O systrar och bröder....

Söndag. Sänd en tanke till alla underbara pappor därute - och till de som saknar underbara pappor....



"Sötaste systrar!
Varför finns ni alltid på den andra sidan? varför är det alltid nåt slags ocean emellan oss? Varför måste man alltid anstränga sig så förbannat för att komma över till er? Varför är ni alltid nån annanstans? varför måste man slita som ett djur för att nå fram till er?"
(s 9 Vinterviken)

Den här helgen har jag läst dikter som eleverna har skrivit och uppgiften utgår i från Vinterviken av Mats Wahl. Varje kapitel inleds med en liten dikt. Detta syftar tillbaka på en uppgift huvudpersonen JohnJohn får av sin svensklärare; han skall imitera Walt Whitman. Jag ger eleverna samma uppgift fast utifrån JohnJohns dikter som inleder varje kapitel. De ska välja en favorit och sedan imitera inledning och avslut, tema, språk och rytm. Det blir jättefina alster, många elever får till det jättebra utifrån den favorit de väljer. Har bedömningen kvar, i dag bara njöt jag...



Jag håller på med Joyce Carol Oates bok. Jag funderar som alltid över hennes fantastiska förmåga att utmana läsaren att verkligen läsa mellan raderna. Jag tänker på att när jag läser kan jag inte riktigt förstå allt, för det står ju inte skrivet rätt ut, ändå finns det en känsla av onda aningar bakom det hela och detta gäller allt. Inget är vad det verkar vara och det fascinerar mig, jag blir nyfiken och utmanad. En sak jag tänkt på är: Vem är egentligen huvudpersonen? Vem kan jag känna mest sympati med och varför? Jag undrar vart boken är på väg och ser verkligen fram emot att diskutera den på vår bokcirkel. Återstår att läsa vidare! Kan varmt rekommendera hennes underbara ungdomsböcker - Vilda gröna ögon, Stor i käften mfl - de utmanar ungdomarnas förmåga att läsa mellan raderna och det är verkligen något de behöver öva.






Du andades
tätt mot fönsterrutan
och skrev med fingret
ristade in ditt namn i imman
strök sedan snabbt ut det igen
en gång
två gånger
tills du kände dej lugn
kände lyckan sakta krypa i dej


Har börjat bläddra och läsa i den Augustnominerade diktsamlingen Svart som silver av Bruno K Öijer. Jag är ingen van poesiläsare eller tolkare. Poesi är en utmaning för mig, även om jag ofta njuter av att läsa en dikt. Det vardagliga i den här dikten tilltalar mig för att de enkla bilderna ger mig tolkningsutrymme och jag kan relatera till dem. Den här skulle jag kunna tolka och arbeta tillsammans med eleverna med också, det skulle vara spännande.

Tid. Det är ett annat tema för mig. Jag har ofta en känsla av att ha ont om den. Vad som gjorde förra veckan väldigt jobbig för mig var inte vad jag gjorde i hur många timmar utan att jag inte hade kontroll över min tid. Jag kan få in en hel del under ett dygn och faktiskt tror jag att oftast får jag också in en hel del utan att känna utmattning eller stress. Detta fick mig att reflektera över att jag måste vända mitt sätt att tänka och se tiden som en rikedom jag har att ösa av, inte som nu en brist och något jag ständigt jagar.... Har faktiskt aktivt gått och arbetat med tankar kring detta och hoppas kunna vända detta och få tillbaka min balans. I bokhyllan står en bok som handlar om tid - och - jag väljer att tänka att jag har tid att läsa den.

Agenda väntar, mitt ständiga söndagssällskap. Tror att det skall handla om det amerikanska valet. Intressant och bra avslut på en vecka som har väckt många reflektioner om tid.