Tankar från soffhörnet

Tisdag, den näst sista dagen på 2008. I dag har jag vaknat, med detta menar jag att mentalt uppvaknande, den magiska veckan har gått. Exakt så lång tid tar det för mig att komma ner i varv. Jag har också en misstanke om att de där D-vitaminerna jag köpte i går hade sin verkan. Jo, tro kan försätta berg!

Såg en riktigt bra film i går: Body of Lies med bla Leonardo Di Caprio och Russel Crowe. Action i mellanöstern och i terrorismens tidevarv - att smälta med en nypa salt. Leonardo Di Caprio är en riktigt bra skådespelare, det slog mig första gången jag såg the Departed. Skådespeleri ligger i det som inte sägs, i ögonkast, gester mm.

Har lyssnat på Jonas Gardells vinterprogram och de bitar jag mer koncentrerat lyssnade på gillade jag. Pratradio a la p1 uppskattar jag mer och mer. Förutom detta så lyssnade jag på Henning Mankell, hans vinterprogram var så sentimentalt och vackert, eller så förleds jag av hans sävliga och rofyllda stämma. Vilken kreativitet och skaparkraft som måste driva båda dessa konstnärer, jag imponeras hela tiden! Håll utkik efter De halvt döda som börjar sändas den 1/1 - Gardell ligger bakom, trailern körs regelbundet på SVT.

Har återvänt till den fantastiska historien Guldkompassen, skriven av Philip Pullman. Vi ska läsa och arbeta med den i år 7, ska bli fantastiskt spännande. Om någon som är lärare och har arbetat med denna bok läser denna blogg - gör din röst hörd! Jag tror vi kommer att behöva stötta eleverna i läsningen bla har jag planer på att utnyttja filmen, göra person- och platsförteckningar som gör att det blir lättare att hänga med. Du lär få läsa resultatet här på bloggen.

Prestationsprinsessa - jag? Jo lite ligger det nog i det! Har läst halva boken Duktighetsfällan och den innehåller aha-upplevelser och bekräftelse på sånt jag redan vet. I bland ler jag igenkännande och i bland undrar jag hur blind en människa kan bli. Särskilt berörs jag av att läsa om alla de unga tjejer som mår så dåligt. vi måste börja hjälpa dessa tjejer och här måste föräldrar se sina barn och prata med sina barn. Föräldrar - ni behöver inte resa varje lov, ha en aktivitet inbokad varje kväll, eller varje helg. Glöm inte att prata, fika, ta en promenad - ha lite trist! Jag tror inte att det är skolan som ligger bakom denna stress, det är i stället all denna hysteriska förpackning av fritiden som är boven i dramat. Utbildning och arbete ställer krav på oss med rätta - det är därför vi måste få koppla av när vi har ledigt. Tråkigt? Kalla mig tråkig då! Att ta tankeutrymme föder kreativitet och tankeutrymme kräver - just det- att vi har lite tid över att tänka....

Annars tycker jag att om du behöver en bok som verkligen kan revolutionera hur du tänker och fungerar varje dag och i praktiken så ska du läsa Awaken the Giant within av Anthony Robbins, den är översatt till Väck jätten inom dig. Låt dig inte luras av den töntiga titeln - det här är dynamit!

Ta dig tid att summera ditt år och att reflektera över det postitiva. Ge inga nyårslöften som inte går att hålla. Sätt i stället upp mål och bestäm dig sedan för att du nå dem. Bit för bit, dag för dag och lite i taget.

Stollarna på slottet

Julens helgdagar är över och nu känns allt lite blekt och glåmigt, snart ska våren ta över - i alla fall inomhus.

Julhelgen är TV-späckad och jag har med stort nöje och en hel del fascination följt Stjärnorna på slottet. Det är reality-tv och det är roligt att komma dessa kända personligheter lite mer inpå livet - eller det är vad vi i alla fall inbillar oss. Hittills har Christina Schollin och Janne Karlsson haft sina dagar. Det roligaste är samtalen vid matbordet när alla är lite salongsberusade och ställer frågor. Visste absolut inte att Janne "Loffe" varit så hårt åtgången i pressen, hmmm, tänk vad jag får lära mig varje dag. Det var länge sedan jag njöt av att hinna se på TV så det har förgyllt julen lite.

Glöm inte att titta in på Jonas Gardells dagbok på http://www.jonasgardell.se/

Erkänner att jag hittade den bara häromdagen - need I say more????

Mer TV: Lewis förtjänar att uppmärksammas också. Varför är jag såååå totalt såld på England och Oxford och den helt unika och underbara miljön? Sen tycker jag att själva avsnitten och brotten har varit bra och lagom spännande. Detta är TV när jag gillar den som bäst. Tror jag kan svära på att BBC ligger bakom.

Har läst ut Reglerna av Sara Mannheimer och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka faktiskt. Det är en egensinnig och konstig roman som är lätt och svår att läsa på en gång. Jag blev aldrig förtjust i huvudpersonen och i det hon gjorde och tänkte. Det var nog språket som vann över mig till att vara positiv tror jag. Lite glad att ha läst en lite krångligare bok, det ger inspiration.

På tal om språk så öppnade jag Edelkrantz förbindelser av Malte Persson (ytterligare en augustnominerad roman) i går och jag blev så förälskad i språket att jag läste högt och fick min omgivning att sucka och tänka att "Åh, inte nu igen...". Det är en blandning av poesi och en lek med ett äldre mer franskinfluerat 1700-tals språk, fantastiskt. Den kommer att ta tid men det kommer att vara värt det!

"Av fadern som, som en gång i tiden var informator i Paris åt grevarna de la Gardie, hade han fått lära sig respekt och god ton. Men här råder inte någon vidare god ton! Hur skall man då göra för att smälta in?"

Har läst i årets julklapp från skolan också, väldigt bra och intressant. Dan Olweus är MR mobbning (i positiv bemärkelse alltså) och har rönt stora framgångar i Norge och Sverige med sina teorier om mekanismerna bakom mobbning. Han är en av de få forskare som empiriskt kunna bevisa att hans åtgärder fasktiskt minskar mobbning. Alla skolor i Sollentuna Kommun satsar/har satsat på att investera tid och energi på att genomföra hans ideér och de åtgärder han föreslår. Min skola startar upp efter jul nu.

Jag funderar på att läsa mer av Stephanie Meyers vampyrtriologi och det har jag gemensamt med hela världen just nu. Bio blir det också: Body of Lies och Australia är närliggande projekt.

Julefrid

"Rödaktigt lyktsken glänser
på frusen trottoar.
Långt bortom tidens gränser
ett ögonblick jag var
Jag hörde bortom tunga
grå fält och vattendrag
en herdeskara sjunga
Ett barn är fött i dag"
Ur dikten: Ett barn är fött i dag! av Hjalmar Gullberg

Juldagen. Friden har verkligen sänkt sig denna dag. Hoppas fler än jag har tid för att skapa ett andningshål som detta under helgerna.

Har läst ut Till stoff och aska av John Harvey. Efter en aningen trevande, men lovande, början så tog det fart när alla bitarna började få sin förklaring och det blev såklart en jakt på bevis och korrumperade poliser. Gillade greppet att låta läsaren följa en polis i början och sedan göra denna polis till ett offer. Jag kan inte minnas att jag läst en deckare som gjort det förut. Jag tolkade denna karaktär som den polis jag skulle få följa. Återigen kan jag känna igen stämningen och sättet att skildra samhället från Lynda la Plantes böcker om Jane Tennisson. De böckerna är ju kommersialiserade i tv-serieform och i dag mer ett varumärke än deckare. Det var i alla fall ett tag sedan jag läste en deckare jag tyckte höll OK nivå.

I dag har jag sträckläst de sista 300 sidorna i Tusen strålande solar och den växte och växte alltefter jag läste. Konstigt nog var den här boken också svår att komma in i. Vis av erfarenhet vet jag att det oftast är de böckerna som till slut lönar sig att läsa. Historien vävdes samman och de båda kvinnorna Mariam och Laila kommer jag aldrig att glömma. Deras öde som kvinnor är fascinerande och djupt tragiskt. Bevisar hur okuvliga och starka kvinnor är hur förtryckta och hunsade de än är av männen i som omgivning. Den här berättelsen kommer jag inte att glömma. jag ska nu genast se till att bla min mor läser den, hon väntar otåligt.

Skulle vara logiskt att jämföra Flyga Drake och Tusen strålande solar, men det är svårt. De har sina egna unika kvaliteter tycker jag.
Kommentera gärna på bloggen : Vilken tyckte du bäst om och varför?

Fick boken Duktighetsfällan - en överlevnadshandbok för prestationsprinsessor i julklapp. Intressant och, ja, kan till viss del instämma i att det kan vara träffande. Ska bli intressant att läsa den och se vilka lärdomar jag kan få. Gillar den här typen av böcker, för jag tror att de håller hjärnan i gång och manar till självreflektion. Återkommer när jag läst lite i den.

Tack - jag vet att den är köpt med omtanke och kärlek.

Dags att återvända till pepparkakorna och nästa läsprojekt. I kväll ska jag titta på Stjärnorna på slottet och Kommissarie Lewis.

Jul, jul strålande jul

God jul! Har smygstartat julen med att besöka nära och kära för att fira minijul. Åt ett fantastiskt julbord på Ullinge Värdshus utanför Eksjö i går.

Nu kommer en rofylld tid på året och det känns som tiden upphör på något sätt. För min del är detta ett sk tveeggat svärd. Å ena sidan vila och återhämtning och god mat. Å andra sidan plikttrogna Luther som pockar på uppmärksamhet. Jag har i alla fall beslutat att jag för min egen hälsas skull ska inrikta mig på återhämtning. Våga vara lat!

En av absolut bästa sakerna med att vara lärare (kom inte dragandes med sommarlovet nu snälla!) är avslutningarna. Det är en härlig känsla att få kramar av glada elever och att få göra dessa dagar speciella med omtanke och att se allvaret när betygskuverten öppnas. Dessa dagar följs alltid av en overklighetskänsla, en sorts både frihet och tomhet på samma gång. Livet innehåller alltid dessa gåtfulla konstraster.

Läsningen då? Empire, filmtidningen läste jag på väg hem i bilen och om du gillar film så är detta den absolut bästa tidning du kan läsa, riktigt bra värde för pengarna!

Påbörjat Till stoft och aska av John Harvey. Jag gillar den! En tanke jag fick i början var att det var lite hårdkokt och bittert på ett väldigt brittiskt sätt, mycket samhällsskildring och realism. Ingen varm stämning direkt och det påminde mig lite om Prime Suspect och Jane Tennisson. En bit in i boken hittas så den kvinnliga polis jag i min enfald trodde det skulle handla om mördad- En annan kvinnlig polis kliver in på scenen, 39 år desillusionerad, hårt arbetande. Då visste jag att det här gillar jag!

Ytterligare en bok påbörjad. Tusen strålande solar av Khaled Hosseini. Jag har inte fått samma gåshudsupplevelse hittills som av Flyga Drake. Känner inte samma sorgliga och absloluta sympati för Mariam som jag kände för både Amir och Hassan. Det är konstigt för Mariams öde borde ligga nära mig som kvinna. Kanske är det helt enkelt för nära? Min läsning kanske blir avvisande för att jag inte kan kosta på mig att identifiera mig med henne? Eller är det författaren som inte kan det? Det kan fortfarande vända, men det är något med tonen och framskrivandet av Mariam som känns ytligt och gör det svårt att känna med henne och den uppenbara och fruktansvärda diskriminering hon utsätts för. Det som jag hittills mest känner är att jag bara vill skrika ut all den ilska och frustration hon måste känna inför männen och deras patetiska feghet och dominans i det patriarkaliska samhälle hon tvingas leva i. Kommer aldrig att förstå med vilken rätt de får fortsätta sitt förtryck.

Ser fram emot Tv-soffan och serien Selma om Selma Lagerlöf och Inspektör Lewis som nu fått en egen TV-serie. Så ska det vara när det är jul!

Luciahelg

Söndag. Första söndagen på ett tag där ett antal timmar kan sägas vara mina, bara mina. Riktigt skönt.

Jag har haft en vecka med en mängd individuella samtal med elever om betyg och utveckling. Det är i dessa samtal som det prövas hur tydliga kriterierna är och hur jag under terminen har återkopplat dessa i arbetet. Jag är ganska nöjd och det känns som att det är eleverna överlag också. Det betyder inte att jakten efter de perfekta kriterierna inte fortsätter.

Har läst ut En ny jord av Eckhart Tolle och den verkligen bara växer och växer. Jag reflekterade över det i veckan när jag vid ett flertal tillfällen bara totalt upptäckte att jag fylldes av glädjen att vara helt medveten och närvarande. Vilken inre lycka och styrka detta fyllde mig med. Livsfilosofi på en begriplig nivå och i detta ligger storheten. Min egen filosofi är att alltid glädja sig åt de små sakerna i vardagen för annars blir det få tillfällen att vara glad. Glöm aldrig att vardagen faktiskt ÄR livet och att nuet ÄR det enda vi med säkerhet har att njuta av! Jag skall fortfarande lyssna på podcasts från Oprahs hemsida med intervjuer med Eckhart Tolle.

L L L L fängslande, begriplig och ändå så full av tänkvärda ideér - kan bidra till en bättre tillvaro!

Har läst en av deckarna jag fick av nämnden I denna ljuva sommartid av Mari Jungstedt. Den utspelar sig på ett sommarvarmt och idylliskt Gotland. Det som fascinerar mig med deckargenren är att motivet alltid återkommer till det rent mänskliga och de sår och trauman männsikor bär på. Varje deckarförfattare har olika sätt att blottlägga dessa. Innan läsaren kommer dit så kantas vägen av mer abstrakta motiv som maffia och ekonomisk brottslighet, men det blir mest bihandling eller villospår. Mordet kan alltid härledas till en rent mellanmänsklig konflikt som är på individuell nivå. Skeletten i garderoben kommer alltid tillbaka som dålig, i deckare, livsfarlig karma. Läsmässigt en enkel och lättsmält intrig som fångar för stunden, det rent språkliga är inget märkvärdigt. Ändå fångar den här genren mitt omedelbara intresse, tror att den passar mig för att jag vill läsa böcker jag blir "färdig" med. Antalet böcker är aldrig sinande, men det är ju min tid...

L L L fänglar läsaren, bra och lätthanterligt för t.ex tunnelbaneförströelse.

Har nu lyckan att få starta en del nya läsupplevelser och jag skall som alltid läsa flera böcker på en gång och en av de jag längtar efter nu är Tusen strålande solar av Khaled Hosseini. Lär återkomma till detta.

Läste lite i Reglerna av Sara Mannheimer och den är häftig och så speciell i sitt berättarperspektiv att det är likt ett tankeflöde som pendlar mellan igenkännande och obegriplighet, spännande.

"Att inte välkomna det oväntade, det främmande är fel, men på samma gång kan det omintetgöra just det jag för stunden föresatt mig, det som är rätt.
Livets fullblodsaktiga oberäknelighet stör mig, och det är fel"

Det här citatet är något som talar till mig för det är såhär jag ofta känner inför allt det oförväntade som händer hela tiden, bla i mitt yrke. Detta rimmar inte alltid väl med högt ställda krav och den strukturerade tillvaro som jag eftersträvar och har gemensamt med de flesta "duktiga" flickor. Det är inte alltid lika lätt att uppnå perfektion spontant, ändå är det någonstans där magin infinner sig, i nuet. Det är en balansgång.

What I know for sure

Måndag. En helg som konsumerades totalt av att läsa texter och fundera på betyg.

År 8 har skrivit sin andra bokreception och det är roligt att de hur de utvecklas.

Bland titlarna:
Hål i huvudet av Jenny Jägerfelt
Harry Potter och hemligheternas kammare av JK Rowlings
Om jag kunde drömma av Stephanie Meyers
Fråga Alice (igen)
Vargbröder av Pavel
Svensk Maffia av Lars Weirup mfl
En blomma i Afrikas öken av Waris Dirie
Skuld av Karin Alvtegen
Sagan om Beowulf
Fight Club (minns ej författare.

Detta är ett spontant urval bland de titlar jag kommer i håg och jag reserverar mig för att jag kanske inte fått författarnamnen korrekt. Det här är den bästa uppgift jag/vi har i svenska och det beror på den insikt i elevernas läsning jag får och hur de utvecklas i sina analyser från gång till gång. Sammanlagt skriver de upp till 5 boktexter mellan år 7 och 9. Tar gärna emot tips på hur upplägget kring den fria läsningen skulle kunna se ut. Det är spännande att få lära sig och berikas av hur andra gör.

Har bläddrat i O magazine och det bästa jag vet är Oprahs kolumn "What I know for sure". Tänk dig en enkel fråga. "vad jag vet med säkerhet/vad jag är säker på". Oprah tar in så mycket visdom och klokskap i detta att det för mig känns som att läsa något en klok mentor har skrivit, på ett sätt är det väl så.. några icke översatta exempel

" What you out in comes back all the time, no matter what"
"You define your own life, don´t let other people write your script"
"If the only prayer you will say is thank you that will be enough"

Brilliant? tycker jag! Köp O magazine eller gå in på www.oprah.com

Sedan hittade jag en annan klokhet i tidningen som handlar om att inte nöja sig med något mindre än att ha gjort sitt bästa, om jag tolkar procrastination rätt.

Note to Self:
Don´t delay
"Procrastination is a way for us
to be satisfied with second rate
resaults; we can always tell
ourselves we had done a better
job if only we had had more time....
If you´re good at rationalizing
you can keep yourself feeling
rather satisfied this way, but it´s
a cheap happy. you´re whittling
your expectations of yourself
down lower and lower"

Tål att tänka på, sedan när tycker inte de flesta att det klokt att rationalisera? Hmm, det enda jag vet är att jag är usel på det och jag ger mig inte förrän jag är nöjd. Tillräckligt bra är aldrig en måttstock för mig. Låter det hårt och elitistiskt? kanske, argumentera gärna emot.

Sedan kan jag inte låta bli att ta med ett citat som jag fastnade för i går och som bara flög rakt in i hjärnan. Eckhart Tolle skriver i En ny jord mycket om att vara närvarande i nuet och om att låta medvetandet vara mer här och nu, erkänn att det är svårt. En tanke som dyker upp är också vad detta gör med de långsiktiga mål som många med mig sätter upp. Motsäger detta att vara närvarande i nuet?

"Paradoxen är att grunden för storhet är att ta hand om de små tingen i nuet i stället för att jaga efter föreställningen om storhet"

Tänk efter: När är du mest nöjd med det du gör? För mig är det när jag får till det där samtalet, eller att jag bara njuter av att vara där jag är, utan att komplicera saker och ting. Gissa när jag har de bästa lektionerna? Just det. När jag faktiskt är där helt och fullt mentalt. Det är storhet. för mig leder det bara till mer storhet oavsett hur precisa mina långsiktiga mål än är. Självklart ska vi ha mål och bygga upp inre motivation att nå dem, men glöm inte att vara närvarande så att du inte missar det där leendet, ögonkastet, samtalet eller kanske komplimangen som du får just där och då.

Att bli testad

Fredag. Jag lever, fast jag har inte hunnit skriva tidigare i veckan.

Jag har nu läst ut Twilight och det är en speciell bok och jag tyckte om det dramatiska och romantiska i den; vacker, oskyldig flicka blir färälskad i vampyr som egentligen säger sig dras till den speciella doft som hennes blod avger, hmmm. Fantastiskt! Faktum är att det verkligen fungerar. Jag hörde en elev berätta att den här boken var den första bok hon verkligen längtade hem till för att fortsätta läsa. Det kriteriet räcker för att jag skall stämma in i lovsången i alla fall. För min egen del väntar filmen samt jag ska ladda ner soundtracket.


Läsning, ja. Har nu läst elevernas texter om Face on the Milkcarton och de arbetade på bra med att analysera och berätta handlingen. Det var trots allt den första längre texten vi skriver på engelska. Det bådar gott. Det roligaste var i dag när de fick tillbaka uppsaterna och faktiskt frågade och uttryckte uppskattning inför de bedömningar och tips framåt som jag alltid ger när jag läst texter. Wow tänkte jag, de går i nian nu! I helgen nu ska jag läsa nya omgångar boktexter och en uppsats, känner på mig att det får bli den läsningen jag fokuserar på just nu. För vissa är det inte adventstider utan betygstider. Fast jag klagar inte, det är en gåva att få läsa och ta del av deras tankar och språk. Varför valde jag annars att jobba med det jag gör?

I dag var jag på första deluttagningen till en ledarskapsutbildning som min kommun erbjuder, jättespännande. Vi fick i dag göra ett självskattningstest baserat på listor med egenskaper som du skulle skatta som more och least överensstämmande med dig själv. Det var jättesvårt! Efter det gjorde vi ett problemlösningstest och här fick jag lite hjärtklappning när en hel typ bok med olika geometriska figurer och mönster låg framför mig, ångest! Nu var det ju inte matte detta handlade om, utan om att hitta mönster och variationer osv. Jag kan säga att hoppas att detta inte kommer tala till min nackdel, för jag vet inte hur det gick och faktiskt inte heller exakt vad som testas i sig. Vid ett möte nästa vecka får jag veta mer. Tänk nu på mig för jag vill verkligen gå den här utbildningen.


Dilemma: En elev kommer inte till skolan, detta är det mest tragiska en skola kan hamna i, för det är oftast en återvändsgränd rakt i i en ond cirkel. Vi gör allt vad vi kan och stöttar, planerar, ringer, samtalar, kramar och pratar. Så vid ett möte med olika myndigheter så får vi ta emot stark kritik riktad mot att vi inte gör tillräckligt. Vad vi nu gör lyckas ju inte... Det här gör mig ledsen och såklart arg. OK, vi kanske inte har möjlighet att göra tillräckligt, vi har faktiskt 149 elever till som är i skolan varje dag. Vi får inte hamna i att det inte går att samarbeta mellan myndigheter kring barnen utan att bli kritiserade. Vi spelar i samma lag. Vi vill absolut och till 100% hjälpa denna elev, varför ska vi bemötas som om vi inte ville det? Vi måste tillåtas vara stolta över den kompetens vi har och det arbete vi utför och jag vägrar att tro att detta är ett konstruktivt sätt att arbeta. Hjälp oss i stället för att stjälpa. Vi spelar som sagt i samma lag!


Vad jag vill läsa nu är ju Sara Mannheimer Reglerna och jag ska se om jag inte tar och avslutar Barack Obamas Audacity of hope, samt min stora hög med tidningar. Jag läste en artikel i Newsweek som lanserade verbet Obama som i "We´re going to obama this country, with our message of change". Tydligen finns ekon av detta i både Torypartiet och Labourpartiets valbudskap. David Cameron för Torypartiet ligger väl närmast den lilla jämförelse som kan göras, han känns lite nyare och yngre än Gordon Brown, kanske. Kul i alla fall och språkkreativitet på hög (eller låg) nivå.

Sannerligen var detta en händelserik och lärorik dag som pendlade mellan tester, lektioner, friskis & svettispass och allmän röra i en härlig mix!