Odd Thomas

Odd Thomas av Dean Koontz har varit min pocket i handväskan nu under senhösten. Som ni kan se i min läslista så har jag återvänt till tonårens favoriter som Dean Koontz och Stephen King. Omläsningen av The Stand (Pestens tid) återkommer jag till.

Odd Thomas är 20 år och just odd/udda. Han bor ensam, har ingen relation värd namnet till sina föräldrar och arbetar som snabbmatskock i den lilla staden Pico Mundo, mitt ute i öknen. Odd har en särskild gåva: Han kan se döda människor och han kan uppfatta döden överhuvudtaget, även innan den kommer s.a.s. Hans gåva gör att han är rädd att bli överbelastad med "dödas" minnen och känslor och den lilla världen i Pico Mundo är det han orkar med. Han har många vänner som finns där likt en familj och en flickvän, Stormy, som han älskar mer än någon annan.

Boken är berättad av Odd själv och han är en bra, men opålitlig berättare. Vi får följa honom under en period då han råkar uppfatta en ondska i staden som ruvar obarmhärtligt. I en dröm samt med sin förmåga uppfattar han att något riktigt ondskefullt ska hända och han vet ungefär när och vilka som kan drabbas, men inte exakt var och inte heller exakt när. Hans intuition leder honom såsmåningom in i ett köpcentrum och han inser att ett attentat både med automatgevär som skjuter mitt in i folkmassan på sommarrean och en lastbil full med sprängämnen är inblandat. Odd ger sig motvilligt i kast med att förhindra en katastrof.

" Det sjöd i magen. Jag behövde magsyratabletter. Jag behövde också ett större slagträ, en skottsäker väst och uppbackning, men jag hade inte det heller. Jag bara fortsatte framåt." (s. 372)

Det är en ganska humorfylld, men gastkramande berättelse med fantastiska personer beskrivna med humor och värme. under allt detta träder en värme och en sorg fram, när läsaren inser hur ensam och utsatt Odd egentligen är.