Skolan ekar ödsligt

Skolan har ingen själ och liv utan eleverna. Kartonger, damm och containrar ersätter tonåringarnas läten och hälsningar av olika slag. Mitt i detta skrider jag till verket och ska lösa en del problem/arbetsuppgifter.

Tackade av två kollegor under en lunch med några i arbetslaget. Fick höra att det inte är bara jag som gör vissa reflektioer och iakttagelser som pekar mot att vi behöver få mycket mer hjälp i verksamheten. Tack för det, för jag började undra om det bara var jag som hade hittat väggen att stöta huvudet i.

Läste en krönika i Skolvärlden (www.skolvarlden.se) som beskrev Jan Björklund som lärarnas fiende och som naturligtvis var ganska kritisk mot hans tankar om olika metoder för ordning och lugn i skolan. Det tycker jag är en förenkling. Jag tänker inte exakt på det som krönikan tar upp om hårdare metoder och disciplin mm. Nej, jag funderade i stället på ordet fiende.

Fienden eller hindret i mitt arbete sitter inte så långt i från och är inte så abstrakt. Det är inte heller någon kris i skolan eller enbart synd om lärare. Eleverna kommer heller aldrig att bli problemet, de är pulsen och hjärtat i det vi arbetar med, anledingen vi är där. Jag kan hantera tonåringar och deras brist på motivation, det är delvis mitt jobb. Jag har också kontroll på vad jag vill pedagogiskt. Björklund vill väl och vill ta sig an problemen i skolan på sitt sätt. Det är dock så att det till syvende och sist är skolledningen på varje skola som tillsammans med oss ska ha ansvar för verksamheten.

Nej, det stora hindret är skolledningar som är frånvarande och avstår från att underlätta och styra utan omformulerar bristen på visioner och ideér med att delegera ansvaret till arbetslagen. Detta hämmar utveckling och det blir en godtycklighet i vilka som driver och får i genom frågor. Detta i sin tur skapar en otydlighet och en otrygghet hos personalen. Detta borgar inte heller för en skola med en hälsosam blandning av disciplin och tydlighet blandat med frihet och kreativitet. Tänk efter: Det ena behövs för att de energi åt det andra. Den balansen skapar inte Jan Björklund med sina ideér om skolan. Den skapas på din skola.