Bokhyllor och farväl

Onsdag. i går trodde jag att jag skulle genomföra en lyckad ommöblering hemma och glad i hågen inleddes arbetet med att tömma bokhyllorna. Böcker överallt, som att vara omgiven av gamla vänner, med den skillnaden att böckerna luktar damm. Det slutade med att allt hamnade tillbaka i ursprungsläget. Lite snopet, men det blev dammat och dammsuget och fint, alltid något...

Jag rensade ut 3 kassar inbundna böcker och ca 25 pocketböcker allt som allt. Har ganska lätt i allmänhet att slänga saker och detta gäller böcker också. Jag har behållt mina guldkorn och sagt förväl till andra böcker, som i sig lägger grunden i det kitt som är min läsning.

Några jag känner mig tvungen att ha kvar är John Jakes tre böcker om amerikanska inbördeskriget: Nord och syd, Kärlek och krig och Himmel och helvete. Du tänker rätt om du minns tv-serien Nord och syd, med bla Patrick Swayze som den helt oförglömlige Orry Main. Detta var något som gick rakt in i hjärtat då det begav sig. Min mor sa ofta vid denna tidpunkt i mitt liv att jag läste så att ögonen blödde.

På samma hylla ryms Dean R Koontz och Stephen King, som jag inte heller kan släppa taget om. De tillhör en tidigare läsperiod, men jag minns detta som ett läsande med en frenesi jag inte har haft tid till sedan dess. Jag minns min kompis som varje lunch berättade vad som hade hänt i en bok hon var helt uppslukad av: Viskningar av Dean R Koontz, jag minns också att jag lånade Det av Stephen King en sommar någon gång på högstadiet och satt och läste, överallt hela tiden. Det finns en läsutvecklingsperiod som är vanlig vad gäller läsade tjejer i tidiga tonåren då tjejerna ofta dras till skräckromaner, den kallas "not so nice anymore".

Nu denna afton väntar Bläckhjärta av Cornelia Funke. den fascinerar mig, det är en ganska grym historia, med en hel del sorg. Framförallt så handlar den om en flicka, vars pappa och moster har ägnat hela sina liv åt kärleken till böcker.

"Det fanns inga boktravar som hemma hos Meggie. Varje bok hade tydligen sin plats. Men där andra människor hade tapeter, tavlor eler bara ett stycke tom vägg hade Elinor bokhyllor"(s. 43)

Det finns en scen där fastern kommer hem och finner sitt enorma bibliotek och hela sin boksamling demolerad och delvis uppbränd. Den scenen gick rätt in i hjärtat på mig, mest för att vi/jag som läsare vet vilket enormt engagemang och kärlek som ligger bakom allt hon ägnat sitt liv åt att bygga upp.