William Shakesperare. Jag är fascinerad att en man som dog 1616 i dag, 2010 fortfarande fascinerar en hel värld. Jag läser en bok som heter Shakespeares hemlighet och den handlar om huruvida denne man ensam stod bakom författarskapet som klassas som världens främsta. Dessutom har de fått nys på ett det kan finnas en hittills oupptäckt pjäs "Cardenio" som aldrig kom med i den första folion med all hans verk. Boken i sig är en spännande bagatell liknande Da Vincikoden av Dan Brown fast för oss boknördar, så i stället för religiösa mysterier jagar de här Shakespeares hemliga pjäs.
Nåväl. Jag tar fram Shakespeare ut bokhyllan och hittar Macbeth som jag läste på engelskkursen på universitetet och hittar också en del av hans sonetter. Jag njuter av språket och av de otroligt vackra orden - det går inte att läsa det tyst utan du är absolut tvungen att lsäa högt, för det är enda sättet att fösöka göra texten rättvisa.
Såhär vackert ÄR det, ur Sonett 19. "Shall I compare thee.."
"But thy eternal summer shall not fade
Nor lose possession of that fair thou ow´st,
Nor shall death brag thou wand´rest in his shade
When in eternal lines to time thou grow´st:
So long as men can breathe or eyes can see,
So long lives this and this gives life to thee."
En sonett består av ett antal 4-radingar där varannen rad skall rimma (fade, shade) och på slutet en tvprading där raderas sista ord rimmar (see, thee).
Är inspirerad och tänk att en bagatellartad bok kan väcka en lust att läsa det som klassas om världens främsta litteratur. Det är därför läsning aldrig någonsin kan vara förgäves.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar