Nya insikter

Tisdag. Jag har haft anledning att fundera väldigt mycket i dag på hur komplext det kan vara att arbeta som lärare och vilka ytterligheter vi kastas emellan. I dag har jag lärt mig jättebra saker om hjälpmedel för dyslektiker. Det finns så många och bra kompenserande hjälpmedel. Jag och en elev var i dag och lärde oss om några av de. Ett av de var ett USB-minne som kan användas för talsyntes och detta lilla minne kopplas till datorn och du kan få den text som finns på vilken hemsida eller i vilket dokument som helst uppläst; med olika röster och olika hastigheter. Vad värdefull den här kunskapen är för min elev, men även jag gjorde viktiga reflektioner och fick nya insikter.

Under mina snart 6 år som lärare har jag jobbat mest med en aspekt av mitt yrke: individualisering; att anpassa undervisningen med hänsyn till enskilda elever. Jag har ägnat stor energi åt att få gruppen dit jag vill, att klassrummet skall vara "laddat" med bra grejer när de kommer mm. Nu har jag sakta men säkert nått till den insikten att jag mer och mer får de enskilda individerna i fokus och det är en upptäcktsresa som är fantastisk och som sporrar mig till att nå ännu bättre resultat med min undervisning. Tyvärr gör jag insikten att mycket av denna utveckling har kommit av den brist på specialpedagoger vi lider av och att jag som ämnespedagog ständigt tvingas lösa alla problem lite som pragmatiker; det som fungerar det fungerar annars byt taktik. Vad skulle inte kunna åstadkommas med rätt utnyttjad resurs på rätt plats? Mirakel!

Samma dag gör jag en reflektion av det mer sociala slaget - vad vi vuxna är tvungna att orka ta emot från barn som inte mår bra. Detta kan dränera oss på energi - och ändå, vi är skyldiga att vara den där studsväggen alla kan kasta boll emot och ändå stå pall. Missförstå mig rätt nu, vi ska inte ta skit i den bemärkelsen att vi ska känna oss förolämpade som personer, men som myndighetsutövare ska vi palla en hel del.

Har också haft elevrådsmöte och jag kan bara säga: det ligger en enorm kraft i elevdemokrati, hur kan vi utnyttja denna kraft? Min känsla i dag var en av uppgivenhet och jag finner mig se samma frustration hos eleverna som jag själv som personal på skolan känner. Nu ska jag prata med ledningen och bjuda in de till en mer direkt dialog så att vi visar dessa elever med sitt driv och initiativ den respekt de behöver. Jag åstadkommer inte detta på egen hand då jag inte arbetar i beslutsfattande ställning. Hoppas de orkar fortsätta kämpa.

Läste i SvD i helgen om att Twilight av Stephanie Meyers snart går upp som film och detta föranledde mig att lägga till den på läslistan nu. började i går och kan bara säga: lovande
Ung tjej kommer till en ny stad, ny skola och vill egentligen inte synas eller höras alls. I lunchmatsalen sitter ett gäng udda karaktärer du bara kan identifiera på ett sätt: vampyrer.... Verkar vara en riktigt bra, romantisk ungdomsbok, med alla de ingredienser i som fick min generation att sluka skräckböcker av Stephen King och Dean R Koontz, vem kan glömma böcker som Det, Pestens tid? Lär återkomma till detta.


Jag kan lugnt säga att detta var en dag jag behöver smälta och komma i håg som en dag som visar att avståndet mellan tanke och handling måste minimeras och bli just handling. Det enda som egentligen bearbetar din stress är att agera och kommunicera.

I morgon väntar diskussioner av ett annat slag: Bokcirkeltime!