Litterära föreställningsvärldar

Jag kan inte låta bli att utforska läsandets väsen. Det fascinerar mig och får mig att bli nyfiken. I våras efter att ha varit på en konferens anordnad av skolverket inhandlade jag ett antal böcker som har temat läsreception, eller handlar om läsning.

Litterära föreställningsvärldar av Judith A. Langer handlar om litteraturundervisning och litteraturens väsen. Första mötet med hennes teorier har varit via Gunilla Molloys böcker, Reflekterande läsning och skrivning samt Att läsa skönlitteratur med tonåringar. Sedan dök den upp på referenslistan Skolverket uppgav till sitt nya bedömningsunderlag. Det var dags att läsa boken tänkte jag.

Langer menar att litteratur är att tolka, kliva in i texten och möta den. Till din hjälp har du alla dina tidigare erfarenheter och kunskaper. Texten kan och ska sedan hjälpa dig att utvidga och införliva nya erfarenheter via läsning och diskussion. Litteraturen får oss att skapa nya föreställningsvärldar med hjälp av både subjektiva och objektiva erfarenheter. Litteratur är i högsta grad en social företeelse.

Vi bygger föreställningsvärldar och det finns 4 faser som vi går in eller ut i under läsningen och diskussionen om det vi läst:
Fas 1: Att vara i och kliva in i en föreställningsvärld
Fas 2: Att vara i och röra sig genom en föreställningsvärld
Fas 3: att stiga ur och tönka över det man vet
Fas 4: Att stiga ut ur och objektifiera upplevelsen.

"I den första fasen samlar vi initiala uppfattningar, i den andra fördjupar vi våra föreställnigar, i den tredje för vi insikt genom föreställningarna och i den fjärde så reflekterar vi över vad allting betyder, hur det fungerar och varför."
(s. 36)

Som ni känner igen ÄR detta den typ av förhållande till litteraturen jag älskar. Inga rätta svar, inga pekfingrar, bara ett fördjupat fritt tänkande om det som är texten. Helst tillsammans med andra. Jag har detta som grund i min egen undervisning sedan Lärarhögskolan och mina 20p för Gunilla Molloy.

Klassrummet då? Langer pratar precis som Molloy om ett maktskifte från lärare till elev, ett skifte för att frigöra tankar och diskussion. Ingen sitter inne med rätta svar, alla skall delta i diskussionerna.

"Mitt argument är att ett maktskifte från lärare till elev är ett nödvändigt första steg för att förändra den sociala interaktionen från högläsning och gissningslekar (vad vill läraren?) till tankar med substans och diskussioner som kan utvidga elevernas förståelse"(s. 64)

Det kräver en social arena och ett tillåtande klimat. Det är också en lärarroll som är mer deltagande och mer inlyssnande. Lyssna på vad eleverna säger. Bara för att en litterär term kommer upp i diskussionen betyder inte att den används korrekt. Elever med ett mer intuitivt, kanske torftigt språk kan ha de mest öppna tankegångarna. Bedömningen och andra aspekter diskuteras också på ett mycket intressant och bra sätt.

Det här ger mig pedagogisk inspiration och fördjupad kunskap. Jag ska fortsätta skapa ett klassrum där detta är självklart. Jag har mina stunder när jag undervisar litteratur där jag känner att detta uppnås, men en lång väg kvar framför allt i det sociala klimatet. Däremot lär sig eleverna efter första året med min undervisning att jag älskar litteratur och jobbar på att inbjuda till diskussioner.