Happy New 2010

Ett gott nytt år tillönskar jag Er!

Tänk på att det varje dag finns ljusglimtar att känna tacksamhet över - just det varje dag! Lev väl och skapa det liv du själv vill ha!

Nyårsklockan

Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten
mot rymdens norrskenssky och markens snö;
det gamla året lägger sig att dö...
Ring själaringning över land och vatten!

Ring in det nya och ring ut det gamla
i årets första, skälvande minut.
Ring lögnens makt från världens gränser ut,
och ring in sanningens till oss som famla.

Ring våra tankar ut ur sorgens häkten,
och ring hugsvalelse till sargad barm.
Ring hatet ut emellan rik och arm
och ring försoning in till jordens släkten.

Ring ut vad dödsdömt räknar sina dagar
och forngestaltningar av split och kiv.
Ring in ett ädlare, ett högre liv
med bättre syften, mera rena lagar.

Ring ut bekymren, sorgerna och nöden,
och ring den frusna tiden åter varm.
Ring ut till tystnad diktens gatularm,
men ring till sångarhjärtan skaparglöden.

Ring ut den stolthet, som blott räknar anor,
förtalets lömskhet, avundens försåt.
Ring in det rätta på triumfens stråt,
och ring till seger mänsklighetens fanor.

Ring, klocka, ring... och seklets krankhet vike;
det dagas, släktet fram i styrka går!
Ring ut, ring ut de tusen krigens år,
ring in den tusenåra fredens rike!

Ring in den tid, då andarna befrias
ur själviskhetens sammansnörda band.
Ring mörkrets skuggor bort ur alla land;
ring honom in, den bidande Messias.

Alfred Tennyson
i tolkning av Edvard Fredin

Valår

I september 2010 skall vi i Sverige välja en ny regering. Det är viktigt nu att alla engagerar sig under vår och höst för att vara påläst, eller varför inte för att påverka utgången. Det är väl ingen hemligthet att mitt alternativ bara kan bli alliansen och att ge de och Fredrik Reinfeldt 4 års förtroende till.

Fredrik Reinfeldt skriver en utmärkt artikel i dagens SVD Brännpunkt om vad som är viktigt framöver.

Läs den här

Oktober del 2

I går var jag en riktigt hemmanjutare. Min soffa. En kopp te och drygt 200 sidor Oktober av Cannie Möller.

Jag tycker om den här boken. Det är starka känslor och helt OK mejslade karaktärer. Det är väl Johan och Lassie som utvecklas under bokens gång. Det lite intressanta stickspåret med Johan och Adam kunde ha följts upp bättre. Nu vet vi inte som läsare om det var kärlek de emellan eller inte. Boken har en del vändningar, nästan humörsvängningar, och ett segt parti i mitten tycker jag. Lassie blir i bland lite tjatig och visst, det hör till att växa upp. Men den ständigt bristande impulskontrollen och att inte kunna tänka framåt blir för mig som vuxen läsare påfrestande. Då känns Johan mer eftertänksam och kanske mogen också.

Efter läsningen så undrar jag vad gruppvåldtäkten i början egentligen var katalysator för? Vi fick tillbakablickar och får veta mycket om vad som ledde fram till den kvällen och det som hände. Men inte så mycket om efteråt. Kanske var det ett sätt att chocka läsaren och att få i gång en historia?

Jag kommer att rekommendera den här boken till ungdomar som är lite äldre och ganska läsvana pga av tidsperspektivet i berättandet.

Oktober

Köpte Oktober av Cannie Möller efter att ha lyssnat på henne på SVD bokens dag. Har läst ungefär hälften. Upprinnelsen i boken är en gruppvåldtäkt.

"Det var jag som hittade dig, ljuger han. För det var så han skulle vilja att det var. Att han inte varit där när det hände. Att han bara råkat komma förbi, Att han gått genom parken, råka snedda förbi buskaget där hon låg.
Att hon var naken blev ännu tydligare för att ena skon satt kvar på henne. En vit gymnastiksko."

Efter detta rullas historien upp ut olika synvinklar och med ett växlande tidsperspektiv, som nog kräver lite av läsaren. Berättelsen är rappt berättad med en luftig text. Rubriker berättar för läsaren vilken karaktär vi läser om, men inte alltid det exakta tidsperspektivet.

Vi möter Lassie, en stark tjej, som var den som blev våldtagen. Johan, hennes bästa vän, en kille som står inför upptäckten att han är attraherad av killar. Det är de här två jag i alla fall tycker är de starkaste karaktärerna. Sedan har vi gänget som våldtog Lassie, som Johan är en sorts hangaround till. Det är Matte, ledaren, som är den typiska förtyckaren som har svag självbild. Adam, som är osäker och som kanske har känslor för Johan, känslor som i så fall är besvarade.

Hittills i boken så får vi en bakgrund till karaktärerna och deras livssituation. Återigen bara ett fåtal vuxna värda någonting, tex Johans föräldrar. I övrigt, som ofta i ungdomsromanens värld, lyser de mest med sin frånvaro.

Jag är nyfiken på hur allt kommer att rullas upp. Det är ingen munter historia direkt och det har jag märkt i andra böcker av Cannie Möller. Kanske är det så att viljan att lära ut om livets alla dilemman kräver starka, mörka exempel för att på rätt sätt bli beskrivna, eller dragna till sin spets. Den här boken tror jag att både tjejer och killar kan läsa. Det finns många karaktärer att läsa in sitt eget liv i.

Tid och en dikt

Här är ett inlägg om att ha tid. Tid att nu äntligen försöka lägga till spårningskoden igen så att jag kan följa hur många besökare jag har på min lilla blogg.

Läste förresten ordfronts litterära magasin och fastnade för en dikt som fanns tryckt i den skriven av poeten Ann Margret Dahlquist-Ljungberg:

Min uppgift är ej
i denna värld
utlämna till skrämselns kyla
och övergivenhetens svarta rädsla
utan att visa på
möjligheternas
ömhetens
oändliga
och färgrika väg.

Detta är fascinerande - Stephen King

Har fortsatt läsa The Stand av Stephen King och har helt klart sett dimensioner jag missade förra läsningen. Boken handlar ju inte bara om det ytliga - en hemsk epidemi som utplånar en stor del av befolkningen. Det blir ju att sätt att reflektera över samhället och människan som en djupt social varelse och vad detta kan ställa till med. Nu står ju de överlevande i en situation där de kan göra en massa val för att skapa sig det samhälle som de vill ha. Så långt har jag inte kommit än, men det är spännande.

Jag ska ta med ett citat som jag tyckte om och som kan ses som ett exempel på de reflektioner jag uppskattar i boken (och inte trodde Stephen King hade...)

"Shall I tell you what sociology teaches us about the human race? I´ll give it to you in a nutshell. Show me a man or woman alone and I´ll shhow you a saint. Give me two and they´ll fall in love. Give me three and they´ll invent the charming thing we call society. give me four and they´ll build a pyramid. Give me five and the´ll make one an outcast. Give me six and they´ll reinvent prejudice. Give me seven and in seven years they´ll reinvent warfare."

Jag gillar detta och det väcker en hel del tankar om vad grupptllhörigeten betyder för oss människor. Längtar till soffhörnet för att fortsätta.

The Healing of Reading

Läsning är ett introvert tidsfördriv och jag har alltid så länge jag kan minnas älskat läsandet.

Har varit borta över helgen och upptäckt vilka tidsfickor som ryms när jag inte arbetar med annat hela tiden som det lätt blir hemma. Jag har läst säkert 200 sidor i The Stand av Stephen King. Boken kom ut 1990, i översättning heter den Pestens tid.

Det begås ett misstag i ett biologiskt laboratorium och ett agggressivt, dödligt virus sprider sig. De första 300 sidorna drygt har jag följt smittovägarna och den omfattning med vilken det sprider sig. Sakta men säkert börjar det uppdagas att ett antal personer faktiskt är friska och immuna mot viruset. Stephen King är inte rädd för att skildra döden och det är väldigt påtagligt när så många dukar under i denna sk superinfluensa. Det är en dotter som begraver sin far i trädgården, en kvinna förvarar sin son och sin man i en frysbox, i alla fall tills strömmen går. De äverlevande är nu på resande for på olika sätt och jag kommer i håg från förra läsningen att deras vägar korsas på olika sätt.

Boken är ganska läskig och den verkligen fångar in läsaren speciellt i början innan sanningen trots allt uppdagas. Har även köpt DVD:n med den utmärkta miniserien med bla Gary Sinise (i dag: tänk CSI N.Y).

Varför döpte jag då inlägget till The Healing of Reading? Det är harmoniskt och energiladdande att få sitta ner och ha tid att läsa. Det är mentalt avkopplande och rofyllt. Jag är övertygad om att det just är helande.

Odd Thomas

Odd Thomas av Dean Koontz har varit min pocket i handväskan nu under senhösten. Som ni kan se i min läslista så har jag återvänt till tonårens favoriter som Dean Koontz och Stephen King. Omläsningen av The Stand (Pestens tid) återkommer jag till.

Odd Thomas är 20 år och just odd/udda. Han bor ensam, har ingen relation värd namnet till sina föräldrar och arbetar som snabbmatskock i den lilla staden Pico Mundo, mitt ute i öknen. Odd har en särskild gåva: Han kan se döda människor och han kan uppfatta döden överhuvudtaget, även innan den kommer s.a.s. Hans gåva gör att han är rädd att bli överbelastad med "dödas" minnen och känslor och den lilla världen i Pico Mundo är det han orkar med. Han har många vänner som finns där likt en familj och en flickvän, Stormy, som han älskar mer än någon annan.

Boken är berättad av Odd själv och han är en bra, men opålitlig berättare. Vi får följa honom under en period då han råkar uppfatta en ondska i staden som ruvar obarmhärtligt. I en dröm samt med sin förmåga uppfattar han att något riktigt ondskefullt ska hända och han vet ungefär när och vilka som kan drabbas, men inte exakt var och inte heller exakt när. Hans intuition leder honom såsmåningom in i ett köpcentrum och han inser att ett attentat både med automatgevär som skjuter mitt in i folkmassan på sommarrean och en lastbil full med sprängämnen är inblandat. Odd ger sig motvilligt i kast med att förhindra en katastrof.

" Det sjöd i magen. Jag behövde magsyratabletter. Jag behövde också ett större slagträ, en skottsäker väst och uppbackning, men jag hade inte det heller. Jag bara fortsatte framåt." (s. 372)

Det är en ganska humorfylld, men gastkramande berättelse med fantastiska personer beskrivna med humor och värme. under allt detta träder en värme och en sorg fram, när läsaren inser hur ensam och utsatt Odd egentligen är.

Med gruppen som grogrund

Jag är inne i en period då jag byter fokus som pedagog - kanske är det ett nytt utvecklingssteg? Jag är en stark ledare i klassrummet, men behöver lära mig mer om att individualiera och att jobba med gruppen.

Vi arbetar med ett antimobbningsprogram på min skola som är skapat av Dan Olweus, det heter kort och gott bara Olweus i lärar- och elevmun. Vi fortbildas, diskuterar och har regelbunda möten vuxna emellan samt klassmöten med våra klasser. Det är jätteroligt och jag har saknat regelbunden tid för detta. Jag arbetar dessutom med en klass just nu som inte fungerar som en grupp och dessutom går de i nian. En dubbel utmaning. Mitt fokus just nu är att fånga upp de och ge den en sista chans att växa tillsammans. Det kommer att bli skillnad det vet jag, frågan är bara HUR och NÄR och exakt VAD. Nu innan jul är det bara några få tillfällen som gäller.

Vid ett Olweusmöte vi vuxna hade fick jag återse boken med gruppen som grogrund av Gunilla O. Wahlström. Har just läst teoriavsnittet och har hittat så mycket inspiration. Hon sig ganska mycket till mindre barn. Det är just det perspektivet vi hela tiden missar - det är barn vi har att jobba med även i år 9, hur stora, kloka och vuxna de än ser ut. Trygghet, lite lek och tydliga ramar gynnar de på samma sätt. Ni känner igen tankarna från efter min skolobservation också. Är du pedagog utan den här boken - köp den.

I morgon är niorna tillbaks efter praon. De möts av:
Mentorer som hälsar de välkomna tillbaka.
mentorstid med fasta plarser och en positiv ton samt information och lite prat.
Ny placering i klassrummet, som är nystädat.
En Klassmötestid på fredag där de är indelade i 3 grupper som vi ska behålla ett tag.

Sedan är det fokus på:

Ramar och kramar.
framtid och gymnasieval.
sista veckorna att visa vilket betyg du vill ha.

Natthimmel

Natthimmel av Sofia Nordin är en ungdomsroman. Den var Augustnominerad i ungdomsklassen, men vann inte.

Boken handlar om Tilda, en ganska vanlig tonåring som har tankar om det mesta i livet. Hon funderar mycket på att våga och att bryta den tystnad som råder hemma. Det är ingen dysfunktionell familj, det bara saknas äkta kommunikation. Det är rörande att läsa hur Tilda och hennes yngre syster sitter i varsitt rum och chattar med varandra innan de kommer sig för att ta en kopp te nere i köket, ändå är det stämningsfullt och fint beskrivet.

Tildas bästa kompis Adina flyttar och Tilda undrar nu hur hon ska hitta en ny vän, för hon vet inte riktigt hur man gör. Då börjar Jesper i klassen och han är bara sig själv och det beundrar Tilda. Jesper lär Tilda att ha modet att vara sig själv och han får henne intresserad av att lajva/rollspela.

Det här är en bok om att vara vara sig själv och om vänskap. Både pojkar och flickor kan läsa den för jag tycker att Jesper tar en sådan plats att alla kan hitta någon att identifiera sig med. det är en varm, lugn och klok bok. Tilda och Jesper går att relatera till och jag blev vid läsningen väldigt förjust i dem.

" "Alltså Tilda", sa Jesper. Han lade i från sig Guitar Herogitarren och bet sig i läppen en stund innan han fortsatte. "Du vet, det är en av anledningarna till att jag gillar dig så mycket. Att jagliksom vet vem du är, att du inte kan gömma dig ens om du försöker. Det är ingenting dåligt, fattar du väl?"" (sid 223)

Vänskap är väldigt värdefullt. Alla har rätt att vara den de är. När ska vi förstå storheten i det?

New Moon

Har varit och sett den andra filamtiseringen av Stephenie Meyers populära böcker om Bella och Edward. Denna gång är det New Moon som har blivit film. Jag har läst och tyckt om böckerna, de är romantiska och fängslar med mystik och kärlek. Det verkar som om vi 30-plus kan relatera till detta fortfarande.

Filmen då? Bra, vackra bilder, människor och stämningen i boken fångas väl i filmen. Jag tror till en del att filmens format gör handlingen mer koncentrerad. Böckerna innehåller en hel del stickspår och transportsträckor. Relationen mellan Bella och Edward och sedan Jake kommer fram bra, för relationerna är ju rent fysiskt väldigt olika, för att inte säga varandras motsatser. Utan att skämta så är den ena en iskall vampyr och den andra en febervarm varulv. Det får skådespelarna fram även i kroppspråk och fysisk närhet.

Kan konstatera att jag nog höjde medelåldern i biografsalongen ett snäpp. Det kom också reaktioner i form av förtjusta skrik inför muskler, nakna bringor, kyssar och annat. Precis så reagerade min generation en gång på Dirty Dancing och Top Gun och Cocktail. Det var drygt 20 år sedan, Top Gun kom 1986 och Dirty Dancing 1987. Dirty Dancing såg jag 4 eller 5 gånger på bio.

Tänk, det är väl härligt att veta att filmer och kärlek kan fånga oss och få oss att en mörk novemberkväll drömma oss bort i romantikens underbara värld. Det är därför film är bäst på bio.

Det pedagogiska rummet

Jag har hunnit med att pyssla lite i mitt klassrum och till och med provat min projektor. Riktigt roligt.



Det pedagogiska rummet är viktigt. Jag kom tillbaka efter att ha haft vikarie och det såg inte så kul ut. Jag har legat efter med just att sköta om detta. För mig blir det kaos i tankarna om miljön inte i grunden ser OK ut - konstigt men sant. Det är också ett sätt att visa att jag är seriös med det jag gör, för eleverna känner av om jag bryr mig om min miljö. Nu sitter kriterier och mål uppe på anslagstavlan. Det finns lite annan inforamtion om bedömining och betyg. Det jag har kvar är att sätta upp lite nya elevarbeten.

I dag när jag kom in i rummet, som är ljust, kändes fräscht OCH städat så som jag vill ha det - då kände jag ro och blev glad. Det var inte så svårt att fixa i hop datorn så att den fungerade med projektorn, eller hmmm, min snälla kollega hjälpte mig. Jag hann precis testa lite innan det kom en modermålslärare och behövde salen. Hoppas hon också tyckte att det kändes trevligt.

Var i Älvsjö på gymnasiemässan, proppfullt med gymnasier som ställer ut och vill att eleverna ska välja just deras gymnasium. det kryllade av nior överallt. En riktig prövning för en konteollfreakslärare som undertecknad, men hittade en lagom trevlig kaosnivå med hjälp av en lugnare kollega. Dessutom i nian klarar de sig och vi lät detta vara deras ansvar. Mässan är ju till för deras skull.

Intressant kandidatutbildning

Kandidatutbildning på landstingshuset i kväll. Intressanta föredrag med efterföljande frågestund. Tydligt är det engagemang politikerna visar. Sofia Arkelsten som arbetar med miljöfrågor är en jätteduktig föreläsare och hon visar verkligen med hela skroppssråket att miljön är hennes grej och hon kan prata om den på ett begripligt sätt. Filippa Reinfeldt berättade om vårdval Stockholm och den reform om valfrihet inom vården hon arbetar för. Jag reflekterar också över att jag vill bli en ännu mer kompetent dataanvändare som kan nyttja teknikens alla fördelar bland annat via powerpoint osv. Joo - det är klart att alla har sina powerpoints!

Personligen känner jag att det är spännande att jag kandiderar till ett politiskt uppdrag(kommunfullmäktige)och jag tycker det fortfarande känns nytt och spännande att sitta i nämnd. Det är ett roligt och allmänbildande engagemang och ett tillfälle att träffa andra engagerade människor. Jag har noterat att egentligen är det inte nödvändigtvis partitillhörigheten som andra utanför politiken reagerar på utan snarare får jag frågor om det inte är tråkigt, alternativt att de tycker att det är bra - för att politker behövs. Det är bra, för det är ju intresset det handlar om egentligen. Hur ska annars demokratin leva vidare?

En fråga jag tar med mig från kvällen och funderar på att följa upp via mail till en av föredragshållarna är hur vi ska få en bättre samverkan kring ungdomar som är i riskzonen. De kan ha begått brott eller skolan ser anledning att uppmärksamma den sociala situationen pga av stor frånvaro. Detta är en stor fråga. Det behövs en fungerande samverkan mellan olika myndigheter och en tydlig beslutsgång. Nu blir det lätt att frågan bollas emellan myndigheter med missfröstånd och utblivna insatser som följd och konsekvensen blir att en del inte tycker att skolan agerar tillräckligt och att socialtjänsten inte gör ett bra jobb, vilket inte stämmer alls. Detta enbart därför att vi inte har en fungerande samverkan. Det har vi som samhälle inte råd med.

Fågelflickor och frusna pojkar

Fågelflickor och frusna pojkar är skriven av Christina Monthan Axelsson. Hon har arbetat som gymnasielärare i svenska på gymnasiet och som speciallärare med barn med läs- och skrivsvårigheter.

Boken handlar om elever hon mött och om hennes syn på litteraturundervisning. Hon tangeras av Gunilla Molloy i det att hon sätter det fria tänkandet och elevernas tankar och relation till litteraturen i fokus.

De frusna pojkarna har alla i skolan mött: mössan och vantarna och helst även jackan måste vara på, det är ju "kallt". Jag håller inte riktigt med hennes resonemang i frågan, men kan förstå det. Hon hävdar att när pojkarna känner sig trygga åker också jackan, mössa och vantar av, jag vet inte om jag är helt insåld på det argumentet men.... Jag personligen hade upp till 4-5 sådana min klass förut. Sedan har vi fågelflickorna. De har jag också mött. Vilsna, ofta med huvudvärk. De har spridd frånvaro och flyger in och ut under skoltiden. Svåra att fånga in, skygga.

I boken beskrivs hennes arbete med den här typen av elever, som faktiskt alltid har en förmåga att sitta på ens axel och viska i ens öra. Pockande på uppmärksamhet.

Jag gillar hennes arbetssätt och blir inspirerad. I ett kapitel beskriver hon hur hon börjar dagen med en halvtimmes tystnad, för läsning. loggbok eller bara för att få sitta och finnas till. Jag har en önskan om att själv ha ett schema som möjliggör detta, det skulle verkligen skapa harmoni.

Sedan tänkte jag citera några saker ur boken:

Språk är mylla
Det är mjukt och levande som ditt eget liv,
bär i sig avtrycken av det levande, av dess rörelser och strävanden
När vi odlar språket
är det vår frihet som växer, när vi räddar språket
är det våra liv vi räddar

av: Sandro Key Åberg

Inte något
så djupt
blir kvar hos människan
som modersmålet
som löser tankarna
breder ut vårt sinne och lenar
sättet att leva

Av: Poeten Paulus Utsi

Att värdera och reflektera

Uppdraget som skolobservatör är nu avslutat för denna gång. Våga Visa är ett viktigt redskap i skolutveckling och även en utmärkt fortbildning. Det har varit så roligt och utvecklande. I dag skrev vi klart rapporten från vår observation så långt vi kan komma. Nu väntar skolans faktagranskning och vågavisa ansvariges metodgranskning.

Under de dagar jag varit observatör har jag reflekterat över mitt eget yrke och min pedagogik och även som jag skrivit tidigare hur jag kan arbeta med normer och värden. Vi har diskuterat pedagogik och vårt yrke hela dagarna, något som är bland det mest intressanta jag vet. Det är värdefullt att upptäcka saker jag delar med andra engagerade och professionella lärare. Jag har underbara kollegor, men vi har så lite tid till just detta: diskussion och reflektion.

Att ta ett steg tillbaka ger också en balans i hur den egna verksamheten kan utvecklas och vad som redan är bra. Upptäckten att vissa saker brottas alla skolor med helt enkelt. Nu ska jag väl vara ärlig i att en del av den kritik jag har i allmänhet är väl befogad, om än inte specifik för min skola. Jag ger mig inte på vissa punkter i skolutveckligen om jag säger så.

Jag kommer att arbeta medvetet med att hålla fast vid den energi detta har gett mig och njuta av att jag aldrig saknar ideér på hur jag kan utveckla det jag gör. Det är det som är utveckling och engagemang.

Utan spaning ingen aning

Uppdraget som skolobservatör är en väldigt värdefull fortbildning. Tid för reflektion och tid att vara observatör av verkligheten inte regissör av den. Det är så lätt att bli fartblind och glömma nuet. Det upptäckte jag ganska snabbt. Knuten i magen knöts upp och tankarna började få fatt i verkligheten igen, jag kände mig inte lika tom. Hjärnan har fått ta ett kliv tillbaka och då får den nytt syre.

Har observerat på en skola med barn upp till år 5, yngre än de jag arbetar med. Det som varit tydligast för mig är alla de värdefulla saker som görs för att skapa lugn, rutiner och trygghet. Det fanns trygga rutiner för allt, att vara klassvärd, att gå till matsalen osv. Mycket av detta har vi diskuterat på år 6-9. Nu är jag övertygad om att det behöver tätas till i gränsen mellan klasslärarna och oss

Vi kan ta till oss mycket mer:
Ha fasta rutiner och tider för t.ex klassråd, elevråd
Städrutiner och interprao.
Arbetsron och starten på dagen.
Medvetet arbete med trygghet - olweus är värdefullt.
Fasta platser och samlingar innan något nytt ska hända och då på led.

Jag ska samla mina intryck och genomföra en del av detta. Min nia behöver en hel del av detta, men jag väljer mitt fokus och ska föreslå en del för dem. Vill att de är med i processen. Får jag sexor sedan så ska jag ha en plan.

Jag kan också rekommendera några böcker som handlar om detta:
Värdegrund av Björn Lindell
Med gruppen som grogrund av Gunilla O Wahlström

Utan spaning ingen aning som sagt.

Veronica Decides to Die

Veronica Decides to die av Paolo Coelho är den andra boken av honom jag läser. Jag har svårt för Coelho, men jag tror att den här bokens tema passade mig. Det är så oerhört viktigt att uppsaktta livet.

Boken handlar om Veronica, en ung vacker kvinna som försöker ta livet av sig. Hon vaknar på mentalsjukhuset Villette. Det är ett härligt myller av karaktärer hon möter på sjukhuset och det beskrivs inte som ditt vanliga sjukhus direkt. En grupp intagna är t.ex där frivilligt, bara för att kunna vara sig själva och kunna skylla på ett de är galna.

Läkaren på sjukhuset är ovanlig och excentrisk och Veronica utsätts för ett experiment. Läkaren berättar att hennes hjärta är skadat efter alla de sömntabletter hon tog. Hon får injektioner varje kväll. I själva verket är det den medicinen som framkallar de hjärtattacker hon får. Under detta experiment som får Veronica att komma nära döden utraderas ämnet Vitriol(som framkallar olycka) från sin kropp och därmed lär hon sig att uppskatta livet och leva fullt ut.

"This chapter of his work would be entitled: An awareness of death encourages us to live more intenesly. The girl had gone on to eliminate vitriol completely from her organism, and would quite possibly, never repeat her attempt at suicide"(sid 190)

Veronica förälskar sig i en schizofren patient som heter Eduard och de rymmer tillsammans. Veronica tror att varje dag är den sista. Boken slutar när hon vaknar upp, efter att ha varit säker på att hon skulle vara död vid det här laget och hon frågar Eduard vad som har hänt.

"Nothing said Eduard, or rather, a miracle happened: another day of life"

författarbesök i Sollentuna

I kväll hade Sollentuna bibliotek besök av Sara Paborn som har skrivit boken släktfeber. Jag har en väninna som jobbar på förlaget som gett ut boken, så jag hade sällskap.

Vi var väl ca 20-25 stycken, alla kvinnor, som lyssnade på och ställde frågor till henne om boken och om författarskapet. Det blev ömsom allvar ömsom skratt. Precis som boken. Det som jag tänkte på var det hon sade att de personer och de händelser du skriver om behöver någonstans bottna i dig själv. Alla författare användet stoff från sitt eget liv, men gör om det till fiktion och kan vända, vrida och spetsa till verkligheten. Det inspirerade mig och jag har själv dessa tankar i mitt extremt amatörmässiga skrivande. Processen finns där och när tid och energi erbjuds vet jag att jag vill ta fram detta och skapa med ord.

I sin bok använder hon sin familj och karaktärer som är lika de i boken, utan att för den saken skull vara dem. Detta är väl författarens kreativa frihet.

Tänk att en vanlig mörk tisdag kväll kan en samling litteraturälskare samlas och få energi och inspiration - som magi.

Kulor i hjärtat

Kulor i hjärtat av Cilla Naumann är en av de ungsomsböcker som är nominerade till Augustpriset nu i höst.


Boken är uppdelad i 8 berättelser, som fungerar fristående från varandra, fast de har en gemensam huvudperson som heter Tom som går i åttan. Berättelserna har olika teman och det gör att de fungerar perfekt i undervisning för att t.ex inleda ett tema eller en diskussion med något att läsa. Det gemensamma är att det är det vanliga, trygga och normala som är grunden. Tom är en helt vanlig kille och i ungdomslitteraturen känns det befriande. Inte heller är berättelserna i sig något annat än vardagsbetraktelser. Det är detta som är styrkan tycker jag.

Teman som bokens 8 berättelser tar upp är:
Mörkret: rädsla och i detta fall är det för mörkret
Martin: En berättelse om mobbning, men även revansch
Rut: en förståndshadikappad släkting och känslor kring detta
Bollhavet: Rädlsa, en lillasyster och även Tom själv försvinner på Ikea...
Skitgubbe: Otrogenhet i vuxenvärlden: Tom ser en av kompisarnas pappa vara otrogen och häpnar över att inget händer mellan de vuxna... vet ingen annan?
Barnvakten: Rädsla och ansvar: två tvillingar och en del del ansvar för en barnvakt.
Skiljas: Skilsmässa: En av Toms barndomskamrater ska skiljas och somrarna kommer aldrig att bli som i barndomen.
Kyssen: Kärlek och Toms första kyssar. Hur gick det egentligen till?

Den här boken vill jag använda som högläsning på högstadiet, en del av berättelserna är jättebra, t.ex Mörkret, Martin, Skiljas mfl.

L L L L = ovanligt med en bra kapitelläsningsbok för äldre ungdomar. Gillar mjukheten och vanligheten i det som berättas.

Släktfeber av Sara Paborn

Sara Paborn debuterade med den här boken Släktfeber i våras. I somras lyssnade jag på hennes sommarprogram och visste då, i juli, att jag ville läsa den här boken.

Huvudpersonen åker till sin hemstad för att hjälpa till med och delta i mammans fasters begravning. Dit kommer också mostern Liljana. Minnen kommer fram från barndomens somrar och relationer som inte riktigt har fått sin förklaring kommer upp till ytan.

Det är berättat med ömhet, humor och en kortfattad men ändå djup andemening. Språker flyter lätt med ord och budskap inbakade i en så lätt förpackning att det går att läsa förbi djupet i det som skrivs.

De karaktärer som beskrivs är huvudpersonens mamma Harriet, pappan, mostern Liljana och pojkvännen Erlend. Vi får känna de här männikorna genom återblickar, berättelser och minnen. Samtidigt pågår i nuet en sorts reningsprocess där relationer omvärderas och roller byts. Alla växer som om fasterns död ökat på deras ansvar för att få i hop familjen.

"Jag vet inte vad hon vill bli älskad för men jag misstänker ändå detta: någon ska se hennes mörkaste vrår och känna ömhet för dem. Det är vad jag själv önskar även om jag aldrig har sagt det till någon" (s. 159)

Jag funderar extra mycket på en händelse där pappan sätter en bananbit i halsen och de får åka mot sjukhuset. Mamman och Liljana kommer tillbaka utan honom och berättar att de släppt av honom vid buuhållsplatsen. Först tänker jag att han är död. En vecka senare kommer ett vykort fån Danmark undertecknat "den gamle". Underligt, men härligt. Jag hoppas han kom hem igen efter att njutit sin frihet.

I slutet av boken återvänder huvuspersonen och Erlend till stan och vardagen igen. Jag tror inte deras liv är riktigt som det var innan.

L L L L Det här är lättläst, djup, varmt och roligt.

Lindabloggen: Bra debattartikel

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3713495.svd#tw_link_widget

Lindabloggen: Bra debattartikel

Lindabloggen: Bra debattartikel

Bra debattartikel

”S tror att friskolor är roten till allt ont”

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3713495.svd#tw_link_widget

Detta är rubriken på en läsvärd och intressant artikel som publicerades i SvD den 27/10. Mats Gerdau och Maria Stockhaus skriver om S skolpolitik och vad som ska bli skolans valfråga i valet. Det visar sig att frågan om friskolor fortfarande står i fokus - lite väl mycket.

Det kompakta motståndet mot friskolor verkar leva vidare, både inom S och inom den kommunala skolan faktiskt. Jag har aldrig förstått detta. En bra skola är en bra skola och även en friskola kan erbjuda en lagenlig och bra undervisning.

Det som är det mest intressanta är att denna fråga tar bort fokus i från det viktiga. Över 90% av eleverna går trots allt i den kommunala skolan. 69 av de 75 miljarder som satsas på skolan hamnar i kommunala skolor (detta är siffror från artikeln).

Så - vi måste helt enkelt gräva där vi står: Det är de kommunala skolorna som behöver bli mer proffessionella på det vi arbetar med och det gäller både ekonomi, administration och den självklara kärnverksamheten: kunskaperna. Jag propagerar ofta för att fel personer nu sitter med fel uppgifter. Ekonomer ska sköta ekonomin och här tror jag skolorna kan gräva guld!

En rektor fattar sedan sina beslut som rör verksamheten utifrån ekonomins ramar och det ska finnas tid och intresse/insikt för att även vara pedagogisk chef och planera för den pedagogiska verksamheten. Ytterst ska sedan pedgogerna utföra en bra pedagogisk verksamhet som ständigt utvärderas av oss själva.

Till sist den avslutande meningen i artikeln som även såklart fångar det jag tycker:

"Vårt fokus ligger på att förbättra den kommunala skolan, inte på att motarbeta alternativen. Varje skola måste förtjäna sina elever och det gör man genom att erbjuda en riktigt bra och modern undervisning som ger slitstarka och användbara kunskaper."

19 minuter av Jodie Picoult

Bokcirkeldags i går! Vi samlades och diskuterade 19 minuter av Jodie Picoult. Det är en bok för både vuxna och lite äldre ungdomar. Handlingen är en amerikansk skolskjutning och i boken följer vi efterspelet och ska väl få någpon sorts svar på varför.

Alla var positiva till boken och nöjd med vårt val. Handlingen utspelar sig i en liten sömnig stad i USA som vaknar abrupt till liv av en skolmassaker. En av bokens huvudpersonen, Peter, skjuter omkring sig och det slutar i tragedi såklart. Bokens större del är dock tillbakablickar samt efterspelet. Föfattarinnan intar inte en fördömande inställning utan vrider tvärtom ut och in på sig för att belysa alla upptänkliga vinklar på detta.

Vi pratade om karaktärerna och kom fram till att huvudersonen Peter var svår att tycka om, men vi sympatiserade med honom överlag. Josie var en lättare karaktär att känna igen sig i, kanske för att vi är kvinnor? Sedan pratade vi om slutet en del. Peter begår självmord och jag tyckte det var väldigt gripande och kändes inte som den lätta vägen ut avssende karaktären Peter, däremot kanske för författarinnan. Josies roll i det hela överraskade i alla fall mig på slutet, vilket faktiskt lyfte min läsupplevelse. Jag tycker om att det tar en vändning som kan få mig att omvärdera läsningen lite.

Josie och Peters båda mammor är beskrivna väldigt i detalj. Det är inte vanligt i böcker som rör ungdomar. Jag läste med en känsla av att "nu händer något som förklarar det hela" och blev lite undrande när inget hände avseende dem. Andra i bokcirkeln menade att syftet var att just beskriva att det inte går att förklara detta med uppväxt eller uppfostran. Det finns nog ingen enkel förklaring.

De korta inläggen med inre tankar som löper genom texten kunde tolkas både som Josies inre tankar/dagbok eller Peters - eller varför inte bådas tankar blandat?

Teman då? Vänskap och dess pris. Mobbning och dess effekter på en människas psyke coh relationen mellan föräldrar och barn. Mitt atarkaste tema blir nog mobbning tror jag.

Något svar på hur en skolsjutning kan ske fick vi inte. Det kan nog inte ens litteraturen ge svar på.

Läsrapport

Jag har inlett läsningen av tre lovande böcker och lovade en kort rapport:

The Host av Stepenie Meyer: Har läst ca 70 sidor och gillar det! Jorden har tagits över av organismer som tar sig in i hjärnan och blir The Host. Själen kan vi säga att det handlar om. Wanderer har varit i flera kroppar på olika varelser runt i universum och inplanteras nu i en tonåring, något som anses vara ett komplicerat ingrepp. Naturligtvis är små barn att rekommendera av uppenbara skäl. Melanie, "kroppen" har varit på rymmen från just detta ingrepp och nu möter Wanderer motstånd. Vem tänker vad och varför ger inte Melanie Wanderer tillgång till alla sina minnen? Vem är Jared och var finns Jamie? Det handlar om en viljornas kamp och om att få vara fri och tänka fritt.

Veronica decides to die av Paolo Coelho: Veronica är en ung vacker flicka, drygt 20 år som inte vill leva längre. Hon tar en överdos sömnpiller, men överlever och vaknar upp på mentalsjukhuset Vilette. Hon får veta att hennes hjärta är skadat och att inom en vecka så dör hon av att hjärtat inte orkar längre. Detta är tid Veronica INTE vill ha. Nu börjar hon omvärdera, fundera och inser att hon känner en djup ilska för att hon kastat bort sitt liv. Inte levt tillräckligt. Det blir intressant att följa hennes tankar. Jag önskar hittills att boken kunde varit mer djup i denna stora fråga, men samtidigt är kanske inte Veronica där. Vi får se hur det utvecklas.

Släktfeber av Sara Paborn: Har läst en liten bit och ar bitvis redan fast. Det flyter snabbt och ganska rappt och roligt och ändå, vilka tragiska figurer, ändå beskrivna med sån värme. Gillar det här! Måste citera de första raderna:

"Mamma föddes samma dag som Tyskland förklarade krig mot Polen. Hennes lillasyster Liljana kom sex år senare, samma vecka som freden deklarerades och vit konfetti strösslades från fönstren runt om i Europa. Man kan säga att deras relation började med denna orättvisa och fortsatte i samma stil."

I övrigt har jag beställt lite Augustnominerade böcker, bla ungdomsklassens nomnineringar för att det är bra för jobbet också att uppdatera sig. KUL!

PIM var ordet!

PIM står för Praktisk IT- och mediekompetens. Det riktar sig till oss pedagoger och verkar vara ett roligt och bra hjälpmedel nu inför att IT ska in i skolan.

Vi har fått våra lärardatorer, nu återstår det trådlösa nätverket och allt som ska till med projektorer och annat i klassrummen. Vi får se vad de hinner under nästa vecka. Jag är verkligen peppad för jag är inte jättehaj på att med media och film och bilder mm. Jag kan Word och lite om Powerpoint, det är allt.

Vi ska gå en kurs via nätet som då heter PIM och ska lära oss allt detta interaktivt och alla på skolan ska gå steg 1-3, resten är frivilligt. Vågar gissa att steg 1 kan jag nog det mesta av. Har i helgen startat upp allt utom internet på datorn. Finns ingen anledning att installera mitt mobila hemma. Avvaktar till på jobbet.

Vilket är mitt syfte med IT?
Det viktigaste är att pedagogiken kommer först, IT är bara ett hjälpmedel. Det har jag tidigare skrivit om och det gäller. Det handlar inte om att varje lektion baseras på att dator och projektor är i gång, absolut inte.

Men en del saker finns som kan vara bra:
Göra interaktiva genomgångar
Ge tips på bra pedagogiska hjälpmedel via hemsidor
Visa intressanta bilder och klipp
Kunna visa intressanta bloggar att läsa i hemläxa t.ex
Låta eleverna presentera via bildspel osv
Kunna streama ner bra korta klipp från SVT-play och AV-centralen mm
Scanna in elevarbeten och visa goda exempel.
Söka fakta med eleverna

Det blir kul att utveckla detta, men det komemr att bli en successiv process.

Hemmvid ska jag ha samma program tänkte jag. Det blir ju att öva och förbereda hemma en del. Sedan har jag beställt trådlöst bredbandsuppkoppling, äntligen tog jag tag i det.

Rapport från en IT-inspirerad pedagog.

Biobesök och lite annat

Har sett den andra filmen i filmatiseringen av Stieg Larssons böcker om Lisbeth Salander; Flickan som lekte med elden.

Det är en spännande och mycket våldsam historia och hämnd går i genom som ett tydligt tema. Tycker filmen är bra, högt tempo och vackra miljöbilder från ett bekant Stockholm höjer intrycket för mig. Bra skådespel och trots de smått orealistisksa bitarna som även finns i böckerna håller det i hop bra. Jag gillade böckerna också. Kan bara konstera att jag har fallit för konceptet, precis som många andra.

Läsrapporteringen är som följer: har börjat läsa The Host av Stephenie Meyer och i handväskan ligger Veronica decides to Die av Paolo Coleho. Två bra böcker som verkar lovande. Har svårt för Paolo Coelho, men temat om att ta vara på livet precis som det är lockade mig att börja. Gillar det hittills.

I min hand i dag har jag fått en annan bok jag längtat efter nämligen Släktfeber av Sara Paborn. Ska dessutom träffa henne på Sollentuna Bibliotek den 3 november, så den ska jag börja på redan i kväll. Skönt att få en extra timme.

Att få utveckla

Har mina utvecklingssamtal just nu och det är så givande. Utveckla, sätta mål och sedan invänta att det blir resultat. Dialogen är det mest givande såklart. Det är fantastiskt att se hur vissa elever är stora nog nu i nian att föra sitt eget samtal och sätta upp mål på egen hand. Det är utveckling.

Har i eftermiddag förberett mig för veckans samtal. Tyvärr är det så att i en del elevers omdömen framgår att motivationen saknas och det frustrerar mig, då min klass är ganska pluggtrötta för tillfället. Å andra sidan är jag nog ganska chosefri - lägg ner energin eller se dina betyg försämras. Du har valet eftersom du har kunskapsförmågan. Enkelt och tydligt. Föräldrar och elev brukar hålla med och sedan är det faktiskt eleven själv som når resultaten. Ofta sker en förändring till det bättre. Det skulle vara ännu roligare om detta inte förekom såklart, men så ser inte en tonårings liv ut i realiteten.

Nej, då är det bättre att peppa inför gymnasiet och tända en gnista inför det som väntar och hägrar efter sommaren. Nu väntar det lite sådant arbete i form av att SYV kallar till enskilda gymnasiesamtal samt att vi om cirka en månad besöker gymnasiemässan.

Skolan och tiden

Har läst en del i pressen om att eleverna behöver mer tid (läs undervisningstid) i skolan, men ingenstans nämns att lärares undervisningstid bör anpassas därefter - undrar lite hur facken och politikerna har tänkt. Skrev ett inlägg på Mats Gerdaus blogg (du hittar den i mina favoriter) och ska se i veckan om han svarar.

Sedan vill jag väcka tanken på att ändra hela systemet från botten. Det behövs en drastisk reform av hela lärarkårens arbetssituation. Gör om till tre eller fler terminer på ett år, öka elevernas tid i skolan och gärna vår undervisningstid OM det i motsvarande omfattning finns administrativt stöd. Detta är tre enkla grepp som skulle sålla bland otidsenliga ferietjänster och en fejkad arbetsplatsförlagd tid som inte går att hålla och en förtroendetid som ökar i omfång lavinartat. Nej - rensa upp och tänk nytt.

Nu ska jag på en söndag göra min uppgift till en konferens i veckan - specificera hur jag använder min arbetsplatsförlagda arbetstid.

Pedagogik by Powerpoints?

Har läst en del nummer av min favorit Newsweek och där som av en slump sammanföll en artikel med mina pedagogiska funderingar inför alla de satsningar på IT som genomförs bla i min skola. Låt mig vara väldigt tydlig: jag har inget emot datorer på något sätt, men avseende pedagogik så kommer de didaktiska frågorna före att hantera en laptop.

Artikeln heter Taking Techology out of School. Newsweek 28 september 2009.
http://blog.newsweek.com/blogs/techtonicshifts/archive/2009/09/17/taking-technology-out-of-the-classroom.aspx

Artikelns författare har läst undersökningar som bla visat att 59% av eelverna tycker att powerpointföreläsningar är tråkiga och de lär sig inte på det. En lärare på ett College i USA har bestämt sig för att inte använda datorer i lektionssalen. Han ger i stället eleverna i läxa att titta på en podcast han har gjort och sedan förhör han de på innehållet. På lektioerna vill han ha fokus på att fördjupa elevernas kunskaper genom diskussioner och frågeställningar utifrån den fakta eleverna ska ha tagit tll sig just via dator. Att ta in kunskap är inte att kunna använda den eller reflektera kring den.

"The Conclusion: Technology has a place in education, but it should be used independently by students outside the classroom. That gives them more time to absorb lectures via podcast or video, and frees teachers to spend class time coaching students in how to apply the material rather than simply absorb it."

Jag tänker exakt i dessa banor. I diskussioner, läsning av allas texter och genomgångar med levande äkta frågeställningar lär vi eleverna att inte bara absorbera kunskap utan att relektera kring den också. Det är skolans viktigaste uppdrag. Det är därför skolan behöver duktiga utbildade pedagoger som är villiga att arbeta med de frågor eleverna har och ha lugnet i att inte sitta inne med alla svar utan att också vägleda eleverna att hitta sina egna.

Slumdog Millionaire

Jag har suttit i soffan och sett Slumdag Millionaire. Den vann 8 Oscarstatyetter och jag har varit nyfiken på den en längre tid. Jag gillade den verkligen.




18 år gammal är Jamal Malik med i "Vem vill bli miljonär". En pojke från slummen förväntas inte komma långt i den har tävlingen. Jamal når långt och inför den avgörande omgången arresteras han anklagad för att ha fuskat. Ingen kan tro att han kan alla dessa svar, så han måste ha fuskat. Han får gå igenom varje fråga och redogöra för hur han hade kunnat svaret. Det är det här greppet som berättar hela historien, fråga för fråga får vi veta mer om Jamal och hans liv. Jamal når hela vägen fram till slut och vinner 2o miljoner rupier.

Filmen har varma, orientaliska färger i bildspråket och känslorna beskrivs i ögon och ansiktsuttryck och huvudpersonen får fram detta på ett bra sätt. Vi får möta streetsmartness på ett sätt som är både romantiserat och djupt sorgligt. Annorlunda, tänkvärt och fargsprakande. Vad är egentligen kunskap?

Lördag och reflektioner. Var är alla visioner?

Lördag och hjärnan kan öppna och tänka. Hur ska vi få ut visionerna i skolan angående de didaktiska frågorna? Vad, hur, varför och för vem allt baserat på mål och strävansmål i kursplanen. Varför sätter organisationen stopp? Är det för att, som jag har börjat misstänka, visionerna har glömts bort.

Visioner föds hos mig och är alltid med mig. Ramverket och organisationen som lyssnar och kan driva en rörelse framåt ska ge mig vind i ryggen att gå ut och agera. Detta är den trånga sektorn. Skolledningar behöver bli pedagogiska chefer och ta sitt ansvar för organisationen.

Jag vill arbeta på en skola där vi har ett antal klasser, kanske tre eller fyra, på ett antal lärare med bred och adekvat kompetens = proffsigt rekryterade. Detta team ska arbeta väldigt tätt i hop kring eleverna varje dag. Tematiskt arbete som ger eleverna en helhet under dagen och en chans att få sjunka in i en uppgift som de är intresserade av.

Jag vill arbeta på en skola där varje termin inleds och avslutas med att arbetslaget skriver ner och sätter upp sina mål för att genomföra dessa visioner.

Jag vill arbeta med att få kombinera att föreläsa för många och att undervisa lite oftare i mindre grupper med specifika uppgifter.

Jag vill arbeta med att kunna ha litteratursamtal utan att det sker på bekostnad av en dyslektiker som då inte får hjälp, eller att ADHD-eleven löper amok för att jag som lärare, tryggheten och strukturen som är dennes behov inte tillgodoses, eftersom jag sitter med ett fåtal i klassen.

Jag vill kunna hjälpa en svag elev i engelska utan att femton andra står i kö bakom oss varje ord vi läser och övar in.

Begränsningar? Ja. Hur bortser jag från dessa? Är det pedagogiskt försvarbart att behöva göra dessa prioriteringar?

Jag skulle vilja öppna upp schemat och tänka lite nytt och fräscht. Ha tydliga visioner om vad skolan ska stå för, inte bara en kommuns gemensamma mål, utan vad just enheten ska bli bäst på.

Inför lärarlegitimation och ett treterminssystem och det viktigaste av allt: Kan vi lärare få lägga energin på att undervisa?

Jag är fast övertygad om att detta går att skapa om alla förstår varför, vad och hur vi ska gå tillväga. På måndag får väl den resan helt enkelt fortsätta.

Den som vill mest kommer att lyckas.

Vem gråter vid din grav?

"Detta är den sanna glädjen i livet - att brukas för att syfte som du själv anser vara ädelt, att vara en sann naturkraft i stället för en liten ynkrygg full av krämpor och missnöje som klagar över att världen inte offrar allt för att göra dig lycklig. Jag är av den åsikten att mitt liv tillhör alla människor och så länge jag lever har jag förmånen att göra allt jag kan för dem. När jag dör vill jag vara helt förbrukad, för ju hårdare jag arbetar, desto mer lever jag. Jag jublar över livet för dess egen skull. Livet är inget kort ljus för mig. Det är som en mäktig fackla som jag för ögonblicket har till uppgift att hålla, och jag vill att den ska lysa så klart som möjligt innan jag lämnar den vidare till kommande generationer"

(George Bernard Shaw)

Vem gråter vid din grav? av Robin Sharma. Detta är en av böckerna från "munken som sålde sin ferrari". Här har han samlat visdomsord och tankar i korta betraktelser uppdelade i 101 enkla, korta kapitel. Perfekt att ha på nattduksbordet och läsa några varje kväll.

Bokens betraktelser är uppmaningar att leva det bästa liv du kan och vad detta faktiskt kräver i form av beslutsamhet och styrka. Jag tror att lycka och glädje är ett medvetet val; du väljer att vara eller känna dig lycklig. Jag arbetar väldigt hårt med detta särskilt på jobbet nu och den här boken får mig verkligen att tänka. Vilket inte betyder att jag lyckas gå runt och le hela dagarna, men i alla fall ett antal gånger per dag. Jag vet att jag kan ladda med positiva tankar inför dagen och agera för att bli bättre på prioritering och annat. En sak väljer jag aldrig bort - min egen ambition att hålla högsta kvalitet.

"Meningen med livet är ett liv med mening"

Denne Shakespeare

William Shakesperare. Jag är fascinerad att en man som dog 1616 i dag, 2010 fortfarande fascinerar en hel värld. Jag läser en bok som heter Shakespeares hemlighet och den handlar om huruvida denne man ensam stod bakom författarskapet som klassas som världens främsta. Dessutom har de fått nys på ett det kan finnas en hittills oupptäckt pjäs "Cardenio" som aldrig kom med i den första folion med all hans verk. Boken i sig är en spännande bagatell liknande Da Vincikoden av Dan Brown fast för oss boknördar, så i stället för religiösa mysterier jagar de här Shakespeares hemliga pjäs.

Nåväl. Jag tar fram Shakespeare ut bokhyllan och hittar Macbeth som jag läste på engelskkursen på universitetet och hittar också en del av hans sonetter. Jag njuter av språket och av de otroligt vackra orden - det går inte att läsa det tyst utan du är absolut tvungen att lsäa högt, för det är enda sättet att fösöka göra texten rättvisa.

Såhär vackert ÄR det, ur Sonett 19. "Shall I compare thee.."

"But thy eternal summer shall not fade
Nor lose possession of that fair thou ow´st,
Nor shall death brag thou wand´rest in his shade
When in eternal lines to time thou grow´st:
So long as men can breathe or eyes can see,
So long lives this and this gives life to thee."

En sonett består av ett antal 4-radingar där varannen rad skall rimma (fade, shade) och på slutet en tvprading där raderas sista ord rimmar (see, thee).

Är inspirerad och tänk att en bagatellartad bok kan väcka en lust att läsa det som klassas om världens främsta litteratur. Det är därför läsning aldrig någonsin kan vara förgäves.

Hur tänka?

Det damp ner ett mail. I bland får detta mig att verkligen fundera.

Gymnasiet närmar sig och sonen hemma hade allt klart för sig: jag har redan alla poäng jag behöver, det behövs ju bara kanske 200 meritpoäng så kommer jag in.... och då räcker ju alla G (vilket är felaktigt i sig). Med sjunkande hjärta läste jag vidare. Hur tänka nu? Hur blev det såhär?

Det här är inte normalt. Får inte vara normalt. Frisk, sund, omhändertagen och bara så otroligt liknöjd. Sedan har vi andra änden av spektrat som oroar sig för att behöva alla MVG i betyg och som kanske satsar för hårt. I samma klassrum sitter dessa båda och tänker motsatta tankar.

Gymnasieintagningspoängen skiljer sig från år till år och det är svårt att förutsäga, många program fylls snabbt och då höjs meritpoängen. Jag vet att förra året behövdes mer än så. Fast för mig är detta inte problemet överhuvudtaget.

Var ska motivationen hittas om vi har ett samhälle med medborgare som taktiktänker minsta möjliga jobb när de går i nian? Hur ska jag motivera den här eleven? Har jag någon chans att nå fram?

Pratade med min klass om de krav och skyldigheter som gäller och berättade om beräkning av deras meritpoöng mm. Ungdomarna är inte ovilliga att arbeta, det är inte så enkelt, även om den spontana reaktionen blir den i bland. Vi behöver prata med dem och lära de saker och besvara frågor om framtiden. Samhället behöver individer som vill göra en insats coh som vill arbeta. Hur skapar vi den viljan i ett samhälle detta inte ter sig självklart? Det är för samhället och för skolan en gigantisk utmaning.

Det är därför jag tror att skolan behöver kvalificerade studie- och yrkesvägledare och en möjlighet att på ett adekvat sätt arbeta med den här grundläggande motivationen kontinuerligt under alla år i skolan. Ta in de här aspekterna i undervisningen.

Jag vill inte leva i ett samhälle utan inspiration, glädje och entusiasm, då kvävs jag längsamt. Min övertygelse är att den som vill mest och jobbar bäst har roligast. Det är väl bra underbart att den stora majoriteten kliver fram och förgyller vardagen!

Kan politik vara intressant?

I kväll var det den första av tre kandidatutbildningar som gick av stapeln.

Information östes över oss och powerpointbilderna bara forsade fram med siffror, fakta mm. Ekonomi- och intergrationspolitik avhandlades i dag. Två jätteviktiga och stora frågor. Det levde väl upp mest när det var dags för frågestund och det var ganska många som hade frågor att ställa. Vi fick pålästa och bra svar.

En fråga jag funderar på är det faktum att pensionärerna inte fått del av jobskatteavdraget och därmed inte av den skattesänkning detta inneburit för mig t.ex. Det kan tolkas som en skattehöjning för pensionärer(trots att det mer är ett status quo) eller som att alla som arbetar får lägre skatt. Vad jag saknar är argument eller siffror som motiverar detta. För mig blir svaret att det som prioriteras är jobben, jobben jobben. Prioriteringar kan slå på det sättet och det tror jag går att förstå. Fast det räcker inte riktigt och vid två tillfällen nu i höst har jag reagerat på att det inte ges raka svar. Jag tror en ökad tydlighet skulle vara positivt.

En annan fråga som fick mig att studsa till i stolen var den om huruvida vi skulle ta oss an SD och vara mer öppna för samarbete. Var mycket glad att konstatera att där gavs beskedet NEJ. I en demokrati med alla fri- och rättigheter det innebär kan vi bättre än så.

Intrycket av kvällen är att det är intressant att lära sig om politik och inspirerande att se vilket engagemang duktiga människor lägger ner på detta. Det engagemanget behöver en demokrati för att överleva och det vill jag att mina elever ska inse - vikten av att ta ansvar för sitt eget liv och att vara en aktiv samhällsmedborgare. Detta kan börja i skolans elevråd eller matråd.

Läst i år 9

Det har varit inlämning på bokreceptionstexter för år 9. Bokreception - jo - det ska vara en reception och inte en recension. Skillnad? Syftet är att få fram elevens analyser, tankar samt genremedvetenhet kring en valfri bok. Det handlar alltså om elevens läsupplevelse och analyser av en bok - hur receptiv och på vilken nivå eleven läser på. Vilka stilisitiska drag finns? Vilka personer i boken fäste de sig vid? Det är väldigt roligt att läsa texterna och få ta del av en läsupplevelse. I vissa fall delar vi den eftersom jag också har läst boken.

Dessa titlar handlade texterna om:

Sandor slash Ida av Sara Kadefors
Gossip Girl, ni vet att ni älskar mig av Cecily von Ziegesar
Gömda av Liza Marklund
När jag hör din röst av Stephenie Meyer
Artemis Fowl av Eoin Colfer
Snabba Cash (2 elever) av Jens Laipidus
Det ska bli ett sant nöje att döda dig av Magdalena Graaf (DELVIS NY TITEL)
Kärlek@första.träffen av Jane Moore (NY TITEL)
Bilbo av JRR Tolkien
Livets möjligheter av Dave Pelzer (DELVIS NY TITEL)
Sista sommaren vid sjön av Willo Davis Roberts (NY TITEL)

De flesta av titlarna har jag själv läst och uppskattat. Är det lättare att bedöma titlar jag själv har läst? På ett sätt, jag har bättre insyn i svårighetsgrad och nyanser i handlingen och kan på så sätt kanske få en mer exakt bedöming. Blir jag jättetveksam brukar jag se till att jag kan bläddra i boken i alla fall. Jag bedömer bokens svårighetsgrad, läser hur analyser och reflektioner utvecklas och underbyggs med citat t.ex. Sist tittar jag på själva textens kvalitet avseende röd tråd och formella delar som stavning och styckeindelning.

En sak jag frågade mig i dag var: JW i Snabba cash har en syster som är försvunnen och hon rörde sig i världen kring Stureplan när hon försvann. I min läsning är det till en stor del detta som driver JW att göra det han gör. Han söker svar. I elevernas läsningar ses detta inte som relevant alls, alternativt som ett sidospår som sänker tempot i onödan. Handlingsinriktat läsande i högsta grad. Sådana nyanser kan jag bara reflektera kring om jag själv läst boken. Det får väl ses som ett område att utveckla för en handlingsinriktad läsare - att uppfatta katalysatorer och bikaraktärernas betydelse för en helhet.

Mobbning är förgörande

Läser just nu 19 minuter av Jodie Picoult. Boken är delvis en resa in i en värld av mobbning och hårda sociala regler. Har fastnat för ett stycke som jag har tankar på att pröva med mina elever, vill få dem att reagera på det.

"Man känner när folk stirrar på en. Det är som hettan som stiger från trottoaren på sommaren, som en eldgaffel i korsryggen. Man behöver inte heller höra en viskning för att veta att de viskar om en. Jag brukade ställa min framför badrumsspegeln för att se vad de stirrade på. Jag ville veta varför de vände sig om, vad de var som var så fruktansvärt annorlunda med mig. Tll en början fattade jag inte. Jag menar, jag var ju bara jag. Men en dag när jag såg mig i spegeln förstod jag. Jag såg mig själv i ögonen och jag hatade mig själv lika mycket som alla andra gjorde. Det var den dagen jag började tro att de hade rätt." (s.187)

Mobbning gör detta med ett psyke. Tänk om alla som trycker ner andra förstod vidden av vidrighet i det de gör. Det är enkelt: Gör inget mot andra som du inte skulle vilja att någon gjorde mot dig. Tänk!

Den fjärde månaden

Vi åkte i väg med år 9 i dag och såg på en pjäs för skolungdomar: Den fjärde månaden. Den handlar om hedersmord och hedersrelaterat våld.

Scenen intas i halvmörker av två skådespelare. De spelar två syskon. De växer upp i en hederskultur och brodern förtrycker sin syster, under påverkan från sina farbröder. Det är en otroligt intensiv dialog de emellan och vi förflyttas mellan då de var yngre, precis kring när brodern mördade sin syster och in i en framtid då brodern efter åtta år i fängelse har avtjänat sitt straff. Känner han ånger? Väldigt karismatiskt skådespelareri och broderns raseri och systerns trots är elektriskt och bitvis obehagligt.

Pjäsen avslutas och efter det kommer två projektledare in och pratar med eleverna om pjäsens syfte och om hederskulturen som har präglat de båda. Det blir en bra dialog och de är proffsiga, följsamma och inlyssnande. det intryck jag fick var att eleverna uppskattade detta, och blev engagerade och intresserade.

De pratade om bruket av ordet "hora" och det var intressant att INGEN skulle acceptera att detta ord sades till en syster, men att säga det till någon annans syster är tydligen helt OK.

Två elevarbeten

Dikter - ja - såhär kan de bli:

Ögonen 1

Ögonen är själens spegel. Om vi inte hade dem, vad skulle vi då se?
Inte kunna se vad man gör, inte gråta när någon dör.

Rasismen skulle kanske försvinna, men likaså många bra saker.
Skulle det bli bli bra eller dåligt, vi skulle slippa se mycket.

Det kanske skulle bli bättre? Men vad vet vi?
Man kanske måste prova för att vara säker.


Ögonen 2

När man tittar in i varandras ögon och ser att vi är rätt.
Det är något jag aldrig vill förlora.

Att se ens föräldrar hålla om varandra och se dem lyckliga.
Det är något jag aldrig vill förlora.

Om jag inte hade ögon hade jag aldrig upplevt detta.
Det är därför ögonen är det viktigaste för mig.

Skolverkets kvitto

Nu har skolverkets rapport kommit om kvaliteten på skolan i Sverige. Rapporten heter Vad påverkar resultaten i svensk grundskola? Kunskapsöversikt om betydelsen av olika fakorer. Många dagstidningar och bloggar har tagit upp detta i dag. SvD har en utmärkt ledare i dag:

Vilka klassresor kan starta på wikipedia?
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_3573317.svd#tw_link_widget

Skolan har de senaste åren visat sämre resultat i matematik, NO och även läsförståelse. Sverige har abdikerat från att toppa kvalitetsligan. Jag, som är ute i verksamheten är inte förvånad. Pedagogernas arbetsuppgifter och skolledningar som inte tar tillräckligt ansvar för ekonomi och verksamhet är bara två delar.

Några punkter tas upp:

Ökad segregation: Det går sämre för de med sämst förutsättningar, större klasser och högre krav på eget ansvar och kunskapsinhämtande fungerar uppenbarligen inte för dessa elever. De mer akademiskt inriktade lyckas i vilket system som helst. Om inte i skolan så vid köksbordet hemma.

Kommunaliseringen: Skolan blev kommunernas ansvar i början av 1990-talet. Detta var slutet på en likvärdig skola på ett sätt. Lägg till LPO 94 och kursplaner utan annat än vagt beskrivna mål, så försvann kontrollen av likvärdigheten till och med mellan skolor i samma kommun.

Resultaten: Utvärderades inte, då det ansågs inte bra att lägga vikt på det eleverna faktiskt presterade, än mindre lärarna. Inte ens inom kommunerna fanns redskap för detta. Dåvarande regering ville att barnen skulle trivas i skolan . i övrigt saknades ideér.

Valfriheten: Ökade successivt, vilket jag personligen tror var jättebra. Men - baksidan var att det behövdes vuxna som kunde fatta beslut med barnen om vilken skola de skulle gå i och det gynnade främst de starka eleverna. Inte utan undantag sjävklart. I skolorna utanför stan har vi heterogena klasser där alla samlas medan vissa av skolorna, särskilt gymnasierna, har helt homogena klasser i dag. Detta är en konsekvens av det fria valet. Utvecklingen på detta område fortsätter.

Lärarrollen och utbildningen av lärare: Ett stort, kapitalt och sorgligt misslyckande. Detta säger jag som själv utbildade mig 1997 - 2001 (jo, det tar 4,5 år att bli behörig lärare). Utbildningen i sig gick bra för mig för jag är självgående och oerhört engagerad. Bitar av den var oerhört givande och höll hög kvalitet. Statusen däremot ligger fortfarande på nivån "hur kan du vilja jobba som lärare?" till skolledare som pratar om "vuxna som kan vara bra vuxna och då behövs inte den formella biten, kontakten med eleverna är viktigare".

Lösningen då?

Tydliga utvärderingsinstrument som de nationella proven och projektet "Våga Visa" som min kommun är en del av.

Lärarlegitimation - NU!

En akademiskt inriktad och välorganiserad lärarutbildning som får verka på lång sikt i lugn och ro.

Låt oss pedagoger undervisa barnen igen utan att bli kallade för bakåtsträvare varje gång vi har en föreläsning eller genomgång, eller prov.

Var är skolledningarna? Låt skolledarna ta ett pedagogiskt ansvar och låt arbetslagen genomföra skolans visioner, inte uppfinna hjulet, städa toaletter eller knipsa upp skåp.

Avlasta pedagogerna från orimliga uppfostringskrav och socialt ansvar. Det är inte vi som skall uppfostra barnen. Vårt ansvar är att ge de kunskaper att bli demokratiska medborgare med allmänbildning motsvarande grundskolans kursplanemål. Det är ljuvligt att se Igor från "klass 9A" gå hem på morgonen och hämta en elev som är lite trött, men det är inte vår arbetsuppgift.

Nuläget?

Ljuspunkten är att i Sollentuna kommun finns en jättebra utbildningsplattform och tydlig vilja att utvärdera och jämföra skolornas resultat. Det drivs projekt och finns en tro på vår kompetens. Maria Stockhaus (ordförande i barn- och ungdomsnämnden i Sollentuna) vågar stå för att kompetenta lärare skall ha högre lön. Jag känner hopp. Nu ska bara min skolledning ta tag i att få det dagliga arbetet att flyta. Det återstår att se.

Det förs nu en mycket expansiv och bra skolpolitik på nationell nivå. Jag hoppas mycket på alla reformer sóm ligger framför oss i skolans värld. Det måste återigen kunna bli en värld vi kan vara stolta över.

Studiebesök i språkverkstaden

Glada nyheter! Mitt mål att sprida ideér utifrån vad jag har tänkt med språkverkstaden har äntligen burit frukt. Den 16 september hade vi terminens första nätverksträff för svensklärare i Sollentuna. Vi var fyra stycken från olika ksolr i kommunen. Ingen från min skola.

Dagarna efter så hör en av dessa kollegor av sig och vill besöka mitt klassrum och språkverkstaden för att titta mer på det material jag köpt in. Intressant var att dessa lärare arbetar på individuella programmet och undervisar elever som ej nått grundskolans mål. Hon hade blivit inspirerad att själv söka projektpengar samt läst in sig och tittat på skolverkets utmärkta material Språket på väg (också riktat mot grundskolan).

I ett år drygt har jag beställt material, packat upp, städat, laminerat och uppriktigt sagt travat på i brant uppförsbacke och utan kollegors intresse. Skam den som ger sig - den som är mest engagerad vinner. Denna termin inser mina kollegor att det här är något som gagnar deras undervisning och måluppfyllelsen med eleverna. Tänk den dagen vi är fler som är villiga att gå den extra milen - tillsammans.

Tears of a Friend

Har köpt in paket med lättläst litteratur till språkverkstaden (Good Stuff Libraries). Jag kommer att berätta om de två jag har läst, som nog riktar sig mer mot tjejer, men paketens titlar är blandade för alla smaker. I går utmanade jag en elev att vi skulle läsa den här boken på språkförstärkningen tillsammans.

Tears of a Friend av Joanna Kenrick. Boken är tunn, bara 55 sidor lång och ser lite barnslig ut. Låt inte ytan förleda, för språket är på en bra nivå med engelska vardagliga uttryck och ord. Innehållet påverkad av att historien bara har ca 55 sidor såklart. Det handlar om Cassie som är 14 år. Hon känner sig lite i skuggan av sin bästa kompis, Claire, vacker och självsäker. De grälar och pratar inte med varandra på ett tag. Sedan råkar Claire ut för en obehaglig sak under en fest och Cassie inser att Claire betyder mycekt för henne. Men - har villkoren för deras vänskap ändrats?

har även läst Cry baby av Jill Atkins i samma serie och den handlar om en tjej som blir gravid - den var ltie i samma stil avseende språk.

För en elev som vill utveckla språket och som diskussionsunderlag räcker den här korta boken utmärkt som underlag. Även starka elever kan utvidga ordförrådet, eller bara uppmuntras att börja läsa på engelska.

Inspirerad

Har varit på en inspirationsdag anordnad för oss som är skolobservatörer i Våga Visa projektet. Det var en intressant dag då vi diskuterade observatörsuppdraget och just vad det innebär att observera. Att beskriva verkligheten och göra en analys baserad på fakta. Det enda jag kan känna var att diksussionerna i bland kude bli lite väl abstrakta. Jag hade velat diskutera exempel på elevinflytande i klassrummet och hur detta ska värderas, det är en komplicerad bedömning och något jag som pedagog själv funderar över mycket. Vi skall ju värdera och observera detta under observationen.

Det gav i vilket fall ny energi bara att träffa alla dessa engagerade lärare. De,liksom jag, ger av sin tid och kompetens för att kunna göra en kollegial observation där vi i observatörslaget för sätta ord på och beskriva den verksamhet vi observerat och avge ett kvalitetsomdöme. Fick träffa de jag skall observera med och känner att det kommer att bli jättebra.

Direkt därifrån till ett husmäte på skolan där vi återigen arbetade med Olweusprogrammet (för att motverka mobbning) och det blir alltid intressanta diskussioner kollegor emellan. Nu känner jag att jag vill komma i gång mer med eleverna och diskutera och arbeta med värderingar.

De är fantastiska

Mina elever alltså. Vi har arbetat med boken Lyckad nedfrysning av herr Moro. Det är en antologi som statens kulturråd släppte på 90-talet och det är en fantastisk bok. De här diktena är inspirerade av en kort text som heter Ansiktet och utifrån den skulle eleverna skriva en dikt tillägnad det de tycker är den mest värdefulla kroppsdelen:


Hjärtat

Det vackraste som finns,
Det dyraste som finns,
det är den enda som finns.

Mitt hjärta

Mitt hjärta är så stort att den kan gömma mig och rädda mig och ta mig till den vackrast ställe som finns där ingen kan se oss och ta oss ifrån varandra.

Ger mig all trygghet och smeksamhet

Luften som du andas in,
Ditt hjärta som dunkar och slår,
Ditt blod som går igenom dina vener och artär
Din pulsåder som kommer från ditt hjärta och går ut i din kropp,

Du som lever och dör för mig

Det är du

Det är mitt hjärta
Mitt hjärta som är fullt av kärlek,
värme,
trygghet
och smeksamhet

som jag aldrig kommer att tappa ifrån mig.


Ögonen

Ögonen är fönstret till själen. De speglar alla olika sorters känslor utan ord. Glädjen du ser i den lyckliges ögon, liksom tvivlet hos den sökande.

De talar sitt eget språk, språket som pendlar mellan kristallklart och oförståeligt. Blickarna som kan förena eller separera människor.

Ögonblicket av tveksamhets som avgör vilken väg man ska ta, men även befrielsen när man vet att man gjort rätt.

Ögonen som speglar vårt innersta,

De är fantastiska

Höstig lördag

Har i dag och i går fått så mycket inspiration att jag bara känt mig upplyft. Har rört mig i från en politisk kickoff, till dagens Alliansdag på Sergels Torg och överallt dessa kompetenta och engagerade människor. Blir glad och stolt. Poitik engagerar absolut inte alla och det må väl vara, men alla har en skyldighet att bilda sig en rimlig kunskapsbas och att gå och rösta - det ÄR demokrati. Jag ska rösta i kykovalet i min kommun i morgon, tycker det är det minsta jag kan göra med vallolkalen 3 minuter bort....

I pauserna har jag läst Shakespearemysteriet - på buss och tunnelbana osv. Det är en spännade historia om en forskare på jakt efter en hittills oupptäckt pjäs. Hon är såklart inte den enda på spåret utan har skurkarna i hälarna. Tänk lite Dan Brown.

Läste i SvD i dag att ett helt ny serie faktaband om Sveriges historia är på gång med början ganska snart. Olika författare och forskare är med och skriver de olika banden. Det ska bli en TV-serie med huvudansvarige Dick Harrisson och Martin Timell. Bra att vår historia lyfts fram, själv har jag mycket att lära.

Nätverk - kul samarbete

I dag träffades vi inom ett nätverk i Sollentuna kommun för svensklärare år 5 och uppåt. Förra gången var vi flera, i dag blev vi tre. Mängden spelar egentligen ingen roll. Det som ger något är att lära känna varandra och få ett utbyte av ideér samt en bekräftelse på det goda arbete vi alla utför. Hoppas jag kan få nätverket att växa vidare, det ger mig ny energi.

Vi pratade om vår aktuella undervisning och det vi håller på med just nu och det är roligt att höra att vi alla står lite på samma bas och har samma pedagogiska referenser. Vi har väldigt olika förutsättningar för undervisningen; en undervisar elever med fysiska funktionshinder, en på IV-programmet på gymnasiet och så två av oss mer vanliga helklasser. Trots detta hade vi mycket gemensamt i det vi gjorde, med fokus på litteratur, film osv. Jag blir lika inspirerad varje gång jag får utbyta ideér och tankar i samtal. Det är livslångt lärande.

Nästa bit för nätverket tänker jag kan bli att samverka mer om de nationella proven. Vad vill vi ställa för krav på skolledningen (för de är ju en viktig samarbetspartner i detta) och hur vill vi anordna detta på bästa sätt. Proven är viktiga och tidskrävande.

I övrigt har jag skrivit mina första omdömen inför utvecklingssamtal, till år 7 i engelska. Det är tidskrävande men väldigt roligt. De ska vara målrelaterade och framåtsyftande. Det blir att förtydliga de få moment vi faktiskt gjort nu när vi bara haft ett antal veckors lektioner. I dag gick vi igenom vilka kunskapsmål som gäller i engelska för år 7 och nu hoppas jag att omdömena blir meningsfulla för eleverna.

Har i dag hämtat ut en beställning från CDON med bla I taket lyser stjärnorna och Hipp Hipp Hora - 2 suveräna ungdomsfilmer. KUL!

Tips och inspiration

Jag har totalt fallit för Jodie Picoult, en fantastisk författare som verkligen sätter tankar i huvudet och tar upp på gränsen till tabubelagda ämnen i sina böcker. Jag har stött på två av hennes böcker nu som känns aktuella:



Allt för min syster är en av hennes böcker som nu skall komma på film, såg trailern innan Prinsessa. Verkar lovande. Hoppas inte den blir för sentimental, då tappar den djupet och de viktiga frågeställningarna. Här hanslar det om surrogatbarn och organdonation och cancer. Samma här med läsningen, år 9 eller möjligen yngre så med stöd av filmen i så fall, mer som diskussionsunderlag. Håll utkik efter premiären.




19 minuter läser jag till min bokcirkel och efter de första 100 sidorna är jag fascinerad. Det handlar om en skolmassaker och vi kommer att få konfronteras med de inblandade på olika sätt, ett hett och smärtsamt ämne, hittills behandlat intresseväckande. Ser fram emot vidare läsning. Den här boken kan läsas med elever, men kanske mer år 9 - gymnasiet i så fall, då ämnet kräver sin läsare. Mer om denna bok lär komma.

<<

Jag har ju sett filmen Prinsessa och rekomenderar den verkligen till äldre elever och diskussioner kring utseende, mediabilder och till viss del stereotyper. Hoppas vi kommer i väg och ser den med år 9.

Att reflektera om lärande och att sätta mål

Har läst och plockat citat ur loggböckerna i engelska och studerat vilka mål eleverna har för terminen. Här ett litet axplock:

”Att skriva mer fylliga texter”

”Jag ska ställa fler frågor när folk redovisat för att visa att jag förstått och lyssnat”

”Jag ska läsa en tidning på engelska varje månad”

”Jag går för MVG”

”Jag vill bli bättre på att stava och att stava ord fel ytterst sällan”

”Vara mer aktiv muntligt”

”Jag ska läsa några böcker på engelska”

”Mitt sista mål gäller det att jag peppar mig själv efter att jag har gjort något bra, någonting jag är nöjd med”

Det här är jättekul och spännande och jag brukar ta upp skillnaden mellan kunskapsmål och arbets/prestationsmål. det är skillnad och de utvärderas kanske lite olika. Det är viktigt att lära eleverna att arbeta med mål för de måste hitta sin egen motivation, vilket många har väldigt svårt för i dag.

Undrar ofta varför eleverna kan kännas svåra att motivera. Jag brukar oftast gå till min undervisning och försöka ändra eller vara mer elevcentrerad, men når jag alla? Nej, det tror jag inte, men jag når alla på olika sätt i olika moment om jag varierar min undervisning.

Att få vara den man är

Prinsessa heter en ny svensk film. Den handlar om en tjej i 18 årsåldern som har en dröm: att bli skådespelare. Hon blir illa behandlad pga av sitt utseende som inte uppfyller normen smal och blond. Det är en härlig, varm och inspirerande film som behandlar teman som fördomar, medias syn på människor och att få vara den man är.

I en scen mot slutet förklarar flickans mamma att skådespeleri handlar om att just vara sig själv, inte som många tror att vara någon helt annan. Det var mäktigt, för jag har själv aldrig tänkt på det på det sättet. Nu när jag reflekterar är det självklar. Samma tankar går att applicera på allt kreativt skapande. Du behöver bottna i dig själv.

Läsningen då? Har läst ut Mord.net nu och gillade den verkligen. Historien var spännande och väl uppbyggd och verkligen fångande. Tyckte dock att boken tappade lite i kvalitet mot slutet. Energin i skrivandet låg helt klart på ínledningen och uppbyggnaden av berättelsen, sedan tappade de lite när de skulle få till ett bra slut. Väldigt läsvärt i alla fall.

Att se stjärnor tändas

Eleverna i år 9 arbetar just nu med boken Lyckad nedfrysning av herr Moro. Den första uppgiften kallar vi "bortom ögonblicket" och den handlar om att skriva utifrån en av bilderna i boken. I dag läste eleverna varandras texter i smågrupper och sedan presenterade varje grupp en av texterna för de andra. De valde att läsa upp texterna de valt. Det var magi. Deras texter och röster levde i klassrummet och alla lyssnade och fängslades av berättelserna. De blyga, duktiga skribenterna klev fram och alla bara tappade hakan över den talang de har för skrivande. Det var riktigt värdefullt.

Jag har läst Hungerspelen och tänkte i dagarna presentera den som boktips till eleverna. I förrgår dimper det ner ett reklamblad för en skrivartävling. Förlaget som anordnar den ger ut Hungerspelen och det är den boken som står i centrum som inspiration till skrivandet. Jag presenterade detta för år 8 och 9 i dag och två av mina bästa skribenter tog informationsbladet efter lektionen. Vad kul om vi fick i väg några bidrag. Det är så roligt att prata om och inspirera kring litteratur. Det är roligt också att ge eleverna inspiration och utmaningar. Då gillar jag verkligen att vara lärare. Skönt att få en dag som fokuserade på något positivt.

District 9

Har sett filmen District 9. Det är en Science Fictionfilm, som jag tycker är annorlunda. Den utspelar sig i Johannesburg, Sydafrika. Ett stort skepp med utomjordlingar lägger sig över staden, men först händer inget. Till slut tar militären sig in i skeppet och en intergalaktisk flyktingkatastrof uppdagas. District 9 skapas för att förvara utomjordingarna och blir snabbt ett ghetto. Johannesburgborna vill inte ha med främlingarna att göra cch de förbjuds delta i samhället på alla sätt.

20 år senare är detta ohållbart och stadsborna kräver att District 9 skall flyttas. En gigantisk evakueringsmaskin drar i gång och katastrofen är ett faktum. Den ansvarige för operationen råkar få i sig utomjoringarnas gener och ser sin kropp förändras. Militären vill utnyttja honom som försökskanin, ingen annan har överlevt detta förut. Han flyr in i District 9. Nåväl, så långt en ganska mänskligt hållen Science fictionhistoria. Regissören lyckas väl med alla "gadgets" som behövs i Science Fiction och får in de i den ghettoliknande, varma, ökenpräglade miljön. Både vapen, maskiner, teknik och utomjordingarna själva känns helt och hållet som en del av verkligheten.

Exerimentera nu med miljön Sydafrika, ghetton, stora evakueringsinsatser och främlingskap mellan folkslag. Främlingen, den vi fruktar allra mest. De som inte är som oss. Har vi i historien egentligen hanterat främlingskapet raser, eller religioner emellan bättre än vad som porträtteras här? Det blir en ganska mäktig symbolik. Det är detta som är den djupaste behållningen av filmen.

Käppar i hjulet?

Pedagogiken: En hel veckas undervisning och jag njuter i klassrummet. Det är roligt att omsätta ideér i praktiken och att se hur eleverna tar emot det, samarbetar och reflekterar. Det är alla de små samtalen som berikar. Det är i detta jag vilar.

Samarbete: Jobber medvetet med att bygga nätverk och samarbeten på jobbet och har upptäckt vilken rikedom det är. I dag fick jag en kram av en kollega som bara ville tacka för att det var kul att samarbeta med mig. Då vet jag att vi gör något rätt. I det här fallet har vi försökt att under en lång tid fånga upp två vilsna själar och i dag gav de sig själva en chans och ögonen började leva och glittra. Hopp.

Käpparna i hjulet då? Logistik, administration och dåliga rutiner. Det kostar tid att behöva be om tvål på toaletter, ventilation i klassrum, kopiatorer som fungerar och datorer som inte finns, fortbildning som inte får kosta varken tid eller pengar. Visionerna? helhetstänket?

Jag kommer inte stoppas av käpparna i hjulet och jag kommer fortsätta göra det jag tycker om och ha kul med eleverna. Tänk om någon skulle värna om personalen på samma sätt.

Good enough

Good Enough - är det vad livet ska gå ut på? Good enough för mig är att jag inte gjort mitt bästa. Det går att vara nöjd, men för mig handlar utmaningen om att vi måste vara bättre än så. Detta får som konsekvens att jag kräver mycket av mig själv och i bland lika mycket av omgivningen. Det blir en tuff balans att hålla. Inser att av omgivingen får jag tillbaka det jag sänder ut. Inte mer och inte mindre.

Hur tar jag in detta i klassrummet? Jag är krävande, men jag vill hoppas att jag är det på ett positivt sätt. Jag vill sporra eleverna till nya utmaningar. Kräva att de skall tänja sina gränser och att det skall finnas en känsla av att utveckling sker. Jag vill sporra och entusiasmera till ett livslångt lärande.

Har börjat läsa lite varje kväll i en fantastisk bok: Vem gråter vid din grav av Robin Sharma. Korta tänkvärda visdomsord som bara ger aha-upplevelser för mig. Någon annan blir säkert provocerad för han säljer inte in Good Enough direkt. Ultimata boken att läsa och begrunda 15 minuter per kväll och du lär dig något.

Läste en krönika i Runner´s World av en personlig coach Mikael Söderman. Han har ett mantra som han upprepar varje morgon och under dagen. Jag ska bjuda dig på det, för jag har själv helt slukat innebörden: Jag är frisk, jag är fri, jag är full av energi.

Testa och säg det när du sträcker på dig på morgonen - du kommer att häpna.

Ture Sventon

Jag ska läsa Ture Sventon Privatdetektiv av Åke Holmberg för mina elever i år 8. Jag plockade upp den för att det blir ett enkelt roligt sätt att beskriva en deckare och för att den är så rolig att läsa högt. Jag har inte själv läst än, men en kollega inledde i torsdags.

"Han var både skarpsinnig och djärv, och han åtog sig gärna de farligaste uppdrag. Han var kanske den skickligaste privatdetektiven i hela landet. Det tråkiga var bara, att han aldrig fick några uppdrag. Om det ringde på dörren var det nästan alltid någon som ville sälja skosnören; nästan aldrig var det någon som ville, att Sventon skulle skugga en misstänkt individ eller söka rätt på ett dyrbart halsband som försvánn i fredags. Och därför visste heller ingen hur skicklig han var."

I övrigt vill jag läsa lite ur Fågelflickor och frusna pojkar också. Det verkar vara en så inspirerande bok.

Nåväl, till läsningen alltså!

Jalla, skynda, spring!

"Jalla, skynda, spring!" Ett citat av en elev.. Ypperligt också för att beskriva min vecka. Kul, men med för många bollar att ha i luften. Tur att eleverna och lektionerna finns. Då kan jag glömma den trista stressen och den trasiga kopiatorn.

Jag behöver landa i nuet till nästa veckas lektioner. Under stress blir jag för fyrkantig och tunnelseende och det gynnar verkligen inte pedagogens krav på lyhördhet. Har jobbat på två olika sätt med att ha fokus på det vi redan kan med eleverna. Det är viktigt att ha det med nu när vi pratar mål och kriterier för fullt.

Mina år 6, 7 och 8 i engelska fick rita upp en blomma med fem blomblad och sedan skriva fem saker de gillade att göra/var bra på. Sedan fick de ställa sig upp och läsa upp det de skrivit (när de övat en gång med bänkkamraten). Det blev bra! Har elever som gillar/kan: listening to Music, sending textmessages, fotball, floorball, talking English, reading, cooking, spending money, being with friends, listening to others, having fun, being on time etc . Detta har de nu längst fram i sin skrivbok och det ska vi titta på sedan i höstmörkret...

Det andra var innan vi slutade i dag. Vi utvärderade veckan i min klass och de fick följande frågor:

Vilket ämne tycker du går bäst/gillar du mest just nu?
Vad är du nöjd med?
Vad ser du fram emot?

Vi läste upp detta i par bara, men jag kände hur stämningen blev mer positiv och vänlig efter vi hade gjort detta.

Det är av största vikt att fokusera på det goda i livet.

Carpe Diem

Att fånga dagen, eller i mitt fall att fånga eleverna. Den här veckan fylls av utdelning av material och av att vilja ta nya tag. Nu är eleverna pigga, utvilade och alerta, precis som vi.

Har haft de äldre eleverna i dag och där vill jag mer betona allvaret och kriterierna. De lite yngre behöver fångas lite annorlunda och lite mer lekfullt. Jag skriver loggbok med år 6 och 7 som ska bli så kul att läsa, år 6 ska jag mer ställa frågor till och år 7 fick svara kort på hur de hade tyckt om engelskan i sexan och vad de önskade nu av år 7. Jag ska ägna morgonkvisten till att läsa detta i morgon när jag kommer till jobbet.

Blev kvar länge i dag pga mitt behov av att hinna ställa i ordning och "bädda" lite. Har inte helt fått in alla rutiner för mig själv än heller. Skolstart i full fart helt enkelt, det tar mycket mental kraft nu tills allt rullar lite igen. Kul är det i alla fall! Återkommer om loggarna.

Att planera mera

Skolstart. Inspirationen flödar. Funderingarna likaså.

Jag funderar på hur jag skall få eleverna inspirerade och delaktiga i det vi gör. Önskar kanske jag var modigare avseende detta. Jag har nu lagt upp en planering för ett område med deckare för mina elever i år 8. Det är jag/vi som bestämt genren vi jobbar med. Eleverna kommer att kunna påverka det de läser och det vi skriver, i form av innehåll och svårighetsgrad. Nåväl, det brukar ge sig och under resans gång har de chans att påverka det mesta.

Jag har alltså gjort en av mina sex livsnödvändiga planeringar än så länge. Känner en aning panik och stress, trots att jag vet att jag inte är ensam om detta. Det blir alltid såhär de första veckorna och varje år tror jag att det sedan skall klinga av och lugna sig. Vi får se när alla rutiner satt sig hur det känns.

IT är ju stort som pedagogiskt hjälpmedel just nu och det är verkligen bra i många fall. Det bästa är som alltid att ha duktiga lärare med bra pedagogik som utvärderar och planerar även IT användningen utifrån pedagogiska behov. Det är ingen universallösning ens för de svaga eleverna. Jag ser dock fram emot den dag då jag har möjlighet att ha en egen dator som jag kan förbereda planera och visa föreläsningsbilder på. Det tror jag kommer att bli bra pedagogik och teknik i samspel. När jag behärskar det vill jag vidareutveckla elevernas användning av IT och datorer, det ser jag fram emot. I nuläget är jag glad om en dator är ledig och om vi har en skrivare och en kopiator som fungerar och OH apparaten i klassrummet lever än!

Nästa vecka börjar det pedagogiska arbetet på allvar. Det är roligt, utmanande och kärnan i verksamheten. Jag ska trotsa regeln om att inte le första månaden (vet inte var detta kommer i från... och har aldrig lyckats). Jag tänker le och skratta på en gång i stället. Ramar, höga krav och förväntningar och en massa leenden. Så vill jag ha det.

Tillbaka i verkligheten

Upprop. Jag är i klassrummet och ser till att allas namn är med på bänkarna och att det finns scheman, pennor och allt annat. Sedan ut i korridoren och räknar skåp och sätter lappar med allas namn på skåpen. Det som återstår är att plocka undan en udda stol i korridoren, se till att det ser fräscht ut. Snart ska gården surra och fyllas av ungdomar i alla åldrar och en del små barn som lite skrämt pilar förbi.

En timme senare kommer de. Eleverna. Min klass går nu i år 9, är stora och ändå så små. Första kramen, första leendet, första frågan om vart de ska. Nu lever skolan igen och allt är som det skall vara.

Mobilförbud råder numera på min skola. Ett grepp som jag tror kommer att gynna undervisningen. Jag har efterlyst mer fokus på kunskaper och det vill jag få in i hela min pedagogik nu i höst. Innebär detta kadaverdisciolin undrar någon. Nej. Det innbär att vara stolt över det arbete jag vill göra med och för eleverna och då behöver eleverna kunna ha sitt fokus på lektionerna. Det är skolan kärnuppdrag.

Nu skall jag läsa ut Hungerspelen.