Jag har nu läst ut Twilight och det är en speciell bok och jag tyckte om det dramatiska och romantiska i den; vacker, oskyldig flicka blir färälskad i vampyr som egentligen säger sig dras till den speciella doft som hennes blod avger, hmmm. Fantastiskt! Faktum är att det verkligen fungerar. Jag hörde en elev berätta att den här boken var den första bok hon verkligen längtade hem till för att fortsätta läsa. Det kriteriet räcker för att jag skall stämma in i lovsången i alla fall. För min egen del väntar filmen samt jag ska ladda ner soundtracket.
Läsning, ja. Har nu läst elevernas texter om Face on the Milkcarton och de arbetade på bra med att analysera och berätta handlingen. Det var trots allt den första längre texten vi skriver på engelska. Det bådar gott. Det roligaste var i dag när de fick tillbaka uppsaterna och faktiskt frågade och uttryckte uppskattning inför de bedömningar och tips framåt som jag alltid ger när jag läst texter. Wow tänkte jag, de går i nian nu! I helgen nu ska jag läsa nya omgångar boktexter och en uppsats, känner på mig att det får bli den läsningen jag fokuserar på just nu. För vissa är det inte adventstider utan betygstider. Fast jag klagar inte, det är en gåva att få läsa och ta del av deras tankar och språk. Varför valde jag annars att jobba med det jag gör?
I dag var jag på första deluttagningen till en ledarskapsutbildning som min kommun erbjuder, jättespännande. Vi fick i dag göra ett självskattningstest baserat på listor med egenskaper som du skulle skatta som more och least överensstämmande med dig själv. Det var jättesvårt! Efter det gjorde vi ett problemlösningstest och här fick jag lite hjärtklappning när en hel typ bok med olika geometriska figurer och mönster låg framför mig, ångest! Nu var det ju inte matte detta handlade om, utan om att hitta mönster och variationer osv. Jag kan säga att hoppas att detta inte kommer tala till min nackdel, för jag vet inte hur det gick och faktiskt inte heller exakt vad som testas i sig. Vid ett möte nästa vecka får jag veta mer. Tänk nu på mig för jag vill verkligen gå den här utbildningen.
Dilemma: En elev kommer inte till skolan, detta är det mest tragiska en skola kan hamna i, för det är oftast en återvändsgränd rakt i i en ond cirkel. Vi gör allt vad vi kan och stöttar, planerar, ringer, samtalar, kramar och pratar. Så vid ett möte med olika myndigheter så får vi ta emot stark kritik riktad mot att vi inte gör tillräckligt. Vad vi nu gör lyckas ju inte... Det här gör mig ledsen och såklart arg. OK, vi kanske inte har möjlighet att göra tillräckligt, vi har faktiskt 149 elever till som är i skolan varje dag. Vi får inte hamna i att det inte går att samarbeta mellan myndigheter kring barnen utan att bli kritiserade. Vi spelar i samma lag. Vi vill absolut och till 100% hjälpa denna elev, varför ska vi bemötas som om vi inte ville det? Vi måste tillåtas vara stolta över den kompetens vi har och det arbete vi utför och jag vägrar att tro att detta är ett konstruktivt sätt att arbeta. Hjälp oss i stället för att stjälpa. Vi spelar som sagt i samma lag!
Vad jag vill läsa nu är ju Sara Mannheimer Reglerna och jag ska se om jag inte tar och avslutar Barack Obamas Audacity of hope, samt min stora hög med tidningar. Jag läste en artikel i Newsweek som lanserade verbet Obama som i "We´re going to obama this country, with our message of change". Tydligen finns ekon av detta i både Torypartiet och Labourpartiets valbudskap. David Cameron för Torypartiet ligger väl närmast den lilla jämförelse som kan göras, han känns lite nyare och yngre än Gordon Brown, kanske. Kul i alla fall och språkkreativitet på hög (eller låg) nivå.
Sannerligen var detta en händelserik och lärorik dag som pendlade mellan tester, lektioner, friskis & svettispass och allmän röra i en härlig mix!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar