Youth - is it wasted on the young?

Måndag. Lugnt och stilla på skolan då jag traditionsenligt var inne och jobbade. Det är skönt att få undan saker, så trots att de flesta kollegor tycker jag är galen, så envisas jag med att vilja få undan ett större antal måsten.

Läste på DN debatt i dagens tidning om Högstadietjejer utbrända av prestationsångest Du hittar artikeln på www.dn.se. Det hela går ut på att dagens unga känner trycket att planera och att fatta beslut och oroar sig inför framtiden. Det är svårare för dagens ungdomar att inhämta kunskap och skolorna bara drar ner på extrahjälp och stöd för dessa tjejer. Skolan misslyckas och ser inte till elevens hela livssituation mm. Det är positivt att elevårdspersonalen nämns och att vuxentätheten tas upp.

Jag har mött de här flickorna och det är verkligen tragiskt. I de fall jag vet om också väldigt svårt att lösa, särskilt de som inte kommer till skolan. Det jag absolut vill hävda är att det första jag och personalen på min skola gör är att se det som händer som en del av en hel livssituation där frånvaron från skolan blir en av alla allvarliga konsekvenser. Detta är den procenten allra allvarligaste fall, de som skolvägrar.

Grunden kommer hemifrån, från hem med realistiska framtidssamtal med en balans mellan att tro på sitt barn och samtidigt leda barnet rätt i dess begränsningar. Face it - alla får inte MVG. Få, om någon, förmår plugga sig till ett MVG.

Våra ungdomar behöver lära sig att ha realistiska mål och att planera. De har svårt att planera rent kognitivt och bara detta är en källa till stress. Jag hjälper mina elever med detta. Jag tror att föräldrar kan ge sina barn betydligt bättre redskap än vad de får i dag. Vi kanske inte alltid ska lära våra barn att allt är möjligt utan att ta in dimensionen att de måste jobba för det också. De här flickorna ställer ofta krav på sig själva som samhället inte nödvändigtvis gör, samtidigt som deras ambition kommer att hjälpa de att lyckas. Detta är den delikata balansgången.

Det är verkligen inte ett beröm till dagens vuxna att våra ungdomar går så vilse i ouppnåerliga ideal och krav. De är underbara i sig själva och det tror jag vi behöver tala om för dem. Ofta och mycket. Glöm bara inte att ställa realistiska krav och att sätta gränser.