bestämt att jag imte ska avslöja om det hände något med jaktgeväret... Boken var lite sval i jämförelse med annat jag läst av Mats Wahl. Jag tycker en del trådar lämnades obesvarade och jag var beredd på mer dramatik av honom som författare, han kan ju vara ganska drastisk. Kanske är det så att hans intention att just spara lite på dramatiken gör att det känns avslaget? Det är ändå läsvärt och bra. Jag läser med nöje böcker av t.ex Katarina Kieri som verkligen inte bygger upp spänning utan snarare mejslar karaktärer som är befriande vanliga, till och med lyckliga och trygga. Mats Wahl brukar inte bjuda på detta och kanske fungerar hans karaktärer inte riktigt därför? Förväntningar kan ställa till det. Läs den och begrunda detta själv.