Mobbning är förgörande

Läser just nu 19 minuter av Jodie Picoult. Boken är delvis en resa in i en värld av mobbning och hårda sociala regler. Har fastnat för ett stycke som jag har tankar på att pröva med mina elever, vill få dem att reagera på det.

"Man känner när folk stirrar på en. Det är som hettan som stiger från trottoaren på sommaren, som en eldgaffel i korsryggen. Man behöver inte heller höra en viskning för att veta att de viskar om en. Jag brukade ställa min framför badrumsspegeln för att se vad de stirrade på. Jag ville veta varför de vände sig om, vad de var som var så fruktansvärt annorlunda med mig. Tll en början fattade jag inte. Jag menar, jag var ju bara jag. Men en dag när jag såg mig i spegeln förstod jag. Jag såg mig själv i ögonen och jag hatade mig själv lika mycket som alla andra gjorde. Det var den dagen jag började tro att de hade rätt." (s.187)

Mobbning gör detta med ett psyke. Tänk om alla som trycker ner andra förstod vidden av vidrighet i det de gör. Det är enkelt: Gör inget mot andra som du inte skulle vilja att någon gjorde mot dig. Tänk!