The Healing of Reading

Läsning är ett introvert tidsfördriv och jag har alltid så länge jag kan minnas älskat läsandet.

Har varit borta över helgen och upptäckt vilka tidsfickor som ryms när jag inte arbetar med annat hela tiden som det lätt blir hemma. Jag har läst säkert 200 sidor i The Stand av Stephen King. Boken kom ut 1990, i översättning heter den Pestens tid.

Det begås ett misstag i ett biologiskt laboratorium och ett agggressivt, dödligt virus sprider sig. De första 300 sidorna drygt har jag följt smittovägarna och den omfattning med vilken det sprider sig. Sakta men säkert börjar det uppdagas att ett antal personer faktiskt är friska och immuna mot viruset. Stephen King är inte rädd för att skildra döden och det är väldigt påtagligt när så många dukar under i denna sk superinfluensa. Det är en dotter som begraver sin far i trädgården, en kvinna förvarar sin son och sin man i en frysbox, i alla fall tills strömmen går. De äverlevande är nu på resande for på olika sätt och jag kommer i håg från förra läsningen att deras vägar korsas på olika sätt.

Boken är ganska läskig och den verkligen fångar in läsaren speciellt i början innan sanningen trots allt uppdagas. Har även köpt DVD:n med den utmärkta miniserien med bla Gary Sinise (i dag: tänk CSI N.Y).

Varför döpte jag då inlägget till The Healing of Reading? Det är harmoniskt och energiladdande att få sitta ner och ha tid att läsa. Det är mentalt avkopplande och rofyllt. Jag är övertygad om att det just är helande.