What I know for sure

Måndag. En helg som konsumerades totalt av att läsa texter och fundera på betyg.

År 8 har skrivit sin andra bokreception och det är roligt att de hur de utvecklas.

Bland titlarna:
Hål i huvudet av Jenny Jägerfelt
Harry Potter och hemligheternas kammare av JK Rowlings
Om jag kunde drömma av Stephanie Meyers
Fråga Alice (igen)
Vargbröder av Pavel
Svensk Maffia av Lars Weirup mfl
En blomma i Afrikas öken av Waris Dirie
Skuld av Karin Alvtegen
Sagan om Beowulf
Fight Club (minns ej författare.

Detta är ett spontant urval bland de titlar jag kommer i håg och jag reserverar mig för att jag kanske inte fått författarnamnen korrekt. Det här är den bästa uppgift jag/vi har i svenska och det beror på den insikt i elevernas läsning jag får och hur de utvecklas i sina analyser från gång till gång. Sammanlagt skriver de upp till 5 boktexter mellan år 7 och 9. Tar gärna emot tips på hur upplägget kring den fria läsningen skulle kunna se ut. Det är spännande att få lära sig och berikas av hur andra gör.

Har bläddrat i O magazine och det bästa jag vet är Oprahs kolumn "What I know for sure". Tänk dig en enkel fråga. "vad jag vet med säkerhet/vad jag är säker på". Oprah tar in så mycket visdom och klokskap i detta att det för mig känns som att läsa något en klok mentor har skrivit, på ett sätt är det väl så.. några icke översatta exempel

" What you out in comes back all the time, no matter what"
"You define your own life, don´t let other people write your script"
"If the only prayer you will say is thank you that will be enough"

Brilliant? tycker jag! Köp O magazine eller gå in på www.oprah.com

Sedan hittade jag en annan klokhet i tidningen som handlar om att inte nöja sig med något mindre än att ha gjort sitt bästa, om jag tolkar procrastination rätt.

Note to Self:
Don´t delay
"Procrastination is a way for us
to be satisfied with second rate
resaults; we can always tell
ourselves we had done a better
job if only we had had more time....
If you´re good at rationalizing
you can keep yourself feeling
rather satisfied this way, but it´s
a cheap happy. you´re whittling
your expectations of yourself
down lower and lower"

Tål att tänka på, sedan när tycker inte de flesta att det klokt att rationalisera? Hmm, det enda jag vet är att jag är usel på det och jag ger mig inte förrän jag är nöjd. Tillräckligt bra är aldrig en måttstock för mig. Låter det hårt och elitistiskt? kanske, argumentera gärna emot.

Sedan kan jag inte låta bli att ta med ett citat som jag fastnade för i går och som bara flög rakt in i hjärnan. Eckhart Tolle skriver i En ny jord mycket om att vara närvarande i nuet och om att låta medvetandet vara mer här och nu, erkänn att det är svårt. En tanke som dyker upp är också vad detta gör med de långsiktiga mål som många med mig sätter upp. Motsäger detta att vara närvarande i nuet?

"Paradoxen är att grunden för storhet är att ta hand om de små tingen i nuet i stället för att jaga efter föreställningen om storhet"

Tänk efter: När är du mest nöjd med det du gör? För mig är det när jag får till det där samtalet, eller att jag bara njuter av att vara där jag är, utan att komplicera saker och ting. Gissa när jag har de bästa lektionerna? Just det. När jag faktiskt är där helt och fullt mentalt. Det är storhet. för mig leder det bara till mer storhet oavsett hur precisa mina långsiktiga mål än är. Självklart ska vi ha mål och bygga upp inre motivation att nå dem, men glöm inte att vara närvarande så att du inte missar det där leendet, ögonkastet, samtalet eller kanske komplimangen som du får just där och då.