Slutförandets tidevarv är kommet

Inleder med att flyta fån ämnet: Jag var på Waldemars Udde och njöt av utställningen av Carl Larsson och även Prins Carl Philips foton mm. Vilket ställe, jag trodde jag hade kommit till paradiset; utsikten, huset, miljön.

Som pedagog är juni en månad där det är mycket avslut och med detta även avsked. Det är lite bitterljuvt, fast jag är inte den extremt sentimentala direkt. Däremot finns ett behov att av utvärdera och ge eleverna en tydlig avslutning, för det tror jag är viktigt. Jag har precis skrivit ett brev till mina nior jag har haft i svenska. Jag brukar vilja avsluta nian just med ett brev, för de brukar ha så mycket på hjärtat och det ska få utrymme. Högtiden blir att läsa detta sedan. Här en bit av inledningen:

" Nu har tre år på Sofielundsskolan gått och det med en rasande hastighet. Alldeles nyss var ni sjuor och vi arbetade med grekiska myter och ordklasserna tillsammans. Jag minns en hel del från det vi har gjort tillsammans under åren, men inte allt. Visst läste vi Min Bror Benjamin? Den osynlige? Nu senaste året har vi arbetat med Herr Moro, konst från 1800-talet, jag minns vilka underbara texter ni skrev utifrån uppgiften Bortom ögonblicket. I höstas hann vi också med Flyga Drake, lite satsdelar och ordklasser. Nu denna vår har vi arbetat med de nationella proven, dikter och nu senast Mina Drömmars Stad. Det har varit en tuff vår med xxxxx sjukskriven och en del vikarier både denna termin och lite av förra, men så ser verkligheten ut. Ni har inte varit bortglömda direkt, definitivt inte från min sida. Ni är en vänlig, öppen, rolig, diskussionsbenägen och bitvis lite stökig klass att jobba med, men ni har alltid glimten i ögat och det gillar jag!"

Efter detta ställer jag lite frågor osv, för att få in de på att tänka efter och utvärdera högstadiet och sina kunskaper. Enkelt, från hjärtat. Jag hoppas att det väcker lite tankar.

Nu väntar en vecka då jag ska till skärgården på lägerskola med blivande år 7 tisdag - torsdag. Det ska bli kul, lite avkoppling och ändå passande dygnet runt... Vi kommer att ha en massa skoj, var med för två år sedan när min mentorsgrupp gick i år 6 och skulle bli år 7.

Reflektion: Är väldigt dubbel till detta med traditioner. Detta är en ö en bit bort, är det ultimat? Kan niorna få åka dit de med? Vad händer med utvärdering? Jag har i tre år på min skola nämnt att år nio borde också avslutas med gemensam lägerskola, då slipper niorna kämpa i hop till klassresa. En stor fördel är att en lägerskola är obligatorisk och ska bekostas av skolan, alla följer med. Inte ett gehör har jag fått. Tiden har en förmåga att stå stilla i bland. Jag antar att jag föreslår detta i år igen. Det är något speciellt med att slå huvudet i väggen. Gång på gång.