Jul, jul strålande jul

God jul! Har smygstartat julen med att besöka nära och kära för att fira minijul. Åt ett fantastiskt julbord på Ullinge Värdshus utanför Eksjö i går.

Nu kommer en rofylld tid på året och det känns som tiden upphör på något sätt. För min del är detta ett sk tveeggat svärd. Å ena sidan vila och återhämtning och god mat. Å andra sidan plikttrogna Luther som pockar på uppmärksamhet. Jag har i alla fall beslutat att jag för min egen hälsas skull ska inrikta mig på återhämtning. Våga vara lat!

En av absolut bästa sakerna med att vara lärare (kom inte dragandes med sommarlovet nu snälla!) är avslutningarna. Det är en härlig känsla att få kramar av glada elever och att få göra dessa dagar speciella med omtanke och att se allvaret när betygskuverten öppnas. Dessa dagar följs alltid av en overklighetskänsla, en sorts både frihet och tomhet på samma gång. Livet innehåller alltid dessa gåtfulla konstraster.

Läsningen då? Empire, filmtidningen läste jag på väg hem i bilen och om du gillar film så är detta den absolut bästa tidning du kan läsa, riktigt bra värde för pengarna!

Påbörjat Till stoft och aska av John Harvey. Jag gillar den! En tanke jag fick i början var att det var lite hårdkokt och bittert på ett väldigt brittiskt sätt, mycket samhällsskildring och realism. Ingen varm stämning direkt och det påminde mig lite om Prime Suspect och Jane Tennisson. En bit in i boken hittas så den kvinnliga polis jag i min enfald trodde det skulle handla om mördad- En annan kvinnlig polis kliver in på scenen, 39 år desillusionerad, hårt arbetande. Då visste jag att det här gillar jag!

Ytterligare en bok påbörjad. Tusen strålande solar av Khaled Hosseini. Jag har inte fått samma gåshudsupplevelse hittills som av Flyga Drake. Känner inte samma sorgliga och absloluta sympati för Mariam som jag kände för både Amir och Hassan. Det är konstigt för Mariams öde borde ligga nära mig som kvinna. Kanske är det helt enkelt för nära? Min läsning kanske blir avvisande för att jag inte kan kosta på mig att identifiera mig med henne? Eller är det författaren som inte kan det? Det kan fortfarande vända, men det är något med tonen och framskrivandet av Mariam som känns ytligt och gör det svårt att känna med henne och den uppenbara och fruktansvärda diskriminering hon utsätts för. Det som jag hittills mest känner är att jag bara vill skrika ut all den ilska och frustration hon måste känna inför männen och deras patetiska feghet och dominans i det patriarkaliska samhälle hon tvingas leva i. Kommer aldrig att förstå med vilken rätt de får fortsätta sitt förtryck.

Ser fram emot Tv-soffan och serien Selma om Selma Lagerlöf och Inspektör Lewis som nu fått en egen TV-serie. Så ska det vara när det är jul!