Bedömningstankar

Sitter i slutfasen av att bedöma de nationella proven i svenska. Det kan värka i hjärtat att konstatera att en elev misslyckas - samtidigt som det sällan är oväntat av en massa krångliga anledningar.

Några saker jag har funderat på och har tankar på att föra vidare till provkonstruktörerna är vad vi gör med elever som missförstår ämnet till viss del, men skriver en kompetent text i övrigt. Detta har hänt i år, mer än tidigare och jag och kollegorna får diskutera detta vis vår sambedömingsdag på onsdag.

De nationella proven håller en väldigt hög kvalitet men är inte lätta att bedöma. Det är ju otroligt komplext att få en helhetsbild över ett språk som vi tänker och upplever hela våra liv med.

jag vill utveckla mina kunskaper i att konkretisera betygskriterierna för eleverna. Samtidigt som när jag gör det frågar de ändå vad de får för betyg. Då har jag inte lyckats. De får inga betyg - de visar kunskaper på en viss nivå. Ett MVG kommer liksom fram och petar mig på axeln, syns i allt du gör - hur du ställer frågor, aktivitet och intresse tillsammans med klara resultat på den nivån i allt.

Ett exempel: En grupp hade inte med det material de behövde. De kommer direkt fram och frågar och förklarar. Jag ger de en mer fri och mindre styrd uppgift, nämligen ett gäng diktantologier att bläddra i och välja dikter att läsa ur. Innnan de andra ens fått koll på materialet är dessa elever redan mer aktiva än de som hade allt med sig. DET är MVG-kriterer i mina ögon. När sedan de deltar aktivt i att läsa upp dikter de förberett är cirkeln sluten. Hur vända ett minus till ett plus. Skillnaden: kommunikation, ansvar aktivitet och de var dessutom artiga och uppträdde på ett bra sätt. Är detta inte väldigt basic????? Funderar mycket på den frågan.