Möten berikar alltid

Möten är spännande tycker jag, de slumpmässiga allra mest. Det är en sak jag lärt mig av att resa på egen hand.

Första morgonen i Lendas. Frukost. Jag tar en promnad ner i byn för att se hur byn ser ut i dagsljus, anlände i mörkret kvällen innan. Finner mig äta frukost på en taverna med en av männen som också reste hit från Stockholm. Han är kanske 60 år, fd mellanstadielärare som numera gett upp att undervisa för att köra buss. Nåväl alla gör vi våra vägval i livet. Sen ansluter en bekant till honom, occkså gammal Lendasresenär, en glad göteborgare som sjunger i kör på fritiden. Vi pratar om busschaufförer, skolan och om att sjunga i kör och om Lendas såklart. Sen en halvtimme senare går vi åt olika håll för att anslute till den första dagen på våra kurser. Värdefullt att träffa dessa kreativa och levande människor som vill och kan ge av enkel gemenskap och välkomnande. Trevlig första frukost, i ett helt osannolikt sällskap.

Det andra mötet var i dag på bussen. En gammal elev klev på några stationer innan jag skulle av, hälsade och slog sig ner och pratade om att ha sommarlov och att bada och resa, trivialt bussprat. Det kan förgylla en dag att bli ihågkommen och att få småprata lite på en varm buss en ledig dag.

Läsningen fokuserar på Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón, en helt fantastisk historia med ett vemod och en berättarglädje som fascinerar. Mer om detta, det är vår nästa bokcirkelbok.