En semla förgyller dagen

Lördag. Kan Carl Bildt jobba lite på lördagen med att läsa papper så kan jag. Ett välbehövligt avbrott med en god semla förgyllde dagen. Tack mamma och pappa!

Har rättat nationella proven, läsförståelsedelen och det känns bra. Inga överraskningar, vilket jag hoppas är en indikation på att jag satt rättvisande betyg i förhållande till elevernas kunskaper. Jag tänker på detta varje år jag rättar dessa prov, visst är det meningen att jag som pedagog ska ha satt betygen så att jag ser att det finns en viss överensstämmelse? Nåväl så tänker jag i alla fall, känns logiskt.

Jag blev också lycklig att hitta en sammanfattning av mastodontutredningen om "hållbar lärarutbildning" på Utbildningsdepartementets hemsida. Här är den! http://www.regeringen.se/sb/d/10006/a/116740

En sak som blev övertydlig när jag studerat detta var att just vår omorganisation för år 6-9 kommer lite otidsenligt nu när regeringen ytterligare vill förstärka kompetensen i år 7-9 och gymnasiet i det nya förslaget. Dessa två inriktningar närmar sig varandra och det tycker jag är kanon! Du kan utbilda dig i 5 år och få en riktig internationell magisterexamen och vara behörig för år 7 och gymnasiet om du vill. Jätteintressant och jag tror detta är en välbehövlig kompetenssatsning. Nåväl, jag tror att skolorna som vanligt kommer att ha gjort allt galet och att förändra i skolan, det är ju som att vända en vikinglinefärja i en pool ungefär, men trägen vinner. Högre status och kompetens för lärare är en förutsättning för läraryrkets fortlevnad och stolthet. Vi behöver också bli bättre på att hävda vår egen kompetens, vi har rätt att vara experter på det vi gör. Vi ÄR det och själv har jag pluggat i 5 år och har en studieskuld på 250.000kr för att få kalla mig expert på det jag gör.

Jag har jobbat sedan januari år 2002, det blir alltså 7 år nu. Det har gått fort. Kan jag vid det här laget kalla mig erfaren? Jag reagerade på detta när jag satt på ett möte med andra lärare som skulle presentera sig och två lärare kallade sig nya i yrket, efter 6 år. Det är sant att jag lär mig hela tiden och särskilt om individualiseringens svåra konst, men ny i yrket? Nej, men den dagen jag upphör att fascineras över ungdomars sätt att bete sig och att lära sig och inte uppskattar samtalet om det, ja då lägger jag ner. Erfarenhet är svår att ta på, särskilt för mig som inte vill fastna i gamla hjulspår utan känna att verksamheten och jag hela tiden blir bättre.

Har hunnit ca 100 sidor i The Graveyard Book av Neil Gaiman och den är annorlunda, eller rent av udda. Underbara illustrationer och en väldigt egenartad historia. Nobody heter en pojke som förlorar sina föräldrar när han är drygt ett år. Hans föräldrars spöken överlämnar honom i andra spökens vård på en kyrkogård dit han som litet barn förvillat sig på mordnatten. En levande bebis som fostras på en kyrkogård av spöken, vålnader och andra förekommande varelser på en kyrkogård. Nobody, eller Bod, är väldigt ensam och det lyser verkligen igenom. Han är drygt 6 år gammal nu. Han kan inte lämna kyrkogården för därute väntar The man Jack, föräldrarnas baneman. Jag funderar på hur länge han kommer att stanna på kyrkogården och vad som händer om han ger sig av. Förresten så slog det mig faktiskt: lever han verkligen? Mer om detta.