Sommartecken

Sommartecken för mig:
Allsång på Skansen på TV, kanske även live.
Morden i Midsomer.
Tid att läsa.
Tid att reflektera.
En febril inspiration att läsa och lära.
Lunch med en god vän.
Tid att äta lång frukost på morgonen.

Jag har börjat läsa lite olika böcker och den jag måste ta upp i dag är The Success Principles av Jack Canfield. Vill du ta dig från där du är till dit du vill och vara säker på att lyckas? Nej, ingen universalkur erbjudes och inget annat än hårt arbete och självreflekterande är redskapen. Framgång och lycka är ingen slump - det är en livsstil som du själv väljer. Jag har i dag gjort följande övningar:

Syftet med mitt liv. Varför är jag här?
30 saker jag vill ha
30 saker jag vill göra
30 saker jag vill vara
20 saker jag älskar att göra

Boken och läsningen av den blir naturligtvis väldigt personlig, det ligger ju i sakens natur. Det betyder inte att det du gör är något hemligt, nej, ta hjälp av din närmaste omgivning. Ta dig lite tid och kraft i sommar och läs den om inte annat för att vidga dina vyer. Har en känsla av att den här boken kommer att återkomma här på bloggen framöver. Har du frågor, hör gärna av dig på bloggen.

Ett annat lästips: Kapten Correllis mandolin av Louis de Berniéres. Den innehåller något av det vackraste jag har läst. Ett brev från en man (Carlo) som i all hemlighet älskat Kapten Correlli. Brevet är hans avsked/erkännande (av sin homosexualitet)och Kapten Correlli hittar det efter Carlos död. Detta är inte ens viktigt i sig för historien. Det bara grep mig till tårar när jag läste det och gör det än i dag, ca 7 år senare. Det tar jag med mig till min skrivarkurs på Kreta.

Lugn och ro

Lugn och ro. Tystnad och en möjlighet för hjärnan och själen att bara vila och få andas. Detta lugn har min kropp skapat alldeles av eget behov, jag tror till och med att förkylningen skänktes mig som ett redskap till vila. Vad perfekt uttänkt allt är.

Avslutade Vindarnas ö och det var en mycket angenäm och varm läsupplevelse. Elisabeth Nemert lyckas verkligen skapa en sagovärld för vuxna och det är bara att kliva in och åka med.

Har läst Newsweek och intressanta artiklar om soldater i Irak. En av de heter Love is a battlefield - for some soldiers there is no place like combat (Newsweek June 15). Ganska kuslig läsning om män som ser sitt liv som soldater som det enda värt något och om kraschade äktenskap och fruar som får huka när den posttraumatiska stressen sätter in. Krig har inga positiva sidor.

Artikeln Revenge of the Nerd om Paul Wilmott (Newsweek June 8) handlar till viss del om den ekonomiska krisen. I bland förstår jag inte varför folk i allmänhet inte är mer förbannade och upprörda över det som skett med vår ekonomi, våra sparpengar och skattemedel. Nej, i stället förväntas denna röta redas ut av den odefinierade statens medel, just det våra pengar igen. Detta uttrycker artikeln också. Paul Wilmott talar om demonstrationerna vid G20-mötet och hade nog förväntat sig en ännu starkare ilska och fler reaktioner från allmänheten, jag tänker då i alla fall på just oss, den vanliga allmänheten. "Where the hell was everybody? If people aren´t angry now they´ll never be"

Artiklarna hittar du på www.newsweek.com.
http://www.newsweek.com/id/200859 (Love is a battlefield)
http://www.newsweek.com/id/200015 (The revenge of the nerd)

Vindarnas ö

Vindarnas ö av Elisabet Nemert är en saga för vuxna - jag sjunker in i en härlig lässtämning, får referenser till grekiska Gudar och myter. Passar inledningen på sommaren perfekt.

Härskarsonen Sargon blir landsförvisad av sin far och sina bröder. Han ör en egoistisk, arrogant och maktlysten ung man som nu finner sig vara på väg till Egypten och ett bröllop med Faraos dotter, allt är en del av ett maktspel. Sargon helt klart en förlorare i detta. Under sin resa upptäcker Sargon en hel del om världen och får nya insikter hela tiden om sig själv och sin syn på människor. I bland skrivs vi läsare lite på näsan, men så ska det vara i en saga. En hjälte är en hjälte och en skurk är en skurk. Sargon är en tydlig hjälte i alla fall i min läsning av boken. Han är fortfarande på väg där jag är nu.

Sedan har vi en stark kvinna, Astarte. Hon var sin faders favoritdotter och fick av honom utbildning och kunskap som var få kvinnor förunnat vid denna tid. Syskonen blir avundsjuka och när fadern dör förlorar hon sin beskyddare. Hon flyr från Cypern och ett tvångsäktenskap hon vägrar ingå. Hon blir slavinna, men hamnar till slut under en välbärgad familjs beskydd. Det är med dem hon nu anlänt till Kreta och palatset i Knossos.

Nu väntar jag på mötet mellan Astarte och Sargon, det verkar i sagan ödesbestämt, eller hur?

Som sagt härlig läsning och jag lär mig om grekisk mytologi och som den fantastiska historia som finns i dessa de tidiga och mäktiga kulturer.

Intressant författarbekantskap

Onsdag. För tre år sedan hörde jag talas om just Jodie Picoult och det var via en elev som läst en av hennes böcker, kan ha varit Allt för min syster.
Sedan dess har det författarnamnet legat i minnet. Nu förstår jag lite av vad hon menar.

Har läst ut Keeping Fatih av just Picoult i dag. Jag är imponerad av att ett ganska enkelt familje- och uppbrottsdrama kan förvandlas till något så känslosamt, engagerande och varmt. I början av boken gillade jag inte ens mamman till Fatih och blev tveksam till att läsa vidare. Sedan bara sögs jag in i detta skilsmässodrama. Egentligen tror jag att allt kring Faith kan förklaras av att ett barn behöver sitt känslomässiga skyddsrum. Ett barns rika känsloliv kan ge upphov till alla sorters käsnlomässiga yttringar. Såg Faith Gud? Räddade hon livet på sin mormor? Eller på det aidssjuka barn hon lade handen på? Citerar en replik i boken "The verdict is still out om that one" Frågorna ges inget tydligt svar och det gör att boken växer. Kanske var det Gud som skyddade Faith i en jobbig period eller inte. Vilket som är helt OK för mig.

Tänkte bara...

Tack alla kollegor, elever och föräldrar som varit lagspelare i det lag vi måste bilda tillsammans. Nu tar vi time-out och samlar nya friska tag.

Dagens bonus blev att jag gjorde i ordning nya och tydliga mål- respektive beetygskriterier utifrån de progressionsplaner vi skapat under våren. det gick snabbt och smidigt tack vare ett jättearbete under våren. Har också lagt de i "sommarväskan" för vidare studier. Blev intresserad via en annan blogg i går och ska läsa lite ur den nya skollagen, det förslag som nu ligger. Skrev ut det som rörde grundskolan och det inledande.

Har fått inspiration att läsa på lite om Kreta och historia inför skrivarresan, allmänbildning skadar aldrig. En kollega nämnde författarinnan Elisabeth Nemert som hade skrivit en bok som utspelar sig i historien på Kreta, ska kolla upp det i morgon.

En städande lärares tankar

Måndag. I arbetsrummet råder kaos med flyttkartonger och skräp. Pappersåtervinningskartongerna åker slalom mellan flyttkartonger och dammtussarna tävlar i vem som virvlar högst och längst. Skolan närmar sig sommarlov.

Mitt i detta dimper vi så ner för att plikttroget göra våra beställningar och rensa våra akrivbord - en liten tapper skara är vi. Skrivab och bokförlaget Liber har tjänat multum i dagarna det kan jag lova. Vi har fått i väg en jättebeställning med roliga saker och nödvändiga saker; luktförbättrare till toaletten, rymdes t.ex lite exotisk i sällskapet bland pennor, sudd och skrivhäften.

Tror att mitt skrivbord väger ca 40 kg mindre i nuläget än i morse, riktigt härligt att bara få slänga och göra plats för nytt. I morgon väntar motsvarande rensning i klassrummet och på mitt datakonto.

I övrigt upptas energin av Keeping Faith som mer än halvvägs har en oviss utgång och en vårdnadstvist om Faith väntar. Ska försöka orka läsa trots brännade hals och begynnande förkylning. Annars kan jag ju inte njuta av de nya böcker jag har beställt. För lite tid och alldeles för många böcker. Tänk om det vore tvärtom - hemska tanke....

läsplaner

Nu är den ljuva sommaren här. Jag ska tillbringa ca tre dagar till i bland damm och skräp på jobbet och rensa, städa och beställa läromedel osv. Behöver tid att reflektera och gå ner i varv för att skapa en plan för framtiden. Vad vill jag? Vilken är vägen dit? Hur lång tid kan det ta? En sak vet jag: Jag vill ha med människor och utbildning att göra och bidra till att skolan blir en bättre miljö än den vi skapat idag.

Har blivit fast i Keeping Faith av Jodie Picoult och jag gillar det. Nu har Faiths förmåga att prata med sin vän/beskyddare nått allmänheteten och utanför huset finns nu journalister och inte minst den kände TV-profilen som ska avslöja detta som en bluff. Är det verkligen Gud som Faith har kontakt med? Huruvida det är en bluff är kanske inte så viktigt, snarare hur detta hanteras av de inblandade.

Läslistan i sommar är väldigt lång. Planen är att blanda fakta, ungdomslitteratur och skönlitteratur.

Beställde i dag:
Uglies av Scott Westerfield
Vindens skugga av Carl Ruiz Zafon
American Wives av Curtis Sittenfield
Grekiska Gudar och myter av Lena Stiessel

Dags att sluta tänka på ambitioner och mål och ge hjärnan en chans att koppla av och processa. Läsfåtöljen nästa!

Skolan ekar ödsligt

Skolan har ingen själ och liv utan eleverna. Kartonger, damm och containrar ersätter tonåringarnas läten och hälsningar av olika slag. Mitt i detta skrider jag till verket och ska lösa en del problem/arbetsuppgifter.

Tackade av två kollegor under en lunch med några i arbetslaget. Fick höra att det inte är bara jag som gör vissa reflektioer och iakttagelser som pekar mot att vi behöver få mycket mer hjälp i verksamheten. Tack för det, för jag började undra om det bara var jag som hade hittat väggen att stöta huvudet i.

Läste en krönika i Skolvärlden (www.skolvarlden.se) som beskrev Jan Björklund som lärarnas fiende och som naturligtvis var ganska kritisk mot hans tankar om olika metoder för ordning och lugn i skolan. Det tycker jag är en förenkling. Jag tänker inte exakt på det som krönikan tar upp om hårdare metoder och disciplin mm. Nej, jag funderade i stället på ordet fiende.

Fienden eller hindret i mitt arbete sitter inte så långt i från och är inte så abstrakt. Det är inte heller någon kris i skolan eller enbart synd om lärare. Eleverna kommer heller aldrig att bli problemet, de är pulsen och hjärtat i det vi arbetar med, anledingen vi är där. Jag kan hantera tonåringar och deras brist på motivation, det är delvis mitt jobb. Jag har också kontroll på vad jag vill pedagogiskt. Björklund vill väl och vill ta sig an problemen i skolan på sitt sätt. Det är dock så att det till syvende och sist är skolledningen på varje skola som tillsammans med oss ska ha ansvar för verksamheten.

Nej, det stora hindret är skolledningar som är frånvarande och avstår från att underlätta och styra utan omformulerar bristen på visioner och ideér med att delegera ansvaret till arbetslagen. Detta hämmar utveckling och det blir en godtycklighet i vilka som driver och får i genom frågor. Detta i sin tur skapar en otydlighet och en otrygghet hos personalen. Detta borgar inte heller för en skola med en hälsosam blandning av disciplin och tydlighet blandat med frihet och kreativitet. Tänk efter: Det ena behövs för att de energi åt det andra. Den balansen skapar inte Jan Björklund med sina ideér om skolan. Den skapas på din skola.

tillbakablickar

Avslutning. En doft av regnig sommar i luften och lärare som använt de sista krafterna för att piffa till sig och ordna det sista. Betygskuvert, presenter och fika. Kramar i massor.

Läsåret har varit ganska slitigt och inte alltid fyllt av den energi och liv jag längtar efter. Den energin har jag hittat i ett antal andra saker på egen hand:

Leende elever - fungerar alltid!
Sökt mig till kollegor som ger mig energi (tack, ni vet vilka ni är).
Kört mitt eget race väl medveten om hur jag vill ha det.
Engagerat mig i musikalen.
Elevrådet.
Skolobservationen i höstas
Mitt nätverk i svenska.
Intressanta kurser.
Vetskapen om att engagemang alltid lönar och ger ett rikt liv.

Vad är jag nöjd med i min undervisning? Inget specifikt för ämnet. Jag är mest nöjd med att jag ställer krav och har höga förväntningar.

Ansvar
Ansträngning
Artighet

Skolåret närmar sig sitt slut

Måndag kväll: Bal/middag med uppklädda och vackra elever i år 9. Några som håller sitt kanske allra första tal och vi lärare som inte kan sluta le för att vi är så stolta. Sedan efter middagen är det då dags. Lärarnas Spex. Det brukar börja med att vi lärare gör entré och spelar alla de stereotyper som finns. I år hade vi moppekillarna, fotbollskillen, pluggtjejen och den enerveranade fjortisbruden. Vem jag var? Fjortisen. Det var jättekul och jag tror att eleverna uppskattade det. Vi lärare har så kul med det här varje år.

I dag var det så dags att ta tag i/inhandla:

Planera avslutande smamarbetsövningar för min klass.
Choklad till eleverna som hjälpte till att servera i går kväll.
Presenter till alla i elevrådet.
Presenter till kollegor som slutar av olika anledningar.
Fika, servetter, tallrikar till avslutningsfika med våra 8:or.
Göra klart våra novellantologier, jag laminerade och kollegan spiralband de.
Skriva på betyg
Skriva sommarbrev
Skriva och sortera alla övriga papper om ej avgivet betyg eller annat i samband med betygssättning.

Jag fick i hop cirka 12 timmar på jobbet i dag med. Har jag glömt något tro? Är det värt det? Jag illustrerar med ett exempel:

Två tjejer i min klass stannar i dörren och liksom funderar.
"Linda, ska vi inte vara i klassrummet i morgon alls?
"Nej, i matsalen efter kyrkan, svarar jag
"meeen...."
Efter detta får jag en klapp på armen och en kram av tjejerna och ett avslutande
"Hej då!"

Har jag svarat på frågan?

Valdag och vad har jag glömt?

Söndag. Valdag till EU parlamentet och det blir intressant att titta på valvakan sedan. Stod för första gången i mitt liv och delade ut valsedlar och det var roligt och lärorikt. Lärde mig att om du förtidsröstar kan du ändra din röst på själva valdagen. Blir tvungen att erkänna att det visste jag inte. Det är fantastiskt att det verkligen går att lära sig hela livet varje dag. det vill jag förmedla till mina elever.

En annan syssla i dag har varit att slutföra en del bedömningar och tänka igenom vad som är viktigt nu sista dagarna med eleverna. Sedan efter detta är det dags att få kontroll på vad jag behöver slutföra innan jag går på mitt sommarlov. Det blir till att ha en lista, för i trötthetens dis är det lätt att glömma något.

I morgon har min skola niornas middag/bal. Det är en fin kväll och något jag ser fram emot varje år. Jag satt och skrev rent en sångtext som ingår i vårt lilla och enkla lärarspex, samt inhandlade diverse mindre rekvisita till detta under eftermiddagen.

Det är mycket tankar som snurrar i huvudet såhär i juni och energidepån är hyfsat uttömd. Receptet: kolhydrater, promenader och medveten peptalk ett antal gånger per dag och: glöm inte leendet.

Keeping Faith

Glad 6 Juni Sverige! Du har väl tänkt rösta i EU-valet om du inte redan gjort det.

"Your daughter" dr Keller says flatly "I think she is seeing God"

Har börjat läsa Keeping Faith av Jodie Picoult. Efter ca 50 sidor kommer citatet ovan. Jag började läsa boken och tyckte inte om stämningen i den. Det är viktigt för mig i en bok, stämningen och en karaktär jag kan tycka om, kanske inte relatera till, men tycka om. När jag sedan kom till dessa ord så väcktes intresset direkt.

Faith är en flicka, 8 år gammal. Hennes mamma är ganska instabil och har en psykologisk kollaps bakom sig. Faith och mamman påträffar pappa/make Colin otrogen med en kvinna hemma i deras hem. Verkligheten rasar samman och mamman mår dåligt. En dag konstaterar hon att Faith har en låtsaskompis. Hon kallar kompisen för sin beskyddare. Det visar sig att Faith kan citera bibelbudskap samt får bilder i huvudet som leder henne in i bibeln på olika sätt. Kan denna låtsaskompis alltså vara Gud? eller är Faith som sin mamma, psykiskt instabil? Jag tänker läsa vidare.

I dag diskuterade jag och två vänner frågan: Vilken bok vill du inte vara utan just nu? Jag kom på Bläckhjärta, Flickan under gatan och Utvald för tillfället i alla fall.

Vilken bok vill du inte att någon ska missa att läsa just nu?

tankar om lägerskola

Fredag. Hemma igen efter två dagars lägerskola följt av ett nämndmöte i går.

Härliga dagar med en lite annan livsluft och tid för reflektion. Blåsigt, kallt ute på en ö i skärgården och boende med ljuvlig utsikt mot vattnet. Många härliga skratt och roliga stunder blandades med utmaningar av alla de slag och även iakttagelser av en och annan älg. Kan inte låta bli att ha vissa tankar efter dessa dagar med för mig nya elever.

Iakttagelser:
Godis
Tygskor
Resväska på hjul
Skratt
mobiltelefoner

Utmaningar:
Tydliga instruktioner
Uthållighet
Mer godis
Kartläsning
Arbete i och för en grupp
Respekt mot andras ägodelar
Vuxna som behvöer "förtjäna" sin auktoritet
bemöta "varför ska jag...." (fyll i lämplig uppgift)

Läser i D.N (en insidan-serie) att det föräldrar i dag skattar allra högst är barnens självständighet och att de har bra självförtroende. De skall inte bara acceptera och lyda, nej det viktiga är att de själva förmår ifrågasätta och vara stark i sin individualitet.

Läs detta och titta sedan på våra utmaingar.

”Föräldrar mår bra av att lufta oron för barnen” - DN.se

Det är väldigt viktigt att barn i dag är starka som individer och fostras i att tänka själva. Det är en kunskap som de verkligen behöver. Men vad händer när 24 individualister ska samarbeta och lösa ett problem? Hjälpa varandra?

Ska skolan sköta all den sociala fostran - den som gör att du frivilligt hjälper en kamrat? Utmaningen för oss i skolan då kommer inte att ligga i att utmana varje barn att komma framåt utan på andra frågor av mer social och fostrande natur. Hur ska de barn som redan har alla dessa kunskaper (och de är en majoritet) få en rimlig chans att blomma och utvecklas i den miljön?

Vill vi att detta ska vara enbart skolans uppdrag? Kan vi inte i stället hjälpas åt?

Elevrådet och vad lite energi kan åstadkomma

I dag har vi haft det vi kallar "Elevrådets Dag". Elevrådet på högstadiet anordnar en hel dag med lagtävlingar och annat skoj och vi är utomhus och har roligt. Jag som är den som startade upp denna tradition med elevrådet är varje år så stolt över eleverna. Tro inte att det bara är jag som styrt - nej tvärtom. Elevrådet har ett eget driv. De planerar och handlar och har sig och de gör lagen och sätter i hop 12 lag och 6 olika stationer inklusive rotationsschema. Oftast räcker deras energi precis fram till slutet av dagen - prisutdelningen brukar bli kaos.

Vad är det som väcker denna drivkraft? Är det för att jag litar på dem? Har det något med att det är ett viktigt engagemang att vara med i elevrådet? Vad kan jag lära av detta? Hur får jag denna drivkraft att sprida sig till alla? Särskilt skulle min klass 8 behöva detta.

Jag vill ha mer av jag vill och mindre av jag vill inte och absolut inte ett enda jag bryr mig inte. Hur kan jag få jag vill att ta täten? Det är den utmaning jag vill att mina blivande nior ska anta!

"People take their cue from you, if you believe you can do something, they will believe it too" Donald trump

I morgon bär det ut i Skärgården på lägerskola. Nej, jag har ingen dator jag kan ta med, för min laptop på 19` är lite otymplig. Tänk den som fick en liten notebook med mobil uppkoppling av sin arbetsgivare.