Utan spaning ingen aning

Uppdraget som skolobservatör är en väldigt värdefull fortbildning. Tid för reflektion och tid att vara observatör av verkligheten inte regissör av den. Det är så lätt att bli fartblind och glömma nuet. Det upptäckte jag ganska snabbt. Knuten i magen knöts upp och tankarna började få fatt i verkligheten igen, jag kände mig inte lika tom. Hjärnan har fått ta ett kliv tillbaka och då får den nytt syre.

Har observerat på en skola med barn upp till år 5, yngre än de jag arbetar med. Det som varit tydligast för mig är alla de värdefulla saker som görs för att skapa lugn, rutiner och trygghet. Det fanns trygga rutiner för allt, att vara klassvärd, att gå till matsalen osv. Mycket av detta har vi diskuterat på år 6-9. Nu är jag övertygad om att det behöver tätas till i gränsen mellan klasslärarna och oss

Vi kan ta till oss mycket mer:
Ha fasta rutiner och tider för t.ex klassråd, elevråd
Städrutiner och interprao.
Arbetsron och starten på dagen.
Medvetet arbete med trygghet - olweus är värdefullt.
Fasta platser och samlingar innan något nytt ska hända och då på led.

Jag ska samla mina intryck och genomföra en del av detta. Min nia behöver en hel del av detta, men jag väljer mitt fokus och ska föreslå en del för dem. Vill att de är med i processen. Får jag sexor sedan så ska jag ha en plan.

Jag kan också rekommendera några böcker som handlar om detta:
Värdegrund av Björn Lindell
Med gruppen som grogrund av Gunilla O Wahlström

Utan spaning ingen aning som sagt.