fredag 9 oktober 2009

Hur tänka?

Det damp ner ett mail. I bland får detta mig att verkligen fundera.

Gymnasiet närmar sig och sonen hemma hade allt klart för sig: jag har redan alla poäng jag behöver, det behövs ju bara kanske 200 meritpoäng så kommer jag in.... och då räcker ju alla G (vilket är felaktigt i sig). Med sjunkande hjärta läste jag vidare. Hur tänka nu? Hur blev det såhär?

Det här är inte normalt. Får inte vara normalt. Frisk, sund, omhändertagen och bara så otroligt liknöjd. Sedan har vi andra änden av spektrat som oroar sig för att behöva alla MVG i betyg och som kanske satsar för hårt. I samma klassrum sitter dessa båda och tänker motsatta tankar.

Gymnasieintagningspoängen skiljer sig från år till år och det är svårt att förutsäga, många program fylls snabbt och då höjs meritpoängen. Jag vet att förra året behövdes mer än så. Fast för mig är detta inte problemet överhuvudtaget.

Var ska motivationen hittas om vi har ett samhälle med medborgare som taktiktänker minsta möjliga jobb när de går i nian? Hur ska jag motivera den här eleven? Har jag någon chans att nå fram?

Pratade med min klass om de krav och skyldigheter som gäller och berättade om beräkning av deras meritpoöng mm. Ungdomarna är inte ovilliga att arbeta, det är inte så enkelt, även om den spontana reaktionen blir den i bland. Vi behöver prata med dem och lära de saker och besvara frågor om framtiden. Samhället behöver individer som vill göra en insats coh som vill arbeta. Hur skapar vi den viljan i ett samhälle detta inte ter sig självklart? Det är för samhället och för skolan en gigantisk utmaning.

Det är därför jag tror att skolan behöver kvalificerade studie- och yrkesvägledare och en möjlighet att på ett adekvat sätt arbeta med den här grundläggande motivationen kontinuerligt under alla år i skolan. Ta in de här aspekterna i undervisningen.

Jag vill inte leva i ett samhälle utan inspiration, glädje och entusiasm, då kvävs jag längsamt. Min övertygelse är att den som vill mest och jobbar bäst har roligast. Det är väl bra underbart att den stora majoriteten kliver fram och förgyller vardagen!

Inga kommentarer: