Tillbaka i verkligheten

Upprop. Jag är i klassrummet och ser till att allas namn är med på bänkarna och att det finns scheman, pennor och allt annat. Sedan ut i korridoren och räknar skåp och sätter lappar med allas namn på skåpen. Det som återstår är att plocka undan en udda stol i korridoren, se till att det ser fräscht ut. Snart ska gården surra och fyllas av ungdomar i alla åldrar och en del små barn som lite skrämt pilar förbi.

En timme senare kommer de. Eleverna. Min klass går nu i år 9, är stora och ändå så små. Första kramen, första leendet, första frågan om vart de ska. Nu lever skolan igen och allt är som det skall vara.

Mobilförbud råder numera på min skola. Ett grepp som jag tror kommer att gynna undervisningen. Jag har efterlyst mer fokus på kunskaper och det vill jag få in i hela min pedagogik nu i höst. Innebär detta kadaverdisciolin undrar någon. Nej. Det innbär att vara stolt över det arbete jag vill göra med och för eleverna och då behöver eleverna kunna ha sitt fokus på lektionerna. Det är skolan kärnuppdrag.

Nu skall jag läsa ut Hungerspelen.