Med hjärtat fyllt av ljus

Söndag. Promenad och tankepaus.

DN har en serie av Maciej Zaremba som handlar in integrationspolitiken i Sverige. Jag tycker du ska gå till www.dn.se och läsa den. Mycket intressant om det absurda i hur Sverige inte tillåter nyanlända till landet att hitta sin egen väg, de som kan. I stället blir de hindrade av onödiga SFI-kurser och obligatoriska besök till Ikea. Tror du mig inte? Läs artikeln. Här är ett citat som är inledningen till artikeln.

"Först en bekännelse. I åratal vägrade jag visa upp passet när jag flög inom Skandinavien. Gränspolisen vred på körkortet, sedan kom frågan: ”Svensk medborgare?” Jag brukade nicka till svar. ”Talar du svenska?” Ny nick. ”Varför säger du inget?” ”För att jag tror att det är en passkontroll. Inte något jäkla språkprov.”

I trygghetsnarkomanernas land kan ju kanske detta bli en konsekvens? Har i det närmaste läst ut boken I trygghetsnarkomanernas land av David Eberhard. Jag blir oroad och samtidigt kanske bitvis denna bok drar allting till sin spets. Det som oroar mig mest är den passivitet som blir en konsekvens av alltför rigid trygghet. Vi lär oss inte att som individer göra rätt för oss och att inse att livet ör fyllt av faror och hinder, stora som små. Om vi vuxna inte hanterar detta, vad händer då med våra/deras/allas våra barn? Eberhard pratar om " ... en oförmåga hos en stor del av befolkningen, som i övrigt inte kan anses som psykiskt sjuk, att klara av vanliga situationer" (s. 280).

"Så sent som när jag växte upp på 70-talet var livet i jämförelse med i dag tämligen farligt. Vi lekte själva och skjutsades aldrig någonstans. man undrar faktiskt hur vi kunde överleva"(s. 32). Detta citat raljerar lite, men om vi alla tänker efter så visst fick vi som i dag är 30 år och uppåt en betydligt större frihet och ett personligt utrymme för att göra misstag och genom dem växa och börja ta ansvar. Vi kan inte lasta våra barn för detta, det är deras föräldrar och samhället som har förändrats. Vi måste vinna tillbaka vårt eget ansvar och fråga oss vad vi kan göra för samhället istället för att vara så fokuserade på vad samhället ska göra för oss(som JFK sade). Utan risker inga vinster vare sig för dig eller samhället. Det är en tänkvärd bok och som all lite populärvetenskaplig litteratur är den skriven mycket för att väcka debatt och tankar.

I fredags skrev mina år 9 nationella proven i engelska, en läsförståelsedel och en del med hörförståelse, bra nivå med ett bra upplägg och innehåll. För att nå betyget G på dessa 2 delar av provet krävs 32/94, ca 30% korrekta svar fördelat på de båda delarna. Kraven skjuter inte i höjden precis. Nåväl, detta är bara en del av min bedömning till sist. Har jag prov brukar jag kräva ca 50% för ett G i betyg.

På tisdag skall jag på bokträff och diskutera Tusen strålande solar av Khaled Hosseini. Ska bli trevligt!

Avslutar med ett citat ur en text från en uppsats i de nationella proven i svenska:
"Det finns värre sätt att dö på, än att frysa i hjäl, tänkte hon. "Jag kunde bli kvar här och blekna bort. Det svarta hålet i mig skulle växa och växa till det inte fanns något kvar"