Möjligheter

Möjligheter

Helst bio.
Helst en Cairnterrier.
Helst stigen utmed Edsviken.
Hellre deckare än nobelpristagare.
Hellre ser jag mig älska några få än att tycka om alla.
Helst har jag penna och papper i beredskap.
Helst blommigt.
Helst vill jag inte hävda att all ondska är medvetet kalkylerad.
Helst utvald.
Helst går jag lite tidigare.
Helst talar jag inte med läkaren alls.
Helst gamla omtyckta böcker.
Hellre det löjliga i att vara mig själv än det löjliga i att förställa mig.
Helst ser jag alla dagar som något värt att fira.
Helst bildar jag mig en egen uppfattning efter att ha lyssnat på andra.
Hellre en kalkylerad god handling än en slumpartad god handling.
Helst en värld där det råder fred.
Hellre tar jag sida med de svaga än understödjer de onda med min tystnad.
Helst vill jag tänka efter först.
Hellre ordning med utrymme för kaos än ett kaoshelvete utan ordning.
Hellre en härlig bok än tidningarnas rubriker.
Hellre en blomma utan vas än en vas utan blomma.
Helst en person med integriteten i behåll.
Helst ögon som glittrar.
Helst bokhyllor.
Hellre många av de saker jag nämnt här än många andra som inte är viktiga nog.
Hellre fredstid än krigstid.
Helst håller jag i en varm hand.
Helst vet jag hur länge och när.
Helst beaktar jag möjligheten att mitt liv har en mening.

Linda Johansson 2009-04-13

Lär mig något nytt varje dag.

Att lära mig nya saker är en stor inspiration för mig. Jag har också lärt mig att jag kan identifiera personer som jag kan hämta inspiration från. Det kan vara vem som helst, de jag ska ta upp nu är megakändisar, men det är inte det som är det viktiga. Förresten kan det ena ha med det andra att göra?

Det första exemplet kommer från boken Think big and kick ass in business av Donald Trump. Det handlar om en golfspelare Gary Player. Han var kort och liten för en golfspelare och när han vann stora tävlingar var det alltid tur det handlade om, journalisterna kommenterade "How lucky you were..." Gary Player svarade: "The harder I work, the luckier I get".

Mitt andra exempel kommer från en intervju som TV-programmet CBS 60 minutes gjorde förra året. De intervjuade Jon Bon Jovi om hans framgångar och det välgörenhetsarbete han bedriver i New York och New Jersey. Han får frågan "Has this been a good year?" Han funderar lite och svarar med ett leende något i stil med "Well, you know... I haven´t had a bad year since the doctor delivered me on my ass"

Läser nu vidare om vampyren Edward och hans Bella i Breaking Dawn av Stephenie Meyer . Jag sugs (träffande ordval...) såklart in i deras historia direkt, det vet jag innan jag börjar läsa. Det ska bli spännande att se vad hon gör av historien och om Bella verkligen tar steget och blir vampyr tillsammans med sin Edward - om vi nu får veta det. Jag tycker tranportsträckorna och det överpedagogiska tillbakablickarna stör något, men det får jag leva med.

Har läst elevernas diktportfolios. De har samlat ett antal ganska strukturerade diktuppgifter i en portfolio som jag har ynnesten att läsa pch ångesten att betygssätta. Kan någon vara DÅLIG på poesi tänker jag? Jaja, det finns kriterier och jag vet hur jag ska bedöma, men det största i detta är läsningen.

En av uppgifterna har jag planer på att publicera en egen variant av här på bloggen. Det är en uppgift jag gjorde på en skrivarkurs på Visingsö en sommar. Du tar dikten Möjligheter av Wislawa Szymborska, dikten är annorlunda och radar upp en massa påstående som inleds med hellre/helst. Den kan fungera som en personbeskrivning. Uppgiften: Följ dikten rad för rad, analysera innehållet, skriv sedan en egen som fungerar som en presentation av dig själv. Följ mönstret men ändra innehållet. Det är BUSKUL.

Vill ni börja direkt? Här är originaldikten!

Möjligheter

Helst bio.
Helst katter.
Helst ekarna vid Warta.
Hellre Dickens än Dostojevskij
Hellre ser jag mig själv tycka om folk
än älska mänskligheten.
Helst har jag nål och tråd i beredskap.
Helst grönt.
Helst vill jag inte hävda
att förnuftet bär skulden till allt.
Helst undantagen.
Helst går jag lite tidigare.
Helst talar jag med läkarna om något annat.
Helst gamla randiga illustrationer.
Hellre det löjliga i att skriva dikter
än det löjliga i att inte skriva några.
Helst ojämna årsdagar i kärleken,
som kan firas varje dag.
Helst moralister
som inte lovar mig något.
Hellre en förslagen godhet än en alltför lättrogen.
Helst en jord i civila kläder.
Hellre underkuvade länder än underkuvande länder.
Helst har jag mina reservationer.
Hellre ett kaoshelvete än ett ordningshelvete.
Hellre bröderna Grimms sagor än tidningarnas förstasidor.
Hellre blad utan blommor än blommor utan blad.
Helst hundar med svansen i behåll.
Helst ljusa ögon eftersom jag har mörka.
Helst byrålådor.
Hellre många saker som jag inte har nämnt här
än många saker som jag inte heller har nämnt här.
Hellre lösa nollor
än ställda på rad till ett tal.
Hellre en insektstid än en stjärnetid.
Helst tar jag i trä.
Helst frågar jag inte hur länge till och när.
Helst beaktar jag faktiskt möjligheten
att tillvaron har sitt berättigande.

Av Wislawa Szymborska
Ur "Utopia"
Översättning av Anders Bodegård

Parasit - vilken hit!

Långfredag. sol, vet inte vad mer livet kan erbjuda. Jo - en bra bok!



"Låt mig påpeka en sak om råttor: de är i princip rena tunnelbanan för parasiter och fraktar de från ställe till ställe. I mitt yrke säger man att råttor är en vektor. Råttor rör sig över hela världen, och de fortplantar sig i en rasande takt. En åktur med råttexpressen är en viktig smittväg för många sjukdomar"(s.45)

Har precis sträckläst Parasit av Scott Westerfield. En kväll i New York, en massa drinkar, en vacker kvinna och Cal finner sig själv vara bärare av en parasit. Han smittar sin flickvän som blir galen och flyr New York. Parasiten gör att Cal nästan inte sover, behöver äta hela tiden och hans syn och hörsel förändras och ja, han blir snabb och jättestark. Han kan dessutom inte ha sex då han inte vill smitta någon med parasiten. Han arbetar på en hemlig byrå som söker upp och försöker kontrollera paparsiten. Han spårar upp kvinnan som smittade honom och upptäcker att det är en hel del han inte vet. Ännu.

L L L L L Den här boken är störtskön. Annorlunda, humoristisk och fylld av osmakliga detaljer om olika former av parasiter.



Läste ut Bläckhjärta av Cornelia Funke . Historien om Meggie och hennes pappa och deras kärlek till ord och böcker är fantastisk. Boken växte medan jag läste den och stämningen och känslan i den är magisk och sagolik, i dess bästa bemärkelse. Personerna är framskrivna på ett trovärdigt sätt och även om de skall passa in in sagans form tycker jag att de har ett djup som får dig att känna med dem. Det är ordets makt den handlar om och att tron på dess makt kan förändra världen. Den handlar också om den maktlöshet som det innebär att inte kunna läsa. Varje kapitel inleds med citat ur olika fantasy- och barnböcker, som Bilbo, Häxan och lejonet och Mio min Mio med flera och alla citat anknyter något till handlingen.

L L L L L Läs den! det här är en riktigt bra saga, för både barn och vuxna.

I dagarna ligger det nära till hands att fundera om berättelsen om Jesus och efter att ha läst Den siste tempelriddaren av Raymond Khoury kan jag tycka att det är svårare än någonsin att veta. Jag vet att jag tror på symbolen och att jag tror på budskapet. Huruvida jag tror på alla berättelsen i Bibeln vet jag inte. Jag ber alla bara att läsa Jesus bergspredikan i Matteus evangeliet kap. 5-7. Om ni inte tror på det, så kommer ni bli fångade av orden och budskapet. Svårare än så kanske det inte behöver vara. Kärlek.

Bokhyllor och farväl

Onsdag. i går trodde jag att jag skulle genomföra en lyckad ommöblering hemma och glad i hågen inleddes arbetet med att tömma bokhyllorna. Böcker överallt, som att vara omgiven av gamla vänner, med den skillnaden att böckerna luktar damm. Det slutade med att allt hamnade tillbaka i ursprungsläget. Lite snopet, men det blev dammat och dammsuget och fint, alltid något...

Jag rensade ut 3 kassar inbundna böcker och ca 25 pocketböcker allt som allt. Har ganska lätt i allmänhet att slänga saker och detta gäller böcker också. Jag har behållt mina guldkorn och sagt förväl till andra böcker, som i sig lägger grunden i det kitt som är min läsning.

Några jag känner mig tvungen att ha kvar är John Jakes tre böcker om amerikanska inbördeskriget: Nord och syd, Kärlek och krig och Himmel och helvete. Du tänker rätt om du minns tv-serien Nord och syd, med bla Patrick Swayze som den helt oförglömlige Orry Main. Detta var något som gick rakt in i hjärtat då det begav sig. Min mor sa ofta vid denna tidpunkt i mitt liv att jag läste så att ögonen blödde.

På samma hylla ryms Dean R Koontz och Stephen King, som jag inte heller kan släppa taget om. De tillhör en tidigare läsperiod, men jag minns detta som ett läsande med en frenesi jag inte har haft tid till sedan dess. Jag minns min kompis som varje lunch berättade vad som hade hänt i en bok hon var helt uppslukad av: Viskningar av Dean R Koontz, jag minns också att jag lånade Det av Stephen King en sommar någon gång på högstadiet och satt och läste, överallt hela tiden. Det finns en läsutvecklingsperiod som är vanlig vad gäller läsade tjejer i tidiga tonåren då tjejerna ofta dras till skräckromaner, den kallas "not so nice anymore".

Nu denna afton väntar Bläckhjärta av Cornelia Funke. den fascinerar mig, det är en ganska grym historia, med en hel del sorg. Framförallt så handlar den om en flicka, vars pappa och moster har ägnat hela sina liv åt kärleken till böcker.

"Det fanns inga boktravar som hemma hos Meggie. Varje bok hade tydligen sin plats. Men där andra människor hade tapeter, tavlor eler bara ett stycke tom vägg hade Elinor bokhyllor"(s. 43)

Det finns en scen där fastern kommer hem och finner sitt enorma bibliotek och hela sin boksamling demolerad och delvis uppbränd. Den scenen gick rätt in i hjärtat på mig, mest för att vi/jag som läsare vet vilket enormt engagemang och kärlek som ligger bakom allt hon ägnat sitt liv åt att bygga upp.

Youth - is it wasted on the young?

Måndag. Lugnt och stilla på skolan då jag traditionsenligt var inne och jobbade. Det är skönt att få undan saker, så trots att de flesta kollegor tycker jag är galen, så envisas jag med att vilja få undan ett större antal måsten.

Läste på DN debatt i dagens tidning om Högstadietjejer utbrända av prestationsångest Du hittar artikeln på www.dn.se. Det hela går ut på att dagens unga känner trycket att planera och att fatta beslut och oroar sig inför framtiden. Det är svårare för dagens ungdomar att inhämta kunskap och skolorna bara drar ner på extrahjälp och stöd för dessa tjejer. Skolan misslyckas och ser inte till elevens hela livssituation mm. Det är positivt att elevårdspersonalen nämns och att vuxentätheten tas upp.

Jag har mött de här flickorna och det är verkligen tragiskt. I de fall jag vet om också väldigt svårt att lösa, särskilt de som inte kommer till skolan. Det jag absolut vill hävda är att det första jag och personalen på min skola gör är att se det som händer som en del av en hel livssituation där frånvaron från skolan blir en av alla allvarliga konsekvenser. Detta är den procenten allra allvarligaste fall, de som skolvägrar.

Grunden kommer hemifrån, från hem med realistiska framtidssamtal med en balans mellan att tro på sitt barn och samtidigt leda barnet rätt i dess begränsningar. Face it - alla får inte MVG. Få, om någon, förmår plugga sig till ett MVG.

Våra ungdomar behöver lära sig att ha realistiska mål och att planera. De har svårt att planera rent kognitivt och bara detta är en källa till stress. Jag hjälper mina elever med detta. Jag tror att föräldrar kan ge sina barn betydligt bättre redskap än vad de får i dag. Vi kanske inte alltid ska lära våra barn att allt är möjligt utan att ta in dimensionen att de måste jobba för det också. De här flickorna ställer ofta krav på sig själva som samhället inte nödvändigtvis gör, samtidigt som deras ambition kommer att hjälpa de att lyckas. Detta är den delikata balansgången.

Det är verkligen inte ett beröm till dagens vuxna att våra ungdomar går så vilse i ouppnåerliga ideal och krav. De är underbara i sig själva och det tror jag vi behöver tala om för dem. Ofta och mycket. Glöm bara inte att ställa realistiska krav och att sätta gränser.

Kulturell? Javisst!

Lördag. Tack gode Gud för denna SOL!



Var på Elverket och såg Medealand, en pjäs av Sara Stridsberg, med skådespelare som bla Naomi Rapace och Shanti Rooney. Denna tragiska historia om en kvinna som blir sviken av kärleken och därmed allt förstånd i ännu en tappning.

I den här moderna tappningen spelar Naomi Rapace en Medea som invandrat till Sverige för kärlekens skull för att sedan bli sviken. Dessutom hotar avvisning då Medea inte får uppehållstillstånd. Scenen är avskalad och alla känslor ligger verkligen utanpå och det går inte att ta miste på Medeas förtvivlan. Skådespelarna är fantastiska. Jag reagerar lite på att alla detaljer ska vara så realistiska, lite i ansiktet realistiska. Medea röker, ja då tänds en riktig cigarett. Medea ligger förtvivlad i badet, ja då är badkaret vattenfyllt. Sen är det scener som anspelar på sex, ja då ska byxorna ner och brösten visas mm. Varför? Det behövs inte, vi som publik vet i alla fall att det är teater. Det förstörde lite av min upplevelse därför att jag vill inte se skådespelarna nakna - jag fattar ändå poängen liksom(även om det inte på något sätt var osmakligt). Nej, det kändes lite pretentiöst.

Läsningen då? Jo, nu väntar fortsatt läsning av Den siste tempelriddaren. romantik har smugit sig in och det fungerar för mig! I övrigt ligger Skolverkets nyhetsbrev samt BRÅs undersökning av olika mobbingsprogram och dess effekter och väntar - i morgon....

Språk är en fantastisk sak. Språk är kommunikation och så mycket mer än bara ord. Såg ett avsnitt av The Wire, en underbar TV-serie. I detta avsnitt besökte två poliser en gammal brottsplats och skulle gå runt och samla intryck och mäta och se detaljer. De båda poliserna läser denna brottsplats otroligt begåvat och bra. Deras kommunikation består i att vilja förstärka, bekräfta, kalla på uppmärksamhet, berömma och samarbeta. De använder i princip två olika sätt att uttrycka allt detta verbalt: Fuck och Fuck Me. Kom inte och säg att kroppsspråk och blickar och röstläge inte är meningsbärare i språklig kommunikation.

Medmänsklighet

Fredag. I dag har jag mött medmänsklighetens ansikte - Emmerich Roth. Han var på skolan nyligen, men nu hann jag se hela filmen och lyssna bättre på det han berättade. Vi samlade år 8 och 9 i matsalen och började med att se en fantastisk och grym film som handlar om Emmerich liv och det han upplevde under Nazismen. Fokus ligger emellertid på hur han har förvaltat dessa upplevelser. Han har i 30 år arbetat med utslagna ungdomar som bla hamnat i rasistiska gäng och hjälpt dem. Han har bildat föreningen EXIT på Fryshuset för att bara nämna några saker. Han berättade lite om dem han kallar "Hatare". Oavsett hur de väljer att ta ut sitt hat så har de en sak gemensamt: De har inte mött trygghet, kärlek och har alltid saknat en fadersgestalt. Han återkom också till att varje gång du hjälper en medmänniska hjälper du dig själv.

Jag talade med eleverna efteråt och de var tagna. En flicka hade gått fram och tackat för att hon hade fått träffa honom och skakat hand med honom. Hon sade att "nu har jag fått en ny idol". Han berörde oss verkligen.

I onsdags var jag och en kollega på en sk lärarkväll anordnad av Gleerups förlag, på Piperska muren på Kungsholmen. Vi lyssnade på författarinnan Sara Kadefors som berättade om sitt författarskap. Det var roligt att lyssna på coh hon sade att skrivande är inte något annat än hårt arbete och vänta inte på inspiration utan skriv. Jag gillar hennes bok Sandor slash Ida. Det som är spännande är att hon har skrivit så varierat, till ungdomar, barn och vuxna samt manus osv.

Efter detta presenterades läromedel. Ett i svenska som heter Genrekoden. Det är uppbyggt utifrån genreundervisning och verkade mycket bra och det kändes härligt att tänka att jag till en stor del redan arbetar så. Roligt och inspirerande. Sedan ett läromedel som delvis är webbaserat, det är mycket webb i läromedlen nu. Jag tror stenhårt på det och jag har som mål att oavsett vilka medel vi har försöka genomföra detta särskilt i engelska, där det kan berika på ett bra sätt. Mer datorer till skolan - gärna en var till oss pedagoger först! Sedan tar det tid att som pedagog göra omsvängningen till att metodiskt använda det som hjälpmedmel, men det ser jag som en rolig pedagogisk utmaning.

Jag använder ett pedagogiskt verktyg som jag kallar loggbok. Idén är att eleverna utvärderar, kommer med åsikter och kan ge nedslag i vad de tycker om min undervisning. Det är min favoritläsning. Det stämmer också av stämningen bland eleverna och det är träffande i en period av fullkomligt vikariekaos att en elev skriver "Du gör en bra insats som engelskalärare och du är nästan alltid i skolan". Stabilitet betyder oerhört mycket för eleverna, som någonstans faktiskt är barn fortfarande.

Det ser ut om att jag åker till Kreta på en Skrivarverkstad i sommar - ljuvligt!