Det ekar ödsligt.

På jobbet - skolan ekar ännu ödligt tom och klassrummen känns obebodda. Snön ligger vit utanför och har haft julllovet på sig att klä sig ännu vackrare i sin vita skrud. Ser bara mina egna fotspår i den ännu orörda snön. Solen klättrar sakta upp och för med sig vinterkallt ljus. Det är därför jag älskar morgonen. Det tysta, rena och orörda. En ny början.

Krativiteten i gång och det skrivs planeringar cch bläddras ivrigt i almanackan. Nytt år, delvis uppfräschade planeringar och en termin som skall ta sin början. Det ligger en glädje i detta. Kalla mig arbetsnarkoman - visst.

Var förberedd. Förbered dig sedan ännu mer - då är jag flexibel helt plötsligt.

Facebook kan jag inte låta bli och en kvart senare jag jag ordnat trevligt lunchsällskap.

En bra start på en termin som helt enkelt bara kan och ska bli bättre än den förra.