Lördag och reflektioner. Var är alla visioner?

Lördag och hjärnan kan öppna och tänka. Hur ska vi få ut visionerna i skolan angående de didaktiska frågorna? Vad, hur, varför och för vem allt baserat på mål och strävansmål i kursplanen. Varför sätter organisationen stopp? Är det för att, som jag har börjat misstänka, visionerna har glömts bort.

Visioner föds hos mig och är alltid med mig. Ramverket och organisationen som lyssnar och kan driva en rörelse framåt ska ge mig vind i ryggen att gå ut och agera. Detta är den trånga sektorn. Skolledningar behöver bli pedagogiska chefer och ta sitt ansvar för organisationen.

Jag vill arbeta på en skola där vi har ett antal klasser, kanske tre eller fyra, på ett antal lärare med bred och adekvat kompetens = proffsigt rekryterade. Detta team ska arbeta väldigt tätt i hop kring eleverna varje dag. Tematiskt arbete som ger eleverna en helhet under dagen och en chans att få sjunka in i en uppgift som de är intresserade av.

Jag vill arbeta på en skola där varje termin inleds och avslutas med att arbetslaget skriver ner och sätter upp sina mål för att genomföra dessa visioner.

Jag vill arbeta med att få kombinera att föreläsa för många och att undervisa lite oftare i mindre grupper med specifika uppgifter.

Jag vill arbeta med att kunna ha litteratursamtal utan att det sker på bekostnad av en dyslektiker som då inte får hjälp, eller att ADHD-eleven löper amok för att jag som lärare, tryggheten och strukturen som är dennes behov inte tillgodoses, eftersom jag sitter med ett fåtal i klassen.

Jag vill kunna hjälpa en svag elev i engelska utan att femton andra står i kö bakom oss varje ord vi läser och övar in.

Begränsningar? Ja. Hur bortser jag från dessa? Är det pedagogiskt försvarbart att behöva göra dessa prioriteringar?

Jag skulle vilja öppna upp schemat och tänka lite nytt och fräscht. Ha tydliga visioner om vad skolan ska stå för, inte bara en kommuns gemensamma mål, utan vad just enheten ska bli bäst på.

Inför lärarlegitimation och ett treterminssystem och det viktigaste av allt: Kan vi lärare få lägga energin på att undervisa?

Jag är fast övertygad om att detta går att skapa om alla förstår varför, vad och hur vi ska gå tillväga. På måndag får väl den resan helt enkelt fortsätta.

Den som vill mest kommer att lyckas.